Tankar inför våren...

Dom går liksom inte att komma ifrån dom där...ni vet dom där tankarna som vissa av oss dras med så snart vintern tippat över nyårssträcket. Liksom jag skrev härom dan  dags-for-varbruk-osv... så är det nog så att vi har det i ryggmärgen, i blodet,i generna eller vad ni vill! Ja ni vet vad jag menar, dom där tankarna på hur årets odlingar ska se ut, vilka frön som ska sås och vart sedan dom små plantorna ska få växa upp och förhoppningsvis ge dignande skördar.

Det är dom tankarna som kommer smygande fast snön ligger djup och man vet att det inte på långa vägar är (tja lite kanske...) någon panik med sådden.

Och man tänker i oktober då man ser att det mesta hann bli både uppvuxet och skördat i tid, att den här vintern ska jag inte vara för ivrig, Nej vänta hellre än att ha en massa rangliga småplantor som översvämmar dom ytor man har till förfogande. NEj nej inte förens en bra bit in i Februari för de första ,det räcker gott och väl! se bara på purjolöken som jag så omsorgsfullt sådde i februeri, den växte minsan med en jäkla fart fram till mars, men sen då? var den inte lika liten å klen ändå i slutet av sommaren. Jojo, nu ska det minsan visas på is i magen, tänker man.

Men så kommer den där känslan likförbaskat, och snart sitter man där med frökataloger och skissblock, och innan man vet ordet av så har man sått dom första fröerna!

Så jag går nu och funderar på hur jag ska plantera årets grönsaker och jag vet att det är långt kvar och fast jag (då ingen ser) gärna hackar lite i snön på odlingsbäddarna, liksom för att kolla läget eller för att väcka någonting till liv? så vet jag att det är månader kvar innan jag ska strö dom första palsternacksfröna i vårsolen.

Men ändå kan man inte låta bli, sedan jag anla den här lilla köksträdgården så har (vilket endast är ett par säsonger) resultatet varit mer...vad ska jag säga?...skiftande, än överrumplande. Och visst tar det sin tid att bygga upp jorden (eftersom jag konsekvent vägrar att gräva så är jorden uppbyggd av tillfört material som ligger ovanpå den befintliga lerjorden) och framförallt så tar det sin tid att lära sig att göra rätt.

Och man får prova sej fram lite för att hitta sin form, om jag utrycker mej så. Visst vill jag ha den där skiftande och mysiga "Potager" känslan med  odlingar som är lika vackra som goda, men ibland är jag bara praktiskt fokuserad på maximerade skördar av dom grödor som verkligen ger något att lägga till vinterföråden. Så har jag i grunden permaculturens tankesätt och kanske är det dom kompostfilosofiska funderinagrnas fundament som vilar i naturens egna, redan utprovade lösningar. Just nu när jag nyligen läst Fukuoka´s The one-straw-revolution så känns det mest som om jag skulle vilja öppna alla fröpåsar och hälla innehållet i en bunke och blanda om allt sammans till en salig mix som jag sedan skulle kasta omkring mej över odlingarna och sedan låta naturen ha sin gång. Låta dom som trivs växa och dom som inte trivs falla undan.

Men det är väl ändå troligast att det blir någon sorts  mix av alltihop, och så får det väll vara antar jag?

Sniglarna och kålfjärilarna vill väll också vara med och tycka till om slutresultatet kan jag tänka mej.

Ja, så i och med det, så är det väl lika bra att förklara odlingssäsongen 2011 för öppnad, och att vårbruket kan starta!

Tjuvstartat?.. jag ...Neeej...

Nja, lite kanske, men bara lite...å bara några dar, förra veckan ...men bara rotselleri å lite chilli, åså paprika, å en del blommor till jobbet,å just ja! en massa pelargon sticklingar men inte mer än så...Åh, jaja å så den där purjolöken då förståss, den får en chans till...

The One -Straw revolution!

