Av någon anledning så har jag dom senaste månaderna sett mer biofilm än jag gjort på flera år, och nu har det alltså hänt igen. Ni som läst tidigare inlägg vet att det rörts sej kring ämnen runt jordens undergång och vår framtid med filmer som "The Road" och "2012". (Se tidigare inlägg: http://kompostfilosofen.blogspot.com/2010/02/ett-fro-om-framtiden.html )
Och nu har det hänt igen, då min äldsta dotter kommer nedflygande från Kiruna för att fira sportlov med pappa så blir det gärna en bra film, och denna gång ingen mindre än självaste "Avatar" med tredimontionella glasögon och allt!
Säg vad ni vill om den filmen,men jag tycker den var grymt bra! och jag har lite svårt att förstå hur man kan få något så fantasifullt att bli så verkligt, att man kan göra sånna effekter att man helt och hållet befinner sig i en värld som egentligen inte finns?
Kopplingen till den vite mannens begär efter rikedommar är annars ganska klar och vi vet alla att den historien i sej inte är utan verklighetsanknytning. Och även denna film får en att tänka på vår kommande framtid och hur kampen om olja,vatten,odlingsmark m,m kommer att se ut i framtiden.
Tidigare idag hörde vi på radion om Dongria kondh-folket i Indien som slåss för sin plats på jorden.
I verkligheten heter inte bergen De dånande klipporna, som i filmen, utan Niyamgiri. Och det åtråvärda innandömet är inte unobtanium, utan bauxit. Verkligheten bjuder dessutom på en ironi som överträffar filmen: utvinningsföretaget heter Vedanta, som i hinduismen står för den gudomliga sanningen, kraften som skapade universum.
Dongria kondh-folket slåss med näbbar och klor, men utan beridna jättefåglar, mot planerna på att utvinna bauxiten, som man framför allt framställer aluminium ur.
Att de ser sin mark som helig handlar lika mycket om ekonomi som om andlighet: som naturfolk är de extremt beroende av intakta ekosystem; praktiskt taget hela deras försörjning kommer från det som växer i bergen som hotas av skövling.
Som vanligt så överträffar verkligheten dikten och det mest fantasifulla är inte mer overkligt än att det händer runt omkring oss hela tiden.
I kväll flyger min dotter norrut igen och lämnar ett tomrum kvar i pappa,nästa gång vi ses har snön smält,fågelholkarna kommer att vara bebodda och det kommer att spira av grönska.
I kväll flyger min dotter norrut igen och lämnar ett tomrum kvar i pappa,nästa gång vi ses har snön smält,fågelholkarna kommer att vara bebodda och det kommer att spira av grönska. Även livet följer ett storslaget manus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar