fredag 28 januari 2011

The One -Straw revolution!

Ibland händer det att man öppnar en bok och saker och ting faller på plats! Ungefär som om någon annan sätter ord på det man själv tänker. Med det sagt så vill jag bara snabbt säga att jag inte på några som helst sätt vill väga mina enkla tankar mot de filosofiska grunder på vilket Masanobu Fukuoka vilade sina teorier kring ”Natural Farming” och ”Do-Nothing odling på”. För mej och säkert dom flesta som rör sig kring begreppet Permaculture så är säkert namnet bekant, men jag har aldrig riktigt förens nu satt mig in i vem denna man var och vad han egentligen gjorde. Därför kan jag nu, vid 42 års ålder, endast böja mitt huvud och ödmjukt finna mig i att kompostfilosofi fans långt, långt, långt innan jag ens var född. Boken ”The One- straw revolution” är Fukuokas tankar, idéer och filosofi i ett litet format men med tungt vägande innehåll. Jag har läst den och mycket har fallit på plats. ”There is nowhere better than this world. Years ago I realized that we human beings are good just as we are and I set out to enjoy my life. I took a carefree road back to nature, free from human knowledge and effort. Since then fifty years of my life have flown away. I have had some successes, but also failures. Many of my youthful dreams remain unfulfilled. I know my time here on earth is limited.” Masanobu Fukuoka, 1913-2008 Fukuoka´s tankar kring odling grundar sig i att se på naturen och inte göra mer än nödvändigt. Det finns inte längre tid för en bonde att skriva poesi i det moderna jordbruket! Hans metoder har kallats ”Do nothing Farming” och han menar att man inom jordbruket har tankar på förbättring genom att fundera på ”Vad händer om jag gör så?” eller om ”jag provar det?” . Istället bör man enligt Fukuoka tänka tvärtom. ”Vad händer om jag inte gör så?” eller om ”Jag inte gör det?”. Hans egna slutsatser av det var att det inte behövdes någon plog, inga bekämpningsmedel, inga gödningsmedel, ingen anledning att göra någon speciell kompost, ingen anledning att använda insektsmedel. Det var egentligen inte mycket i det jordbruk som han såg omkring sej som man egentligen behövde! Anledning till det var/är att den naturliga balansen blivit så rubbad av moderna metoder och teknik att jordbruket gjort sig beroende av just dom teknikerna och metoderna. När han i sin ungdom återvände hem till sin hemby och sin faders jordburk efter andra världskriget, så började han använda sig av sina egna idéer. För att förstå Mr Fukuokas metoder så bör man först ha lite insikt i det traditionella Japanska jordbruket. Själva risfältet förbereddes med kompost och gödsel innan man släppte på vatten och lät det översvämmas. Därefter plöjde man så konsistensen blev som en tjock soppa. I särskilda plant bäddar hade man drivit upp risplantor på ca 20cm, som man för hand planterade ut på risfälten. Därefter fortsatte jobbet med varsamt luckrande av jorden och rensande av ogräs. Under tremånader låter man fältet vara vattenfyllt, bla för att inte låta ogräs komma upp. Skörden är sedan gjord för hand och riset buntas och hängs på tork. På detta sätt gick man över fälten med handverktyg ca fyra gånger mellan sådd och skörd. Efter skörden så plogades fälten och upphöjda plogfåror formades så att man sedan kunde så korn eller råg. Detta betyder att dom Japanska bönderna fick en skörd av ris och ytterligare en vinterskörd av annan säd varje år genom att tillföra organiskt material och ta väl hand om jorden. Enligt Mr Fukuokas tankar och principer för ”Do Nothing Farming” (vilket inte alls betyder att man inte behöver göra något alls!) så innebär detta att man gör flera helt onödiga moment. Vad som måste göras på en farm måste göras, när en bonde(odlare) har bestämt sig för att bruka en liten bit av vår jord så måste han (eller hon) också ta ansvar för att göra detta på ett ansvarsfullt sätt och ge jorden dom bästa förutsättningarna. Allt annat är skadligt och oansvarigt! På hösten sår Mr Fukuoka sitt ris, vintersäden och vit klöver på samma gång, han täcker det sedan med årets risstrån (som halm eller hö ungefär antar jag?). Klöver och vintersäden (korn/råg) skjuter skott på en gång medan riset är vilande fram till våren. Medan vintersäden växer så är citrus trädgårdarna i fokus. Fukuokas farm producerade ris/säd citrus från dom stora fruktträdgårdarna samt grönsaker. Citrusen skördas fram till april och sedan är det dags för att skörda vintersäden i maj. Efter att säden tröskas så samlas återförs all halm på åkern igen, stråna läggs ut för hand huller om buller på samma sätt som naturen själv skulle ha spridit den. Sedan får fältet stå under vatten en kortare period under monsunregnen i juni för att försvåra för ogräsen att skjuta upp och få fäste. Riset får nu lättare att gro och skjuta sina skott. När fältet sedan torrläggs igen så kommer klövern återhämta sig och börja sprida sig mellan risplantorna. Riset skördas sedan i oktober och tröskas och halmen återförs som täckning. Så har ett år gått och vintersäden sås in igen. Mr Fukuoka får på detta vis lika bra skördar som dom bästa av dom jordbruk som använde kemiska medel och metoder och liksom dom traditionella. Genom att tillföra organisk material och odla klöver som marktäckare och kvävefixerande grönmassa så förbättras hans jordar hela tiden. Och då den aldrig plogas så störs aldrig den naturliga processen med nedbrytning och skapar en tjock mullrik jord med åren. Det finns mycket att säga och skriva om den här lilla boken, och jag skulle kunna gå på tills endast dom mest hängivna bloggläsarna skulle orka hänga sig kvar. Mycket av hans verk handlar också om grönsaks odlingen efter liknande principer där olika grönsaker sås slumpvis utspridda för att själva få ta fart där dom trivs på samma sätt som naturen skulle ha sått. Hans pellets av lera med inbakade frön får utförligare beskrivningar och naturligtvis om hur han sköter sina fruktträdgårdar. Men det är också en bok om filosofi och djupa tankar och det som jag ofta slås av är aktualiteten, mycket av det han oroas över och ser i sin omvärld är sådant som händer idag, mer än trettio år efter att boken kom ut. Fukuoka har många tankar kring vår mat och flera intressanta kapitel handlar om just vår mat och kopplingen mellan, naturlig odling, naturlig mat och vår hälsa. Jag hoppas att få åter komma lite mer utförligt till just dom kapitlen så småningom (utan att lova för mycket…) Så jag föreslår att ni söker reda på boken själva (finns i nyutgåva för en struntsumma hos närmsta Internet bokhandel) och läser den. Detta är en viktig bok om jordbruk av den enkla anledningen att den inte endast handlar om jordbruk! ”The ultimate goal of farming, is not the growing of crops, but the cultivation and perfection of human beings” Fundera över en gammal bondes tankar om hur vi tar hand om vår jord, om hur vi kan låta naturen leda oss på dom rätta spåren. Som allt annat så finns det mängder med information på nätet och bland annat några youtube filmer om Fukuoka. "This straw appears small and light,and most people do not know how really weighty it is.If people knew the true value of this straw a human revolution could occur which would become powerful enough to move the country and the world." Aldrig förr har väl världen varit i så stort behov av en "One straw revolution!

torsdag 20 januari 2011

Anima Mundie Movie

Ett litet filmtips så här på lördags kvällen! Ytterligare en av dessa viktiga filmer som kan folk att förstå lite bättre hur det ligger till!'

Hade det varit en vanlig Hollywood-rulle så hade man väl kunnat säga: " Oj, tusan, här har man verkligen lyckats skrapat ihop dom största namnen i en å samma rulle !"

Och lite av den känslan får man då man ser trailern till filmen" Anima Mundi"Här dyker det upp en rad viktiga namn, som för våra läsare,och dom flesta som rör sig i trakterna av permacultur,klimatförändringar,peakoil och foodproduction,m,m, torde vara välkända, som Tex Dr Vandana Shiva, David Holmgren,Mikael Reynolds och mannen bakom filmen"Collaps" Michael C Ruppert, med flera... Här har vi iallfall trailern! Premiären sägs komma nån gång under 2011 , vet inte exakt när men lär antagligen få återkomma...Egen hemsida på nätet förståss, och facebooksida som sig bör, bara att Googla upp!

onsdag 19 januari 2011

Dags för vårbruk, och om hur mänskligheten stannade upp...

Vad är det som döljer sig i behovet att så ett frö? Är det mörkret i vår lilla nordliga del av världen som får oss att så här års börja bläddra bland knöliga fröpåsar och tummade kataloger? Lite långsökt kanske? För visst finns det även på sydligare breddgrader,jordiga naglar som hoppfullt petar ner små intetsägande frön i torkade, översvämmade och kanske många gånger utarmade jordar? Visst finns det bönder som fortfarande slänger säd för hand över fälten, inte bara för att mätta familjen, utan också för att kraften att se livet ta fart i säden är så stark att om han inte fick så ett år skulle han tyna bort. Kanske finns känslan kvar även hos den storindustriella producenten som tar hjälp av högteknologiska maskiner, konstbevattning, kemikalier för att kunna producera börsnoterade skördar på den globala mat-marknaden? Kanske är det just det okonstlade undret hos ett frö,som spricker upp och skjuter skott utan mer hjälp än att det får värme och vatten,som är drivkraften.Att det,än så länge är något som vi inte rår på allt för mycket. Är det att skapa liv? Kan inte tänka mig annat än att det är något ursprungligt begär hos en art som för 10 000 tusen år sedan stannade upp i sitt nomadiska samlarliv för att bruka jorden. Någon måste ha varit den förste att inse att det kunde vara lönsamt att stanna på en plats och så ett frö för nästa års matbehov. Kanske var det ett långsamt övervägande eller renat av ett impulsivt utrop till dom andra i flocken: ” Hey! Grabbar stanna! Ja fick just en ide`. Vi stannar här och så sår vi frön som vi kan baka bröd av! Och så tämjer vi några uroxar som vi kan mjölka och slakta! Men vänta då! Jag menar allvar, vi kan plantera sånna där goda lökar, å förädla lite potatisknölar. Men sluta plocka dom där bladen! Vi flyttar hit dom istället. Å sen så fyller vi kossorna med majs och soja bönor, ja sånt kan vi odla också! Åsså genmanipulerar vi säden så vi kan odla ännu mer och så bakar vi hamburgebröd och slaktar korna å gör hamburgare som vi kan sälja till dom som fortfarande absolut vill vandra, ja vi kan bygga ett stort hus med ett M på taket där man kan stanna under sina vandringar och äta potatis, säd och köttet… men stanna då…Jaha, jasså ni kommer tillbaks när jag öppnar stället…ok då, see you!”
Kanske är det så, vad vet jag? Kan det vara så att vissa av oss härstammar från den som stannade kvar? Klart är i alla fall att just nu så kluras det och funderas det i både stugor och hyddor över den kommande odlingssäsongen. Själv så försöker jag hålla mej ett tag, då jag vet(tror) att det lönar sig att skynda långsamt. Men likväl så har jag (tillsammans med min treåriga dotter) redan petat ner paprika frön i jorden, tagit sticklingar av en lånad pelargon och idag fått iväg en första beställning av fröer från Impecta. Visserligen åt jobbet, vilket betyder att det är mest blommor.Och redan börjar det kännas spirande av hopp att se det första gröna skotten veckla sig upp mot ljuset. Men snart är det tid för de första grönsaks sådderna och det är dags att bestämma vad. Purjolöken som jag sådde i början av februari förra året blev det inte mycket med, den höll ungefär samma storlek från Mars till snön la sig över den för någon månad sedan, så den vet jag inte om jag ens orkar prova igen? Sen är det väll då dags för lite rotselleri (vilket heller inte brukar ge några börsvältande skördar) och så borde jag så Chilli, om jag bara kunde komma på någon bra sort. Vad jag behöver är en sort som växer bra och ger skapligt med frukt, samt är ”lagom” het så den kan användas til så mycket som möjligt! Börjar tröttna på Sambal Oelek burkarna nu! Ge mig ett tips på lämpliga sorter och var fröna står att finna så ska jag genast ge mig i kast med vårbruket.

söndag 16 januari 2011

BP på nya upptåg!

