lördag 27 februari 2010

klurar på planteringarna...

Efter två tunga mastodont inlägg så kändes det som det vore dags för något lättsammare, och varför inte kortfattat om mina funderingar kring sommarens grönsaks odlingar. Hmmm...kanske så här?...eller så här? Undrar just om morötterna ska va där, med lite lök,fast där var ju löken förra året och rödbetorna? var ska dom få plats? Hmmm... Sättlök eller lökfrön...det är frågan?
Oj,titta här! En påse med pumpafrön! dom måste vi få plats med... låt se...hm...kanske där...njaä...

onsdag 24 februari 2010

Terra Preta in the garden.

Vad gör man när man sitter hemma med en rejäl öroninflamation och inte riktigt kan fokusera på några "riktiga" sysslor för att det bultar och susar?
Jo, man tittar runt på nätet och med en liten öronsnäcka i det friska örat så utforskar man en del av all den uppsjö av information som bjud via alla dessa små filmer.
Jag är inte särskilt imponerad av Tv, förutom enstaka fakta program om ämnen som intresserar mej, men med det utbud av korta och långa filmsnuttar som finns på internett så känns det som om tv snart har spelat ut sin roll (i allfall för mej)Börjar man söka sig in på något intressant ämne så är det väldigt lätt att man slussas vidare via relaterade länkar och det ena leder till det andra som det brukar heta, och snart så hittar man ytterligare intressanta trådar och ytterligare,som leder till...Ja det är helt enkelt lätt spilla tid!
En fördel är dock att man har en någorlunda snabb uppkoppling, så man inte ( som jag)behöver sitta och vänta på "buffring.
Så nu har jag suttit och förkovrat mej i ämnet; Biochar och TerraPreta, dvs träkol och jäkligt svart jord.
Vi tar det från början. Man har i Amazonas funnit svarta jordlager med en extremt näringsrik odlingsjord långt ner i marklagren. Detta är spår efter dom indianer som brukad jorden här i hundratals år,ja kanske tusentals och där man har tillfört träkål till jorden. Denna svarta jord har fått namnaet "Terra Preta". Detta urgamla sätt att förbättra jorden visar inte bara på en högt utvecklad kunskap hos dom tidigare jordbrukarna utan visar oss också ett sätt att inte bara minska utsläppen av koldioxid,utan faktiskt ta bord en del av den som redan finns i atmosfären.
Hur detta går till återkommer jag till, låt oss istället titta på vad som gör detta så bra för odlingsjorden. Träkålet, alltså helt vanligt träkål (grillkol) fast i finare söndersmulad form är väldigt poröst och innehåller mycket håligheter som hjälper att hålla kvar microorganismer,näringsämnen,mineraler och inte minst vatten.
Tillsätter man detta till sin jord under en längre tid så kommer den hela tiden förbättras.
Så, hur kan vi nu använda denna metod för att minska koldioxid?
Jo enkelt sett så är det som vi vet växterna som tar upp koldioxiden ur luften, denna koldioxid stannar i växten tills den dör och bryts ner då koldioxden frigörs igen. Men om man gör Kol av den och tillför kolet till marken,så binder man koldioxiden till marken, där den största delen av jordens koldioxid faktiskt är. Forskarna menar att koldioxiden kan lagras i marken på detta sätt i hundratals,troligen tusentals år innan den frisläpps igen. Lite förenklat så är det tvärtom mot för det vi gör med dom fossila bränslena, där vi tar upp koldioxid som lagrats i jorden och frigör den i atmosfären.
Man kan alltså säga att vi kan göra koldioxids kompenseringar genom att gräva ner några påsar grillkol, lite då och då (även om jag tror att det behövs ganska många pallar för att komma undan med det liv som vi lever här...)
Det pågår nu större projekt ute i världen med att utveckla tekniker att bränna om organiskt material till kol, så kallad "Biochar". Att hitta en lösning för att kunna bidra till minskade koldioxiutsläpp ligger som bekant högt på priolistan just nu och man har olika lösningar med mobila brännanläggningar som dels bränner restprodukter från jordbruk,gödsel osv till biochar, samtidigt så får man i processen alstrar värme i form av den gas som bildas i materialet då det hettas upp.
Tekniken i sej är inget nytt eller revolutionerande, utan är egentligen samma princip som dom gamla kolmilorna (fast där var man intresserad av att få ut tjäran ur stubbarna) och dom gengasagregat som användes på bilarna under krigsåren. Skillnaden är nu att man utvecklar och förfinar processen för att se om det kangöras i större skala.
I Indien använder man en typ av spis "Anila-spis" som förbränner material till kol, samtidigt som man kan laga mat på den.
För den trädgårdintresserade är det naturligtvis ett intresant sätt att jordförbättra och väl värt att prova. Kolet kan framställas med enkla medel och allt organiskt material kan "kolas". Det som är viktigt är att förbränningen sker utan syre, så att materialet bara kolas utan att brinna, den gas som bildas är inte särskilt nyttig att andas in.
Vill man försöka med vanligt träkol så bör man väl kolla så det inte innehåller en massa konstiga ämnen innan, men det bör man väll göra även om man ska grilla kan jag tro?
Tja, så lite informativa filmer kring det ämnet har jag road mej med att se, nu borde jag gå och lägga mej och ignorera det bultande örat. snart vaknar resten av världen.
Eller så ska jag skissa vidare på min Anila-spis ritning....