Ibland händer det att man öppnar en bok och saker och ting faller på plats! Ungefär som om någon annan sätter ord på det man själv tänker. Med det sagt så vill jag bara snabbt säga att jag inte på några som helst sätt vill väga mina enkla tankar mot de filosofiska grunder på vilket Masanobu Fukuoka vilade sina teorier kring ”Natural Farming” och ”Do-Nothing odling på”. För mej och säkert dom flesta som rör sig kring begreppet Permaculture så är säkert namnet bekant, men jag har aldrig riktigt förens nu satt mig in i vem denna man var och vad han egentligen gjorde. Därför kan jag nu, vid 42 års ålder, endast böja mitt huvud och ödmjukt finna mig i att kompostfilosofi fans långt, långt, långt innan jag ens var född. Boken ”The One- straw revolution” är Fukuokas tankar, idéer och filosofi i ett litet format men med tungt vägande innehåll. Jag har läst den och mycket har fallit på plats. ”There is nowhere better than this world. Years ago I realized that we human beings are good just as we are and I set out to enjoy my life. I took a carefree road back to nature, free from human knowledge and effort. Since then fifty years of my life have flown away. I have had some successes, but also failures. Many of my youthful dreams remain unfulfilled. I know my time here on earth is limited.” Masanobu Fukuoka, 1913-2008 Fukuoka´s tankar kring odling grundar sig i att se på naturen och inte göra mer än nödvändigt. Det finns inte längre tid för en bonde att skriva poesi i det moderna jordbruket! Hans metoder har kallats ”Do nothing Farming” och han menar att man inom jordbruket har tankar på förbättring genom att fundera på ”Vad händer om jag gör så?” eller om ”jag provar det?” . Istället bör man enligt Fukuoka tänka tvärtom. ”Vad händer om jag inte gör så?” eller om ”Jag inte gör det?”. Hans egna slutsatser av det var att det inte behövdes någon plog, inga bekämpningsmedel, inga gödningsmedel, ingen anledning att göra någon speciell kompost, ingen anledning att använda insektsmedel. Det var egentligen inte mycket i det jordbruk som han såg omkring sej som man egentligen behövde! Anledning till det var/är att den naturliga balansen blivit så rubbad av moderna metoder och teknik att jordbruket gjort sig beroende av just dom teknikerna och metoderna. När han i sin ungdom återvände hem till sin hemby och sin faders jordburk efter andra världskriget, så började han använda sig av sina egna idéer. För att förstå Mr Fukuokas metoder så bör man först ha lite insikt i det traditionella Japanska jordbruket. Själva risfältet förbereddes med kompost och gödsel innan man släppte på vatten och lät det översvämmas. Därefter plöjde man så konsistensen blev som en tjock soppa. I särskilda plant bäddar hade man drivit upp risplantor på ca 20cm, som man för hand planterade ut på risfälten. Därefter fortsatte jobbet med varsamt luckrande av jorden och rensande av ogräs. Under tremånader låter man fältet vara vattenfyllt, bla för att inte låta ogräs komma upp. Skörden är sedan gjord för hand och riset buntas och hängs på tork. På detta sätt gick man över fälten med handverktyg ca fyra gånger mellan sådd och skörd. Efter skörden så plogades fälten och upphöjda plogfåror formades så att man sedan kunde så korn eller råg. Detta betyder att dom Japanska bönderna fick en skörd av ris och ytterligare en vinterskörd av annan säd varje år genom att tillföra organiskt material och ta väl hand om jorden. Enligt Mr Fukuokas tankar och principer för ”Do Nothing Farming” (vilket inte alls betyder att man inte behöver göra något alls!) så innebär detta att man gör flera helt onödiga moment. Vad som måste göras på en farm måste göras, när en bonde(odlare) har bestämt sig för att bruka en liten bit av vår jord så måste han (eller hon) också ta ansvar för att göra detta på ett ansvarsfullt sätt och ge jorden dom bästa förutsättningarna. Allt annat är skadligt och oansvarigt! På hösten sår Mr Fukuoka sitt ris, vintersäden och vit klöver på samma gång, han täcker