Ställom seminarium

I Lördags deltog jag i det första av ett femtiotal seminarium som Transition rörelsen kommer att genomföra under det kommande året. Att jag satt på bussen i tre timmar för att komma dit var inte konstigare än att det skulle hållas i min gamla hemby och i en lokal som jag faktiskt en gång som liten skenhelig tonåring haft konfirmationsstudier i.

Självklart var jag tvungen att vara med där, även om jag numer bor på annan ort. Extra roligt är det iallfall att se att arbetet med att ställa om till en hållbarare bygd kommit så långt där,och jag skulle nog kunna drista mej till att utnämna Trönösocken i Söderhamns kommun i Hälsingland som en förebild då det gäller att hitta hållbara framtidslösningar.

Transitionrörelsen, eller Ställom sverige, som är det namn som mest används i Sverige. Handlar just om detta, att hitta hållbara framtidslösningar i en framtid där billig fosslit bränsle inte kommer att vara en självklarhet, där klimatförändringarna kan komma att ställa helt andra krav på oss alla, där den globala ekonomins luftbubbla börjar pysa.

Då det talas om (av mej till exempel) klimatförändringar,mänsklighetens framfart och ödeläggning av ekossytem och biotoper,arter osv. Peakoil, Accellererande Folkökning,sjukdommar,svält,katastrofer,vansinnig matproduktion,depretion, pest,kolera och ve å förbannelse...så kan det bli liksom lite mycket att ta in...eller hur? Och det blir liksom lite enklare att bara slå på tv:n och se att allt är som vanligt, och det där...näääh.

Men det går faktiskt att se ljusa lösningar på framtiden, även om man kommit till insikt om hur det faktist ligger till. Det går att se ett samhälle som skulle kunna fungera även om olje priset ruasr i höjden och vi är tvugna att avstå från en jäkla massa prylar och vanor för att det helt enkelt inte går längre, och det är just det som är tanken med Transition nätverket, för det är ett nätverk och inget annat egentligen. Ingen mystiskt sekt,miljörörelse,politiskt program eller ens en förening. Det är bara en rörelse, en folkröreöse som dom brukade vara förr i tiden då man lämnade stugorna och samlades i församlingshem och hembygdsgårdar för att ,man ville samma sak. Skillnaden nu är att det går fortare tack vare internett. ( ca 50 nya medlemmar i sverige per vecka! )Tanken är att skap ljusa framtidslösningar istället för att måla fan på väggen om jag utrycker mej så.

Folk från alla geografiska platser, från alla samhällsskikt och åldrar, folk som helt enkelt inser att något måste göras och det enda sättet är att göra något själv! Som jag själv ser det så står mänskligheten inför ..vad ska jag säga?...vissa hinder...som är lite för övermäktiga för våra politiker att rå på. Det behövs en hel del allt för obekväma beslut, (och sånna brukar inte direkt gynna mandatperioder).

Ja jag kan dra historien hur det började,vad som händer i världen men jag lämnar det till er själva om ni känner att det är intressant, klicka in på länken här bredvid och läs vidare om ni vill.

Det handlar om att försöka ställa om sina egna liv,städer och byar till ett hållbarare utan beroende av fossil energi. För en del kan energifrågan vara den centrala,för andra vårt framtida boende,och hos andra är lokalekonomi den stora frågan, Själv ser jag matproduktionen som den viktigaste frågan. Att vi måste äta mat som odlas lokalt i framtiden är jag övertygad om, om inte odla den själv så köpa den från någon närliggande producent. Vi har gjort det förut, Cuba blev tvugna att göra det då deras oljeimport ströps, många andra länder har tvingats göra det.Vi måste odla mer mat där vi bor helt enkelt.

Det var iallfall en givande dag,med ca 55 personer av alla slag och till kaffet så pratade jag med en gammal jordgubbsodlare som jag bodde granne med som barn, (Och som jag snott en och annat gubbe av). Han sa att Jordgubbsodlingen inte var mycket att satsa på längre, folk som bor bredvid odlingarna åker hellre till affärn å köper Kiwi till sommarbålen än plockar jordgubbarna. Hela byn är gammal jordbruksbygd med 8-900 hundra hektar åkermark,då jag växte upp var det kossor på överllat. Nu finns det en mjölkbonde kvar och all mjölk som säljs i affären kommer naturligtvis från ett större mejeri.

Nä, så kan vi inte ha det! Här måste göras något...

Ett frö om framtiden... (det längsta inlägget i bloggens historia)

Begav mej in till huvudstaden för att se filmen ”The Road” eller ”Vägen” som man skulle säga på Svenska. (vilket man naturligtvis ska). Under pendeltågsresan från spenaten in till city så greppade jag en av dessa otaliga gratisblaskor som dräller runt på alla offentliga platser häromkring. Förutom alla rubriker om snökaos och Stockholms sopåkare som måste plumsa i snön för att jobba , så hittade jag en liten notis uppe i ena hörnet som fångade mitt intresse. Några forskare vid Nordiska Museet har lyckats väcka liv i ett 150-årigt frö som nu grott till en liten grön akacia-planta. Totalt så har forskarna försökt att odla 13 000 olika slags sparade fröer, men endast den här lille gynnaren överlevde. Fantastiskt! Tänkte jag då tåget dunkade vidare genom snöröken, livet är bra jäkla envist ändå.

Bakgrunden till tilldragelsen är den att, en svensk läkare vid namn Oskar Theodor Sandahl plockade Akacia fröer i Egypten under vintern 1856-57 som sedan förvarats på olika platser i Sverige.

(Vad doktorn hade på fötterna tänker jag inte raljera över…).

Nåväl, Jag såg filmen vilken är vad man minst sagt skulle kalla en mörk film! Men framförallt jäkligt bra! Eftersom jag läste boken i julas så behövde jag inte oroa mej så mycket om vad som skulle kunna hända, men tvärtom så många andra exempel så var filmen minst lika bra som boken, och som sagt lika deprimerande och nattsvart. Filmen handlar om en far och en son som tar sig fram till fots genom en ödelagd värld. Något har hänt med världen, fast storyn förtäljer aldrig riktig vad. Allt liv är utplånat, träden står döda och faller som käglor alltefter som dom torkar sönder. Vägar, broar och städer är ödelagda och mögliga hus ruttnar sönder längst deras väg. Livet är en kamp för att hitta mat (vilket oftast består av gamla kvarlämnade konserver och hopskrapade frön),dom kämpar mot kanibaliserade rövar ligor som ständigt finns som ett hot därute. Men framförallt är det en gripande historia om kärleken mellan far och son och den stora frågan om livskraften. Dom bär med sig en revolver som innehåller två kulor, frågan är hur dom bäst skall användas i en värld där det inte längre finns hopp?

Efter filmen så tänkte jag på hur Hollywood har tagit till sig hotet om klimatförändringar och en värld med osäker framtid. Senaste tiden så har det kommit flera filmer med världens undergång som tema. Jag har skrivit många gånger förr om hur vi i framtiden kommer att vara tvugna att ändra på mycket i vår livstil, vare sej vi vill det eller inte så är det rätt så oundvikligt.

Då man talar om detta så blir man oftast tagen som en nattsvart domedagsprofet och en aning småtokig. Men för mej är det inte nattsvart på något sätt, tvärtom.

Jag tror att människor gärna färgar sin bild av omvärlden och framtiden genom olika historier och berättelser, och eftersom vår tids stora berättare är Hollywood så är jag övertygad om att just Hollywood har mycket större inflytande i vad vi gör och vad vi tror på, än vad vi kanske tror.

