Sköna Maj välkommen...

Våren tar sig fram med stormsteg och jag snackar över staketet med grannarna, och man undrar hur det ska bli. Kan sommaren fortsätta?Är det normalt? Kan det verkligen vara klimatförändringarna som "dom" snackar om som gör det? Näää...det har väll alltid varit lite variation..osv,osv...Så tar man sin kratta och fortsätter.
Jag vet inte? å Jag ger mej inte in i diskutionen heller, för det känns rätt meninslöst. Om vår härliga vår beror på klimatförändringar eller är helt vanlig varm April har jag ingen aning om utan jag tycker det är skönt efter en tung vinter.
Den mänskliga påverkan på jorden är så övergripande och utbredd på så många plan att förstöra vårkänslan för omgivningen känns rätt så poänglöst i samanhanget.
Så då kommer vi in i  Maj och att sitta vid datorn och plinka fram kloka inlägg blir allt mindre prioriterat ju starkare solen skiner. Nu tar laddar jag för att peta ner dom sista förgrodda sådderna för i år till vilka jag räknar gurka (Arboga vit), vinter squash (Blue Hubbard, egna fröer) och majs (Painted mountain, egna fröer)  (läs mer om painted mountain)
...och säkert något mer som jag inte kommer ihåg just nu.

Insnöade tankar...

Trots att vi bor i ett land som korsas av polcirkeln så verkar det som många människor blir överaskade av att det kommer en massa snö i februari. Åtminsonde på dom breddgrader som jag numer befinner mej på (ca den 60:e,något som vilken gammal skoljordglob som helst kan visa att det är långt norrut!).

Men nu när snön återkommit ska jag gärna vara den första att säga att jag klarar mej gärna utan och att för mej får det gärna vara barmark i februari (eftersom jag är Norrlänning som lever i exil i mälardalen,så hade jag nog hoppas på lite mer exotiska vintrar...). Men faktum kvarstår att snön faller som den alltid gjort och ibland mer och ibland mindre,kanske får vi se förändringar åt ena eller andra hållet på grund av klimatförändringarna,men det är nog lite tidigt att säga något om just nu.

Snöfallet har för min egen del inneburit att jag tillbringat en större del av det senaste (läs två dar sedan) dygnet i en liten traktor kämpandes med att flytta en massa snö och lyssnat på radio.

Dygnets nyhets flöde som upprepats i mina lurar varje heltimme har handlat mest om  Mubaraks tal till folket (vilket i skrivande stund ser ut att tagit ny vändning...) i Egypten. Om situationen där har det senaste tiden skrivits spaltmetrar om på svenska bloggar och många handlar om upprorets kopplingar till Oljan. Mycket intressant läsning på bla: livet efter oljan  effekt  flute 

Ett annat återkommande ämne under dygnets nyhetsflöde,var att vi kan komma att se utökade funktioner i våra mobiltelefoner genom att ladda dom med plastkortsfunktioner, dvs att dina uttag och banktransaktioner kan skötas via mobilen och att vi inte längre behöver korten.

Min första tanke blir då genast att: Sååå...vad händer då jag tapar min mobil?eller har sönder den?eller om jag inte har täckning? Känns det inte lite riskabelt att bygga upp en infrastruktur kring samma nätsystem?

På samma sätt som internett har gett oanade möjligheter för att sammankoppla mäniskor i stora nätverk över hela jorden så är det också ytterst utsatt och skört då det hela bokstavligen hänger på en tråd. Utan internett så hade folket i Egypten kanske inte kunnat samlats så enigt, kanske hade inte ens missnöjet mot regimen uppståt utan den osencurerade (?) iternettbilden av omvärlden( framförallt visad på bloggar). Där har vi den stora fördelen med nätet och det som är överlägset små lokala nätverk.

Nackdelen är den sköra tråd vilket det hänger på. Utan uppkoppling är 300 globala "friends" rätt så betydelselösa.Där är istället det gamla lokala nätverket helt överlägset då det inte bara fungerar utan yttre tillförsel av energi, utan ofta också förstärks i ororliga tider.

Att hänga hela samhällen på ny teknik skapar ytterligare beroende och sårbarhet vilket inte minst visas av det senaste dygnets väderlek. Snön orsakar svordommar,trafikproblem och "kaos", och kan på några timmar helt ta över nyhets flödet. Folk blir hemma från sina jobb,bussaroch flygplan blir stillastående och strandsätter folk som hade planerat något helt annat.