Så nu ska BP upp till arktis och kladda!
Tydligen så har dom skrivit avtal med det ryska oljebolaget Rosneft,som i sin tur är delägt av ryska staten och med tanke på att BP är en stor leverantör till The US-army så kan man utan särkilt filosofiska grubblerier säga att det är en redig soppa som inte bara doftar skitig olja utan även säkerhetspolitik och ekonomi på hög nivå.
Och där i har vi även en del av svaret på varför vi inte hör några konkreta lösningar från maktens korridorer.
Ty de sitta alla i varandras knän! (Ja, jäklar vad bitterpolitisk jag kan låta nu då...!)
Nå egentligen så får dom väl deläga varandra hur mycket dom vill för mej. Men dealen belyser bara det faktum,som vissa av oss redan vet,att den billiga och lättillgängliga oljans tid är över och man siktar nu in sej på den svårtillgängliga!
Detta medför i sin tur att riskerna för ytterligare oljekatastrofer och utsläpp ökar. Att man ger sig på arktis och dess extremt känsliga natur med Mexico i så färsk minne visar att man skiter inte bara i "the small people" utan även i allt annat! Allt för att hålla hjulen snurrande!
Vad kan vi göra?
Göra oss mindre beroende av skiten så klart! Plantera frön och ta hand om jorden,odla mat som inte behöver fraktas med lastbil fram till tallriken!Om familjen Obama vill ta del av det ryska kultur arvet så tycker jag dom skulle satsa på en rejäl trädgårdsodling in the backyard istället för att göra sig ännu mer beroende av den där oljan.

torsdag 13 januari 2011

Stefans lilla gröna

Vad vore en vinter utan litteratur,och vad vore en blogg utan bokrecensioner. Jo, tämligen fattigt får man väl säga. Denna jul fick av min hustru, just den julklapp som jag önskat,nämligen Stefan Sundströms bok "Stefan´s lilla gröna, en handbok i utanförskap".En bok titel som jag naturligtvis borde snott långt innan han hann före! Nåja,antar att min bok kommer att dröjja ett tag till, (fast om den någonsin skulle skrivas så tror jag nog vi skulle röra oss inom samma områden,). Herr Sundström som inte bara är vis/pop sångare och trubadur utan även hängiven odlare beskriver sina vedermödor och steg mot ett mer självhushållande liv (även om han inser att det inte går fullt ut). Det är drömmar om ensamma gubbar som bor i skogen och gör revolt genom att klippa av el-ledningen . Vi får lära oss hur man gör surmört,snus ,tuppsoppa och en del andra av livets nödvändigheter. Det är inte ytterligare en bok i raden om hur man går till väga för att odla växter eller hur man ska föda upp fåren, Jag skulle nog se det som en bok med tankar om en bättre värld, eller vad en bättre värld skulle kunna vara, om utanförskap,om oberoende.Eller om han själv inleder boken: "Jag känner bara ett behov av att berätta om mina projekt som jag haft genom åren för att i någon liten mån känna mej oberoende av samhället. jag vill berätta hur skönt jag tyckt det har varit att gå genom en Liedl-butik och känna ha ha,jag behöver inte era tomater,jag har egna hemma!!! Eller förbi Pressbyrån och ge snuskylen ett långfinger,med en stor fet egenproducerad snus under läppen."
Läs den helt enkelt! Eller åtminstone titta på alla sköna bilder, bara det kan inspirera! (Fast det var fan så synd att han snodde min boktitel!)
Läs mer på: gt.expressen
Så med tanke på den bok jag läser nu så hoppas jag återkomma med fler bokinlägg, i allfall ett-och det är troligen om den enda bok man behöver!

måndag 10 januari 2011

The Ark!

Såg i tidningen att någon rysk smarting tänkte sig att bygga en ark, eller rättare sagt serietillverka en hel radda med arkar, som man kunde ta i bruk då klimatförändringarna står som spön i backen.Nu tror jag kanske inte riktit att det är så enkelt att bara segla iväg från allt och tro att man ska kunna leva vidare med en ,så kallad,"nystart" av livet och för mänskligheten. Först och främst för att det helt enkelt inte finns så många ställen att segla till då vi bara har en planet! Jag tror däremot på att skapa öar i eländet.Hållbart fungerande samhällen som kan fungera som föregångare och resursbanker då den breda allmänheten så småning om börjar inse allvaret i det vi gör just nu. Små öar som kan breda ut sig och knytas samman,länkas (liksom blogginlägg i cyber rymden) mellan varandra och skapa större områden som fungerar. Då menar jag inte enbart fysiska platser utan även kontaktnät bland mäniskor som gör något och skapar hållbara lösningar inom sina områden och utifrån sina möjligheter. Så med dom orden så kan jag bara avsluta med säga till mej själv!Det var väll inte så jäkla svårt att knåpa ihop,även om det tog ett halvår!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...