måndag 11 april 2011

Vårbruket i gång

Denna blogg som från början var tänkt att ta avstamp både i den egna täppan och i den globala världen,har den senaste tiden (sedan återuppståndelsen kring nyår) mest kommit att kretsa kring de stora globala problemen vi står inför och det egna påtandet har kommit lite i skymundan. Och det är väl så det är med dessa bloggar, att i förväg försöka hålla en tydlig inriktning kräver sin enträgne krönikör som med fast han och tydlig målbild styr sina ämnen i raka led.
Själv vet jag inte riktigt vad denna blogg handlar om längre,men det är väl ändå tydligt att det har med något naturligt att göra?
Men för de läsare om saknar avstampen i trädgården så kan jag idag meddela att jag  tillsammans med men lilla dotter sått de första fröerna utomhus. Mellan rader av vitlöken som vi sådde i höstas, har vi satt dill,spenat,Batavia och Ruccola sallad. I två odlingslådor såddes två olika sorters bondbönor (Hangdown och Aquadulce som jag samlat frön från förra året).  I år så är tanken att det ska fokuseras mer på bra skörd istället för stor variation och fägring, vi får se hur det går med det. (kreativiteten löper gärna iväg på egna spår och det blir sällan som man tänkt!)

Så då kan man säga att vårbruket är i gång och de närmsta dagarna ska det sås palsternacka och kålrot. Inne under lysrör står några olika sorters tomater, chilli och purjo på tillväxt i väntan på senvåren. Även några små ynkliga rotselleri plantor har till slut behagat visa sig.

lördag 9 april 2011

Fukushima och Fukuoka

Lyssnade på sammanfattning av senaste tidens händelser i Japan på radion i går. SR Fukushima 

Situationen i Japan är fruktansvärd och för oss helt omöjlig att inse helheten av. Den belyser dock en hel del av det moderna samhällets svagheter. Vilket inte minst handlar om energibehovet. Frågan kring kärnkraften har fått ett uppsving och det är naturligtvis gott. Själv kan jag för mitt liv inte begripa att mänskligheten i så många läger försöker försvara och förklara denna styggelse?

Den diskussion som nu blommat upp efter vad som händer rör sig främst om säkerheten och vad som händer vid en katastrof. Och vi ser nu hur grödor och vatten påverkas av radioaktivitet och dagligen så hör jag på radion om "lösningar" på dessa problem. Rätt så patetisk att höra från den horisont jag befinner mej får jag väl säga! Och låt oss nu säga att vi skulle kunna bygga de mest supersäkra kraftverk, med de mest fantastiska tekniken,. Vilket vi säkert skulle kunna göra (i allfall teoretiskt), men frågan med energin är inte bara att framställa den,utan också till vilket pris? Hur dyr får energin vara för att låta sig smakas av ett hungrigt samhälle?

Dessutom återstår den, i mina ögon mest väsentliga fråga. Vad göra med soporna?
Hur fungerar dessa ivrare då man på fullaste allvar tänker sig att förvara kärnavfall i etthundra tusen år? (se filmen) Into eternity
Vad får oss att hoppa upp på så höga hästar att vi kan ta oss den friheten att överlämna ett sådant arv till nästa värld bara för vår egen kortsiktiga fåfängas skull?
Hur mycket katastrof ska behövas innan vi ska inse att vi är en del i ett ekologiskt kretslopp, som cirkulerar mellan liv och död, grodd och förruttnelse,återväxt och nedbrytning. Vi kan använda naturens resurser men då måste vi också återföra överskottet-inte som sopor för sådana finns inte i det ekologiska systemet-utan som en tillgång och något som kommer att återgå i kretsloppet.
Kärnavfall, lika lite som koldioxid,tomburkar och gamla fimpar hör inte hemma i det systemet!

-Så, du tycker det är bättre med kolkraftverk och olja då kanske? Hör jag genast dessa kärnkraftsivrare hugga tillbaks!
Nej, mina vänner. Frågan går djupare än så, långt bortom de horisonter som våra globala politiker har framför sig. Att bota alkoholism är inte en fråga om att välja Gin istället för Wisky, det är inte det som är problemet. Det är beroendet som är grund problemet! Så ock i vårt samhälle, vi måste bota vårt beroende av dessa mängder av energi.
Jag kan inte låta bli att tänka på gamle Fukuoka då jag hör om det som händer i Japan. Vad skulle han sagt om han fått leva några år till? Förvånad skulle han knappast vara.

Låt mig därför få citera den gamle läromästaren: "All someone has to do to know nature is to realize that he does not really know anything,that he isunable to know anything.......
....,if he does not care about understanding,the time will come when he will understand."

Mäster Fukouka, aldrig någonsin har vi varit i större behov av dina tankar och en "One Straw Revolution"....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...