Jag tror tillexempel inte att Obama skulle ha kunna kliva in på scenen om inte Hollywood hade lanserat svarta presidenter i flera filmer innan, jag tror att det skulle ha varit svårare att rekrytera soldater utan heroiska andra världskrigs-filmer. För att inte tala om alla drömmar om lyckliga liv och rikedomar osv som grundar sej i filmer med leende vackra människor. Därför tror jag också stt det är viktigt med bra historier om vårt framtida samhälle. Då man för klimatförändringar och hotande energikolaps på tal så är fyra olika bemötande som man ganska snart kan urskilja, alla med olika Hollywood vinklingar naturligtvis. Eftersom vi var inne på filmen ”Vägen” så får den stå som första exempel. Här finns det en grupp människor som ser apokalyptisk framtid som är helt nattsvart, med en total kollaps och jordens undergång utan någon urskilljning. Skulle kunna tänka mej att det i den här gruppen finns en hel del mäniskor som är berädda att göra en massa tokigheter då dom inte har så mycket att förlora, det kan också vara en stor anledning till hopplöshet och apati inför allt. Sen har vi gruppen ”Star wars” troende, här hittar vi en stor del av vår modärna befolkning och framförallt män skulle jag tro. Det är alla som inte bryr sej så mycket om det där med klimatförändringar och oljebrist för att, ”Dom kommer ändå att uppfinna nått snart” Man tror att vi kommer att räddas av ny teknik och nya uppfinnigar som snart ska se till att alla dom här problemen är borta och vi kan köra på som vanligt. För det är ju oftast det man vill, klamra fast vid vår livsstil in i det sista och hoppas att någon (?) kommer att se till att det går. Detta har vi matas med under dom senaste generationerna, serietidningar, böcker och filmer, Science fiction som bygger på tekniska lösningar. (ett väldigt aktuellt exempel är ju den förlösande etanolen som låter oss köra hur mycket bil vi vill för att vi numera har en miljöbil? ). Filmen ”2012” som jag såg för inte så länge sedan skulle vi kunna lägga till detta facket, visserligen en film om jordens undergång men till slut en storslagen räddning med hjälp av ny teknik i form av jättelika Arkar som seglar iväg med dom överlevande.Vilka "DOM" är som ska göra det hela möjligt är det alltid lite svårt att hitta svar på och hur all den här tekniken ska kunna produceras utan en billig energikälla har jag heller inte hört någon lösning på? Den tredje och vanligaste reaktionen är nog ändå den att ”Jaja, det blir nog bra det, men nu måste jag kila…” Ni vet vad jag menar. Lyssnar men rusar vidare i sin egen vardag, fokusera på det som är nu och tänk inte på det. Detta brukar även kallas sticka huvudet i sanden teorin, och är helt logisk tycker jag. Inte vill vi väll tänka på en oroande framtid när vi har tillräckligt med vardagliga problem att lösa. Tyvärr så är det väl också det som är faran med det hela, att vi inte vill ta i problemen förens dom står framför oss. Till den här gruppen hör nog dom flesta av oss, och skulle vi koppla ihop det med några Hollywood berättelser så är det väl ändå dom flesta filmer som utspelar sig i nutid, som fokuserar på den värld vi lever i nu och som alla tror att vi kommer att leva vidare i utan större förändringar. Så har vi den fjärde och än så länge ovanliga synen på framtiden och den grupp av människor som jag själv helst skulle vilja räkna in mig i,(även om jag fortfarande till stor del är en blandning av dom tidigare exemplen). Hit räknas dom som ser det som om vi lever i intressanta tider med stundande förändring, vi som ser framtiden som något positivt om vi hinner ställa om oss till ett hållbart samhälle. I den här kategorin skulle jag gärna se fler filmer och berättelser. Varför inte en film som utspelar sig i ett litet samhälle där tiden har lugnat ner sej lite,och mäniskorna själva har tagit tag i problemen och vänt dom till något positivt. Där större delen av produktion av mat och andra förnödenheter sker lokalt och man lämnat dom fossila bränslena för många år sedan. Ett samhälle där dom äldre delar med sej av sin kunskap istället för att gömmas undan på vårdhem, där unga människor har uppgifter och funktioner att fylla istället för att söka sig till kriminalitet, arbetslöshet och hopplöshet. Ett samhälle där man värdesätter jordens resurser och ger tillbaks det som inte längre behövs, där välfärden skulle räknas i hälsa och riktig lycka istället för tillväxt och omsättning. Bakgrunden i filmen började i den världsomfattande rörelsen från det tidiga tvåtusentalet där vanliga mäniskor tillslut insåg att dom själva var tvugna att göra något istället för att hoppas på storslagna politiska beslut. Huvudpersonen i den här filmen skulle leva stillsamt med sina medmänskor och eftersom många producerar egen mat och hjälper varandra så arbetar man lite mindre och värdesätter tid mer med sina barn och familj. Stress och utbrändhet förekommer endast som historiska berättelser från en svunnen tid då folk rusade fram i sin tillvaro i jakt på…? Nånting.

Hur skulle intrigen i den här filmen byggas upp? Vad skulle vara den framåtdrivande historien (för att ni inte ska tycka att jag lika gärna kan se ”Lilla huset på prärien”) Ja kanske kunde vår huvudperson vara en ung forskare som likt Indiana Jones räddar ett bortglömt frö från en fornhistorisk silo som rasade någon gång under våren 2013 och upptäcker att det är helt fritt från manipulerade gener, det sista GOM-fria majskornet, han sätter det i jorden på sitt labb och till allas häpnad gror det upp till en lite planta som blir början på ett världsomspännande arbete med att återskapa de ursprungliga sorterna av majs.

"Livet är allt bra jäkla envist ändå" tänker han och ser ut genom fönstret där grannfamiljen cyklar förbi på väg på sin sommarsemester. "Allt bra jäkla envist..."