Nu snurrar hjulen igen...

Så jublar vi tillsammans att den svenska ekonomin tar tigerkliv mot nya höjder, läser i SVD Näringsliv om tillväxt på 7% och nu jäklar kan rullar hjulen vidare mot nya investeringar,ordrar och sysselsättning. och jag tänker att det borde vara gott för ett land att vi ser en återhämtning och att folk får jobb och att vi kan handla mer igen. Några sidor längre bak läser jag om gruvdriften i Namibia som går strålande då man hittar nya fynd av uran ochh diamanter och att det måste väl ses som ett possitivt tecken i ett land som förra året rapporterade en arbetslöshet på över 50% !

Men den personliga världsbilden får gång på gång sättas på prov och inte vet jag varför jag fått ta rollen som pessimist och alltid läsa baksidorna mellan raderna? Men faktum är den att vi lever på en ynkligt liten ö i en oändlig världsrymt och den ön innehåller X-antal tillgångar i form av mineraler,fossila bränslen,vatten, odlingsbar jord, arter av djur och växter osv.osv.osv...Att då tro att vi kan pressa denna lilla ö att lämna från sig mer och mer varje år för att höjja våra procentsatser (eller sänka i fallet med arbetslöshet tex.) är orimligt.
Så bläddrar jag vidare i tidningen (gårdagens) och fastnar vid överskriften "Hjulen snurrar på fel sätt" på sidan 5 en lysande artikel av professor Staffan Laestadius där allt det jag skulle vilja säga står nedskrivet...och detta till och med av en professor!

Läs artikeln: Svd Brännpunkt Jag tycker att han ringar in det hela på dessa enkla rader ".den som menar allvar med ambitionerna att få stop på CO2 -utsläppen-mänsklighetens största utmaning-kan inte glädjas åt att tillväxten åter tar fart om den inte drastiskt ändrar karaktär."
 Jag har inga ambitioner att gå djupare in på vad den ändrade karaktären innebär (mer än att jag är ening i Leastadius resonemang) men vi måste -återigen- inse att vi ingår i ett ekologiskt system där allt följer ett cirkulerande mönster, där allt som vi tar måste vi också föra tillbaks! om det så är potatisskalen till potatis landen i form av mull eller Koldioxid i atmosfären så måste även våra ekonomiska systen ställas om till detta tankesätt.

The Cirkel of life, kan inte sträckas ut till en endaste lång raksträcka därför att till sist hamnar vi hur man än ser det till slut vid vägens ände, och denna ofrånkommliga ände närmar vi oss fortare ju snabbare hjulen snurrar!