tisdag 23 februari 2010

Ett frö om framtiden... (det längsta inlägget i bloggens historia)

Begav mej in till huvudstaden för att se filmen ”The Road” eller ”Vägen” som man skulle säga på Svenska. (vilket man naturligtvis ska). Under pendeltågsresan från spenaten in till city så greppade jag en av dessa otaliga gratisblaskor som dräller runt på alla offentliga platser häromkring. Förutom alla rubriker om snökaos och Stockholms sopåkare som måste plumsa i snön för att jobba , så hittade jag en liten notis uppe i ena hörnet som fångade mitt intresse. Några forskare vid Nordiska Museet har lyckats väcka liv i ett 150-årigt frö som nu grott till en liten grön akacia-planta. Totalt så har forskarna försökt att odla 13 000 olika slags sparade fröer, men endast den här lille gynnaren överlevde. Fantastiskt! Tänkte jag då tåget dunkade vidare genom snöröken, livet är bra jäkla envist ändå.
Bakgrunden till tilldragelsen är den att, en svensk läkare vid namn Oskar Theodor Sandahl plockade Akacia fröer i Egypten under vintern 1856-57 som sedan förvarats på olika platser i Sverige.
(Vad doktorn hade på fötterna tänker jag inte raljera över…).
Nåväl, Jag såg filmen vilken är vad man minst sagt skulle kalla en mörk film! Men framförallt jäkligt bra! Eftersom jag läste boken i julas så behövde jag inte oroa mej så mycket om vad som skulle kunna hända, men tvärtom så många andra exempel så var filmen minst lika bra som boken, och som sagt lika deprimerande och nattsvart. Filmen handlar om en far och en son som tar sig fram till fots genom en ödelagd värld. Något har hänt med världen, fast storyn förtäljer aldrig riktig vad. Allt liv är utplånat, träden står döda och faller som käglor alltefter som dom torkar sönder. Vägar, broar och städer är ödelagda och mögliga hus ruttnar sönder längst deras väg. Livet är en kamp för att hitta mat (vilket oftast består av gamla kvarlämnade konserver och hopskrapade frön),dom kämpar mot kanibaliserade rövar ligor som ständigt finns som ett hot därute. Men framförallt är det en gripande historia om kärleken mellan far och son och den stora frågan om livskraften. Dom bär med sig en revolver som innehåller två kulor, frågan är hur dom bäst skall användas i en värld där det inte längre finns hopp?
Efter filmen så tänkte jag på hur Hollywood har tagit till sig hotet om klimatförändringar och en värld med osäker framtid. Senaste tiden så har det kommit flera filmer med världens undergång som tema. Jag har skrivit många gånger förr om hur vi i framtiden kommer att vara tvugna att ändra på mycket i vår livstil, vare sej vi vill det eller inte så är det rätt så oundvikligt.
Då man talar om detta så blir man oftast tagen som en nattsvart domedagsprofet och en aning småtokig. Men för mej är det inte nattsvart på något sätt, tvärtom.
Jag tror att människor gärna färgar sin bild av omvärlden och framtiden genom olika historier och berättelser, och eftersom vår tids stora berättare är Hollywood så är jag övertygad om att just Hollywood har mycket större inflytande i vad vi gör och vad vi tror på, än vad vi kanske tror.
Jag tror tillexempel inte att Obama skulle ha kunna kliva in på scenen om inte Hollywood hade lanserat svarta presidenter i flera filmer innan, jag tror att det skulle ha varit svårare att rekrytera soldater utan heroiska andra världskrigs-filmer. För att inte tala om alla drömmar om lyckliga liv och rikedomar osv som grundar sej i filmer med leende vackra människor. Därför tror jag också stt det är viktigt med bra historier om vårt framtida samhälle. Då man för klimatförändringar och hotande energikolaps på tal så är fyra olika bemötande som man ganska snart kan urskilja, alla med olika Hollywood vinklingar naturligtvis. Eftersom vi var inne på filmen ”Vägen” så får den stå som första exempel. Här finns det en grupp människor som ser apokalyptisk framtid som är helt nattsvart, med en total kollaps och jordens undergång utan någon urskilljning. Skulle kunna tänka mej att det i den här gruppen finns en hel del mäniskor som är berädda att göra en massa tokigheter då dom inte har så mycket att förlora, det kan också vara en stor anledning till hopplöshet och apati inför allt. Sen har vi gruppen ”Star wars” troende, här hittar vi en stor del av vår modärna befolkning och framförallt män skulle jag tro. Det är alla som inte bryr sej så mycket om det där med klimatförändringar och oljebrist för att, ”Dom kommer ändå att uppfinna nått