det sedan med årets risstrån (som halm eller hö ungefär antar jag?). Klöver och vintersäden (korn/råg) skjuter skott på en gång medan riset är vilande fram till våren. Medan vintersäden växer så är citrus trädgårdarna i fokus. Fukuokas farm producerade ris/säd citrus från dom stora fruktträdgårdarna samt grönsaker. Citrusen skördas fram till april och sedan är det dags för att skörda vintersäden i maj. Efter att säden tröskas så samlas återförs all halm på åkern igen, stråna läggs ut för hand huller om buller på samma sätt som naturen själv skulle ha spridit den. Sedan får fältet stå under vatten en kortare period under monsunregnen i juni för att försvåra för ogräsen att skjuta upp och få fäste. Riset får nu lättare att gro och skjuta sina skott. När fältet sedan torrläggs igen så kommer klövern återhämta sig och börja sprida sig mellan risplantorna. Riset skördas sedan i oktober och tröskas och halmen återförs som täckning. Så har ett år gått och vintersäden sås in igen. Mr Fukuoka får på detta vis lika bra skördar som dom bästa av dom jordbruk som använde kemiska medel och metoder och liksom dom traditionella. Genom att tillföra organisk material och odla klöver som marktäckare och kvävefixerande grönmassa så förbättras hans jordar hela tiden. Och då den aldrig plogas så störs aldrig den naturliga processen med nedbrytning och skapar en tjock mullrik jord med åren. Det finns mycket att säga och skriva om den här lilla boken, och jag skulle kunna gå på tills endast dom mest hängivna bloggläsarna skulle orka hänga sig kvar. Mycket av hans verk handlar också om grönsaks odlingen efter liknande principer där olika grönsaker sås slumpvis utspridda för att själva få ta fart där dom trivs på samma sätt som naturen skulle ha sått. Hans pellets av lera med inbakade frön får utförligare beskrivningar och naturligtvis om hur han sköter sina fruktträdgårdar. Men det är också en bok om filosofi och djupa tankar och det som jag ofta slås av är aktualiteten, mycket av det han oroas över och ser i sin omvärld är sådant som händer idag, mer än trettio år efter att boken kom ut. Fukuoka har många tankar kring vår mat och flera intressanta kapitel handlar om just vår mat och kopplingen mellan, naturlig odling, naturlig mat och vår hälsa. Jag hoppas att få åter komma lite mer utförligt till just dom kapitlen så småningom (utan att lova för mycket…) Så jag föreslår att ni söker reda på boken själva (finns i nyutgåva för en struntsumma hos närmsta Internet bokhandel) och läser den. Detta är en viktig bok om jordbruk av den enkla anledningen att den inte endast handlar om jordbruk! ”The ultimate goal of farming, is not the growing of crops, but the cultivation and perfection of human beings” Fundera över en gammal bondes tankar om hur vi tar hand om vår jord, om hur vi kan låta naturen leda oss på dom rätta spåren. Som allt annat så finns det mängder med information på nätet och bland annat några youtube filmer om Fukuoka. "This straw appears small and light,and most people do not know how really weighty it is.If people knew the true value of this straw a human revolution could occur which would become powerful enough to move the country and the world." Aldrig förr har väl världen varit i så stort behov av en "One straw revolution!

Ny idol!

Tänk att man aldrig blir för gammal för att hitta nya förebilder i livet. Här är en liten film med min nya idol Joel Salatin! Han har förstått hur vi kan göra saker på ett bättre sätt och producera vår mat på ett sätt som är hållbart även i längden... http:// "

Farm of the future

I väntan på att jag ska komma med nått vettigt att säga, så kan ni se denna mycket trevliga och tänkvärda film. Vad drar vi för slutsats av filmen? Jo väldigt mycket naturligtvis, men framför allt det som jag alltid sagt: Vi måste jobba med naturen,inte mot! Gäller i lika hög grad trädgårdsarbete,jordbruk som i allt annat. Läs även andra bloggares åsikter om farm of the future, odling, permaculture, trädgård, peakoil