Det som göms i snö...

Att våren trots allt är på väg kan vi väll andå enas om? Och ett tydligt tecken på det är att mina perennplanteringar helt plödsligt dök upp som från ingen stanns! Här är dom ju, alla dom frön som jag bestämde mej för att glömma bort i Oktober. Då är det bara att vänta och se vad som händer här dom närmaste veckorna. Här har vi en länk till själva planteringsproceduren, (detta är mestadels blommor som jag tänkt sätta ut på jobbet)www.kompostfilosofen.blogspot.com/2009/10/perennplantering.html

Skyndar långsamt mot våren...

Det mesta i dessa tider kretsar kring vinter och snö, men för oss som ägnar tankarna åt trädgårdsbestyr så är våren redan i full gång. Det ska planeras, köpas fröer,önskas och drömmas och rent praktiskt ordna med sådder och omskolningar. Själv så har jag senaste tiden ägnat mej åt snöröjjning och öroninflamation. Men så idag tog jag i allafall tag i dom eftersatta kronärtskockorna som redan kommit en bit på vägen. 8 st plantor i egna krukor och under rejäla lysrör ska förhoppningsvis så småning om bli några ståtliga plantor. Medan jag gjorde detta så kastade jag en blick på dom halvt bortglömda dahlia och chokladblomms-knölarna som jag faktiskt redan räknat ut. Men döm om min förvåning om att jag såg några små gröna knoppar som började spicka upp på knölarna. (choklad blommorna såg dock mest hoptorkade ut och ingav inte mycket hopp om liv). Förvaringen har varit lite för varm kan jag tro, och nu tyckte nog dom små Dahliorna att det var dags att börja sträcka sig mot det bleka Marsljuset, så jag tog helt enkelt fram några krukor och planterade över dom i ny jord. Livet spritter av iver att få komma igång trots att snön fortfarnade ligger djup och i sommar hoppas jag nu få se flera av dessa små gulröda uppstickare som passar så bra i grönsakslandet...

Pelargon sticklingar

Har ett antal frodiga knallröda pelargoner som brukar förgylla sommar trädgården och som ofta väcker kommentarer från passerande grannar och besökare. Allt som oftast så hör man också längtansfulla önsknigar om att få ta "skott" eller frågor om vart dom kommer ifrån. Vart dom kommer ifrån från början vet ja inte riktigt,men om jag inte snubblar i min pelargonkunskap så härstammar väll ursprunget från Sydafrika(?) nå, det låter jag vara osagt,men grundstammen från just dessa individer kommer från Svärmor och nån generation tillbaks på den sidan.

Så eftersom svärmor själv inte haft möjlighet att övervintra sina egna plantor och då omgivningen allt för ofta blivit lovad sticklingar så har jag idag gjort sak i slaget (eller vad det heter) och satt ett tjugotal sticklingar som jag hoppas ska rota sej inför våren. Dessutom så kan det behövas några plantor till Järn-urnorna på jobbet. Nu är jag inte en hejjare på växter som inte går att äta (och det känns så där lagomt matcho att pyssla med pelargoner...) så innan ni ställer frågan vilken sorts pelargoner det är så ger jag svaret direkt: Det är Pelargoner...Röda! Undrar om dom inte kan vara avskräckande för mördar-sniglar? har för mej att jag läst det nånstanns??? Kanske man ska plantera några bland kålplantorna?