snart” Man tror att vi kommer att räddas av ny teknik och nya uppfinnigar som snart ska se till att alla dom här problemen är borta och vi kan köra på som vanligt. För det är ju oftast det man vill, klamra fast vid vår livsstil in i det sista och hoppas att någon (?) kommer att se till att det går. Detta har vi matas med under dom senaste generationerna, serietidningar, böcker och filmer, Science fiction som bygger på tekniska lösningar. (ett väldigt aktuellt exempel är ju den förlösande etanolen som låter oss köra hur mycket bil vi vill för att vi numera har en miljöbil? ). Filmen ”2012” som jag såg för inte så länge sedan skulle vi kunna lägga till detta facket, visserligen en film om jordens undergång men till slut en storslagen räddning med hjälp av ny teknik i form av jättelika Arkar som seglar iväg med dom överlevande.Vilka "DOM" är som ska göra det hela möjligt är det alltid lite svårt att hitta svar på och hur all den här tekniken ska kunna produceras utan en billig energikälla har jag heller inte hört någon lösning på? Den tredje och vanligaste reaktionen är nog ändå den att ”Jaja, det blir nog bra det, men nu måste jag kila…” Ni vet vad jag menar. Lyssnar men rusar vidare i sin egen vardag, fokusera på det som är nu och tänk inte på det. Detta brukar även kallas sticka huvudet i sanden teorin, och är helt logisk tycker jag. Inte vill vi väll tänka på en oroande framtid när vi har tillräckligt med vardagliga problem att lösa. Tyvärr så är det väl också det som är faran med det hela, att vi inte vill ta i problemen förens dom står framför oss. Till den här gruppen hör nog dom flesta av oss, och skulle vi koppla ihop det med några Hollywood berättelser så är det väl ändå dom flesta filmer som utspelar sig i nutid, som fokuserar på den värld vi lever i nu och som alla tror att vi kommer att leva vidare i utan större förändringar. Så har vi den fjärde och än så länge ovanliga synen på framtiden och den grupp av människor som jag själv helst skulle vilja räkna in mig i,(även om jag fortfarande till stor del är en blandning av dom tidigare exemplen). Hit räknas dom som ser det som om vi lever i intressanta tider med stundande förändring, vi som ser framtiden som något positivt om vi hinner ställa om oss till ett hållbart samhälle. I den här kategorin skulle jag gärna se fler filmer och berättelser. Varför inte en film som utspelar sig i ett litet samhälle där tiden har lugnat ner sej lite,och mäniskorna själva har tagit tag i problemen och vänt dom till något positivt. Där större delen av produktion av mat och andra förnödenheter sker lokalt och man lämnat dom fossila bränslena för många år sedan. Ett samhälle där dom äldre delar med sej av sin kunskap istället för att gömmas undan på vårdhem, där unga människor har uppgifter och funktioner att fylla istället för att söka sig till kriminalitet, arbetslöshet och hopplöshet. Ett samhälle där man värdesätter jordens resurser och ger tillbaks det som inte längre behövs, där välfärden skulle räknas i hälsa och riktig lycka istället för tillväxt och omsättning. Bakgrunden i filmen började i den världsomfattande rörelsen från det tidiga tvåtusentalet där vanliga mäniskor tillslut insåg att dom själva var tvugna att göra något istället för att hoppas på storslagna politiska beslut. Huvudpersonen i den här filmen skulle leva stillsamt med sina medmänskor och eftersom många producerar egen mat och hjälper varandra så arbetar man lite mindre och värdesätter tid mer med sina barn och familj. Stress och utbrändhet förekommer endast som historiska berättelser från en svunnen tid då folk rusade fram i sin tillvaro i jakt på…? Nånting.
Hur skulle intrigen i den här filmen byggas upp? Vad skulle vara den framåtdrivande historien (för att ni inte ska tycka att jag lika gärna kan se ”Lilla huset på prärien”) Ja kanske kunde vår huvudperson vara en ung forskare som likt Indiana Jones räddar ett bortglömt frö från en fornhistorisk silo som rasade någon gång under våren 2013 och upptäcker att det är helt fritt från manipulerade gener, det sista GOM-fria majskornet, han sätter det i jorden på sitt labb och till allas häpnad gror det upp till en lite planta som blir början på ett världsomspännande arbete med att återskapa de ursprungliga sorterna av majs.
"Livet är allt bra jäkla envist ändå" tänker han och ser ut genom fönstret där grannfamiljen cyklar förbi på väg på sin sommarsemester. "Allt bra jäkla envist..."

tisdag 16 februari 2010

Pelargon sticklingar

Har ett antal frodiga knallröda pelargoner som brukar förgylla sommar trädgården och som ofta väcker kommentarer från passerande grannar och besökare. Allt som oftast så hör man också längtansfulla önsknigar om att få ta "skott" eller frågor om vart dom kommer ifrån. Vart dom kommer ifrån från början vet ja inte riktigt,men om jag inte snubblar i min pelargonkunskap så härstammar väll ursprunget från Sydafrika(?) nå, det låter jag vara osagt,men grundstammen från just dessa individer kommer från Svärmor och nån generation tillbaks på den sidan.
Så eftersom svärmor själv inte haft möjlighet att övervintra sina egna plantor och då omgivningen allt för ofta blivit lovad sticklingar så har jag idag gjort sak i slaget (eller vad det heter) och satt ett tjugotal sticklingar som jag hoppas ska rota sej inför våren. Dessutom så kan det behövas några plantor till Järn-urnorna på jobbet. Nu är jag inte en hejjare på växter som inte går att äta (och det känns så där lagomt matcho att pyssla med pelargoner...) så innan ni ställer frågan vilken sorts pelargoner det är så ger jag svaret direkt: Det är Pelargoner...Röda! Undrar om dom inte kan vara avskräckande för mördar-sniglar? har för mej att jag läst det nånstanns??? Kanske man ska plantera några bland kålplantorna?

fredag 12 februari 2010

Även purjon är sådd

och inte mer med det! men det bör naturligtvis noteras för framtida minnessvägningar.Köksbordet (eller vardagsrumsbordet, beror på hur man vill definera lokalerna i en liten stuga...) är nu översvämmat med fröpåsar då det damp ner två rejäla beställningar i brevlådan under veckan. Så nu sitter man som Joakim von anka och studerar sina dyrgripar (nåja, så fasligt dyra är dom väll inte, men ändå...)Funderar hur man ska få plats med allt och hur enorma höstens skördar ska bli. Sanningen är väll den att dom lokala taliban-sniglarna med all sannolikhet kommer att inkräva sin del... Det är som livet är mest,man tror att man får skörda som man sår...

torsdag 11 februari 2010

Årets första uppkomlingar!

Så har dom första bladen av kronärtskockan brytit sig upp i ljuset. Nu är det bara resten kvar!

lördag 6 februari 2010

Ny idol!

Tänk att man aldrig blir för gammal för att hitta nya förebilder i livet. Här är en liten film med min nya idol Joel Salatin! Han har förstått hur vi kan göra saker på ett bättre sätt och producera vår mat på ett sätt som är hållbart även i längden... http:// "

fredag 5 februari 2010

Utsädet äro beställt...

Så,då har man lyckast sammanställa listorna och kommit till skott med dom vältummade sidorna i årets frökataloger.
En diger lista till Impecta och en till Runåbergs (kunde inte bestämma mej för vem jag skulle gynna så det fick bli båda). Hade tänkt att stolpa upp allt vad som är beställt här, men insåg att jag helt enkelt inte orkar, och jag vet heller inte hur spännande läsning det skulle bli med långa rader av grönsaksnamn. Kommer istället att omnämna dom olika sorterna då dom planteras.(om inte annt för min egen skull).
Många sorter blev det och dom flesta är valda på måfå och utifrån vad jag tror kan bli bra. Många sorter har jag valt för att kunna använda dom så mycket som möjligt.vilket innebär att jag tittar en del på lagringsegenskaper och köldtålighet. Det är ju inte så stor mening att odla grönsaker hela sommaren som man inte hinner äta upp innan dom vissnar om man säger så!
Sen vill man ju gärna att det ska vara lite tjusigt också, så vissa sorter så har jag gått mot mina principer och dömt efter utseendet. Nåväl mina vänner, vackra namn är det på många grönsaksorter i allfall, här är några och ni som kan era grönsaker känner så klart igen dom, för er andra kan jag bara säga titta på Värdshusträdgården på TV ikväll och bli inspirerad. Alderman,Prizewinner,Genovese,Blue Hubbard,Painted Mountain,Pink lettucy,Sub-arctic plenty,Roma ,Fino Verde, Aquadulce,,Vates Dwarf Blue Curled Scotch, Musselburgh, Sweet Siberian, ,Rhubarb Chard, Jaune du Doubs... Dig for victory!

tisdag 2 februari 2010

Sådde en grön glob...

Låter onekligen väldigt filosfiskt och nästan en aning religiöst,( och på den sjunde dagen så sådde han en grön glob...) men det är inte märkvärdigare än att jag idag sått årets första fröer (om man nu inte räknar med perennerna som jag sådde i höstas) och en av de sorter som jag nu startade livscykeln för var nämligen en kronärtskocka vid namn "Green Globe" som ska bli väldigt spännande att se hur det går, har nämligen aldrig tidigare sått kronärtskocka. Tänkte att det skulle kunna passa bra i den "högresta rabbatten" tillsammans med majs,jordsärtskocka och solros ? Den andra sådden var rotselleri "Dolvi" samma som förra året,fast då var jag ute betydligt mycket senare och dom knölarna hann inte mer än bli som golfbollar. Så då var man med andra ord i gång då med vårbruket, hade lovat mej själv att åtminstonde hålla mej till efter Januari, och det lyckades faktiskt med en dag till godo. förra året var jag lite väl ivrig och sådde sommarblommor i januari som sedan mest stod och stampade fulla med bladlöss utan att växa särskilt under våren (trots extra belysning). Men nu så tar vi nya tag och på bordet har Impecta´s katalog fått sällskap av Runåbergs härliga trycksak. http://www.runabergsfroer.se/ Nu gäller det bara att försöka sammanställa alla önskelistor och försöka få iväg en beställning, en som jag säkert ska ha är iallfall "Painted Mountain" majs från Runåbergs, en härligt flerfärgad majs, som säkert kan bidra med fägring till ovan nämnda rabatt. Både den omnämnda perennplanteringen och jordärtskocke planteringen finns omtalade i tidigare inlägg,men jag får aldrig riktigt till det då jag ska klistra in länkar till äldre inlägg...?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...