Men är det snön vi ska svära över?

Är det snön, som fallit över vår del av jorden långt innan vi ens tog oss hit, som är boven i dramat?

Var snön ett lika stort problem för hundrafemtio år sedan?

Nej, självklart inte.För hundrafemtio år sedan så hade vi inte behovet att handla flera gånger i veckan,att passa tider på platser som var otänkbara att ta sig till på den tiden.Man förväntades inte att vara anträffbar dygent runt varje dag! 

Det som är problemet för oss i dag är självklart inte snön i sig,utan det faktum att vi byggt fast oss i ett ytterst skört samhälle som helt bygger på att det fungerar som det ska. Att tider kan hållas med minut precision (vilket för hundra femtio år sedan var dagsprecision). Vi har byggt upp en infrastruktur som är väldigt känslig för yttre stress! 

Frågan är hur detta samhälle kommer att klarara av ytterligare, och en fan så (ursäkta mitt språk, är trots allt endast en enkel arbetare...) mycket större stress situation?

Kan ett stort globalt nätverk och system föda oss med importerad mat till exempel då vi kommer till den punkt då vi inte längre har billig energi iform av Olja? Kan ett litet land i norr, (som kanske inte lider mer av klimatförändringarna än att snöskottningen ökar eller minskar) förlita sig på att föda sig på grödor odlade på sydligare breddgrader då torka och översvämningar slår ut skördarna?

Känns det som ett stablit system att använda mobilerna för att kunna köpa sitt dagliga bröd som ska produceras av ett jordbruk som är helt beroende av olja och att klimatet inte gör några större svägningar?

Hur låter det här?
Ett lokalt nätverk av lokal odlad mat som man betalar cash eller byter till sej mot tjänster eller andra varor!

Som om det var för hundra femtio år sedan? Ja kanske det? Saker och ting var säkert inte bättre förr. Men det jag tror att det blir allt viktigare att se att vi är inne på fel spår och att vi måste backa bandet lite för att hitta nya vägar. Jag menar inte att vi behöver gå klädda i vadmal och gnaga på rovor,samtidigt som vi får en släng av digerdöden lite då och då!Men att fundera på vad som fungerade och ta tillvara på gammal kunskap innan den går förlorad tror jag blir allt viktigare.

Jag tror att om vi inte gör något, kommer att se betydligt fler situationer liknande den i Egypten !

The Ark!

Såg i tidningen att någon rysk smarting tänkte sig att bygga en ark, eller rättare sagt serietillverka en hel radda med arkar, som man kunde ta i bruk då klimatförändringarna står som spön i backen.Nu tror jag kanske inte riktit att det är så enkelt att bara segla iväg från allt och tro att man ska kunna leva vidare med en ,så kallad,"nystart" av livet och för mänskligheten. Först och främst för att det helt enkelt inte finns så många ställen att segla till då vi bara har en planet! Jag tror däremot på att skapa öar i eländet.Hållbart fungerande samhällen som kan fungera som föregångare och resursbanker då den breda allmänheten så småning om börjar inse allvaret i det vi gör just nu. Små öar som kan breda ut sig och knytas samman,länkas (liksom blogginlägg i cyber rymden) mellan varandra och skapa större områden som fungerar. Då menar jag inte enbart fysiska platser utan även kontaktnät bland mäniskor som gör något och skapar hållbara lösningar inom sina områden och utifrån sina möjligheter. Så med dom orden så kan jag bara avsluta med säga till mej själv!Det var väll inte så jäkla svårt att knåpa ihop,även om det tog ett halvår!

Dig for viktory!

Hur många i vårt västerländska samhälle vet egentligen hur det dagliga brödet hamnat på vårt dignande bord? Med risk för att verka tjatig så återkommer jag återigen till ämnet.Den matproduktion vi har idag är så vansinnigt sjuk att jag inte ens orkar dra upp några exempel tror jag. Jag kan dock nöja mej med att säga att den är helt beroende av fossil energi och att den skapar sociala orättvisor,fetma,ohäsla,miljöproblem,vattenslöseri,djurplågeri och en allmän rovdrift av jordens tillgångar. Detta låter inte så himla bra och man kan då undra varför vi har det så? Jo därför att det ger oss billig och lättillgänglig mat, och med detta så verkar dom flesta vara nöjda! Problemet gott folk,är dock att detta kommer att slå tillbaks på oss vare sej vi vill eller inte. Det behöver man faktiskt inte vara vetenskapsman för att förstå, utan det räcker helt enkelt med att våga fundera en stund.Jag vet att det kan verka läskigt att vara tvungen att få insikt i det man helst inte vill veta något om, men ju tidigare man inser hur saker ligger till,desto enklare blir det den dagen då vi måste ändra livsstil, oavsett vad vi vill. Oljan kommer inte att ta slut, men efterfrågan kommer utan tvekan överstiga tillgången inom en snar framtid,vilket kommer leda till att den helt plödsligt hamnar i en helt annan prisklass och det moderna jordbruket inte längre kan producera den billiga maten längre, samt att vi inte kan skeppa den kors och tvärs över jorden mer. Så ligger det till och det är inte konstigare än så, sunt förnuft skulle jag säga. Lägg därtill på klimatförändringar och att vi har en ökning av folkmängden vilket leder till fler munnar att mätta.(som dessutom ska konkurera om den odlingsbara marken med våra bilars "fossilfria bränslen"). Sen har vi lite detaljer som utarmade jordar,multinationella företag som har total monopol på världsmarknaderna av spannmål osv,osv.. Men deppa nu inte ihop, det är bättre att se framtiden i vitögat än att stoppa huvudet i sanden och tro att allt är frid och fröjd. Det stora problemet är dock att vi människor inte har den förmågan att se faror som inte är uppenbarligen synliga framför oss. (vilket även gäller andra däggdjur ). När vi stått inför mer synliga faror i historien så har vi trots allt agerat på ett helt annat sätt. Självklart så är det lättare att inse en fara med en upprustad arme av fiende soldater vid gränsen, än en ökande (skenande) koldioxidhalt i atmosfären,eller att oljan snart tar slut i Saudi Arabien.Inte ens att Östersjön dog för några år sedan kan vi riktigt ta till oss, så länge det går att ta sitt midsommar dopp där. Men för att ingjuta lite hopp så tror jag vi får se tillbaks i äldre tider på hur vi tacklat tider av hot och kriser förut. Vi ska se en liten film om hur vi kan (om vi vill) lösa frågan om vår sjuka mat. Svaret ligger så mycket närmare än vad topppolitiker och marknad någonsin skulle sänka sig till att se. Den lokalt odlade maten är den enda lösningen på problemet. PUNKT!

är det någon som försöker säga något?

Eyjafjallajökuls kratrar fotograferade från ovan! Haiti,Chile,Kina och Island, man behöver inte vara särskilt naturromantisk filosof för att slås av tanken att någon blivit rejält uppretad efter det misslyckade mötet i Köpenhamn? Då moder jord visar vem som bestämmer så inser vi fort att det inte betyder mycket med högteknologi och bruttonationalprodukter. Just nu sitter en massa stackare runt om i världen och kan inte ta dom flyg som dom planerat, och det är naturligtvis tråkigt. Det possitiva i kråksången är ändå att kanske, och bara kanske, så börjar allt fler inse vår litenhet på den här jorden då stora naturförändringar ( eller katastrofer,om man ser det ur mänsklighetens synvinkel) sker. Och kanske bör vi vara lite försiktiga då vi laborerar med dom stora sakerna som klimatet och hur vi använder dom resurser vi har på den här planeten.

Ställom seminarium

I Lördags deltog jag i det första av ett femtiotal seminarium som Transition rörelsen kommer att genomföra under det kommande året. Att jag satt på bussen i tre timmar för att komma dit var inte konstigare än att det skulle hållas i min gamla hemby och i en lokal som jag faktiskt en gång som liten skenhelig tonåring haft konfirmationsstudier i.

Självklart var jag tvungen att vara med där, även om jag numer bor på annan ort. Extra roligt är det iallfall att se att arbetet med att ställa om till en hållbarare bygd kommit så långt där,och jag skulle nog kunna drista mej till att utnämna Trönösocken i Söderhamns kommun i Hälsingland som en förebild då det gäller att hitta hållbara framtidslösningar.

Transitionrörelsen, eller Ställom sverige, som är det namn som mest används i Sverige. Handlar just om detta, att hitta hållbara framtidslösningar i en framtid där billig fosslit bränsle inte kommer att vara en självklarhet, där klimatförändringarna kan komma att ställa helt andra krav på oss alla, där den globala ekonomins luftbubbla börjar pysa.

Då det talas om (av mej till exempel) klimatförändringar,mänsklighetens framfart och ödeläggning av ekossytem och biotoper,arter osv. Peakoil, Accellererande Folkökning,sjukdommar,svält,katastrofer,vansinnig matproduktion,depretion, pest,kolera och ve å förbannelse...så kan det bli liksom lite mycket att ta in...eller hur? Och det blir liksom lite enklare att bara slå på tv:n och se att allt är som vanligt, och det där...näääh.

Men det går faktiskt att se ljusa lösningar på framtiden, även om man kommit till insikt om hur det faktist ligger till. Det går att se ett samhälle som skulle kunna fungera även om olje priset ruasr i höjden och vi är tvugna att avstå från en jäkla massa prylar och vanor för att det helt enkelt inte går längre, och det är just det som är tanken med Transition nätverket, för det är ett nätverk och inget annat egentligen. Ingen mystiskt sekt,miljörörelse,politiskt program eller ens en förening. Det är bara en rörelse, en folkröreöse som dom brukade vara förr i tiden då man lämnade stugorna och samlades i församlingshem och hembygdsgårdar för att ,man ville samma sak. Skillnaden nu är att det går fortare tack vare internett. ( ca 50 nya medlemmar i sverige per vecka! )Tanken är att skap ljusa framtidslösningar istället för att måla fan på väggen om jag utrycker mej så.

Folk från alla geografiska platser, från alla samhällsskikt och åldrar, folk som helt enkelt inser att något måste göras och det enda sättet är att göra något själv! Som jag själv ser det så står mänskligheten inför ..vad ska jag säga?...vissa hinder...som är lite för övermäktiga för våra politiker att rå på. Det behövs en hel del allt för obekväma beslut, (och sånna brukar inte direkt gynna mandatperioder).

Ja jag kan dra historien hur det började,vad som händer i världen men jag lämnar det till er själva om ni känner att det är intressant, klicka in på länken här bredvid och läs vidare om ni vill.

Det handlar om att försöka ställa om sina egna liv,städer och byar till ett hållbarare utan beroende av fossil energi. För en del kan energifrågan vara den centrala,för andra vårt framtida boende,och hos andra är lokalekonomi den stora frågan, Själv ser jag matproduktionen som den viktigaste frågan. Att vi måste äta mat som odlas lokalt i framtiden är jag övertygad om, om inte odla den själv så köpa den från någon närliggande producent. Vi har gjort det förut, Cuba blev tvugna att göra det då deras oljeimport ströps, många andra länder har tvingats göra det.Vi måste odla mer mat där vi bor helt enkelt.

Det var iallfall en givande dag,med ca 55 personer av alla slag och till kaffet så pratade jag med en gammal jordgubbsodlare som jag bodde granne med som barn, (Och som jag snott en och annat gubbe av). Han sa att Jordgubbsodlingen inte var mycket att satsa på längre, folk som bor bredvid odlingarna åker hellre till affärn å köper Kiwi till sommarbålen än plockar jordgubbarna. Hela byn är gammal jordbruksbygd med 8-900 hundra hektar åkermark,då jag växte upp var det kossor på överllat. Nu finns det en mjölkbonde kvar och all mjölk som säljs i affären kommer naturligtvis från ett större mejeri.

Nä, så kan vi inte ha det! Här måste göras något...

"We gonna need a bigger boat!"

Klimatmötet i köpenhamn står inför dörren. Och nu drar det ihop sej! hoppas dom passar på att vila ut nu, alla dom som ska dit i veckan och köpslå om mina döttrars framtid. President Alabama meddelar att han kommer till dom sista dagarna istället, vilket är ett bra tecken på att han ändå vill vara med då det gäller. Eller så är det för att baksmällan från nobelfesten ska hinna gå över ??? Mer lokalt, så hade jag tänkt referera från husbygget och visa bilder på nyinkopplade utelampor och trevligt julpynt, men då min telefon som jag tagit bilder med vägrar samarbeta så blir det inga bilder idag.Så är det mest hela tiden tycker jag, med dom där prylarna som ska underlätta så mycket för oss. Inte är det så ofta dom funkar som dom ska så oavsett vad dom kommer fram till för lösning där i Köpenhamn,så drömmer iallafall jag om att än en gång i livet få uppleva ett mobilfritt samhälle... Helt utan koppling till nånting annat,så visar Svt just nu den utomordentligt skitbra filmen "Hajen" vilket troligen är den film som jag sett flest gånger. Ingen glömmer väl den legendariska repliken, då hajen visar sig för första gången. "We gonna need a bigger boat!" Och det är väl ungefär så man skulle vilja säga till dom 15 tusen delegater som ska till Köpenehamn nästa vecka, dvs om dom inte hittar en realistiskt lösning."We gonna need a bigger boat!"

Rob Hobkins tal om transition rörelsen.

Ännu mer film,man kan tro att jag inte har så mycke mer å säga själv. Nä,inte mycket bättre än vad som sägs i den här filmen iallefall. ">

Liv efter mörkret

Nog för att det är mörkt,blött,lerigt och dystra inlägg på denna blogg så finns det trots allt ett spirande liv som inget hellre önskar än att få bryta fram och sprida lite framtidshopp i tillvaron. Vitlöksklyftorna som planterades för drygt en månad sedan har redan börjat skjuta upp ur höstleran. Fortsätter det att vara så här varmt så kan vi kanske skörda färsk vitölksblast att klippa över julsillen.

Ruggigt väder

Blött,grått och ruggigt! Tror knappt det varit en endaste minusgrad än i år, vilket för en gammal lapplänning som mej känns lite konstigt. Visst vore det lite uppiggande me lite snö å nåra minusgrader? Apropå varmt väder så drar det ihop sig till klimatmötet i Köpenhamn då dom stora grabbarna (och flickorna?) ska förhandla om vå kommande framtid, och vi som sitter här hemma (om vi nu inte drar dit och står med plakat och skrålar slagord...)så ser det ut att bli en hel del Tv-tid kring det hela om man får tro detta inlägg på "Ställ om" sidan. http://stallom.se/2009/11/17/stall-om-gor-tv-var-med-nar-programmet-vaxer-fram/

Tittar på tv-nyheter

Sitter och ser på nyheter på tv och ser att det är stora översvämmningar i Australien, och att G-8 länderna inte kan "hitta" några lösningar på hur klimatlösningarna ska finanseras. Kanske det är lättare att hitta pengar om man väntar tills fler länder översvämmas? Däremot så är det ett rejält inslag om att AIK gjorde nått sorts mål, fotboll eller nått sånt...? En kompostfilosofisk slutsats på det vore helt enkelt att:Det går åt helvete med världen medan vi tittar på fotboll.

Blog Action !

Blog action day www.blogactionday.org Ok då var det dags. Över hela världen så skriver en massa olika bloggare om klimathotet idag. Tanken är att försöka påverka världens makthavare inför klimatmötet i Köpenhamn. Och det är väl bra, att vi gör nått menar jag. För vad kan vi göra? Känns det inte lite övermäktigt att försöka stoppa nått som hela fått hela globen ur balans? Är det nån mening att göra nått? Här är mitt bidrag till detta upptåg iallafall. Och apropå upptåg så skulle jag vilja likna hela eländet vid ett tåg. Ett tåg som just nu har 6.6 miljarder passagerare och som rusar för fulla spjäll på en räls som någonstans runt hörnet slutar rakt in i en bergvägg. Det här är ett tåg som tuffade igång med svart kolrök och frustande ångmaskiner för en så där hundrafemtio år sen och har sedan dess ökat farten allt fortare. Tåget kanske inte ryker och dånar som det gjorde förr, men istället rusar det allt mer ljudlöst och med en sjutusan till fart över slätterna mot den oundvikliga smällen i berget. Medan tåget oavbrutet ökar farten så sitter vi ombord och funderar över hur vi ska få till våra liv här ombord. Några av oss klev på för många år sedan och kommer med största sannolikhet att dö innan tåget slår i bergväggen. Många av oss är med och eldar upp farten medan väldigt många nyss har blivit födda ombord. Hur deras resa blir vet vi inget om just nu. Den ser väldigt dyster ut och om inget drastiskt görs så fortsätter hastigheten att öka. Pessimist? ja kanske, men nått gör vi väll ändå? Joo, visst! Dom flesta av oss sitter mest i restaurangvagnen och talar om hur höga bensinpriserna blivit, hur eländigt det är med långa dagisköer och hur hemsk den där Anna anka är och tycker att det är förfärligt att ruccolasalladen är dålig i affären. Ibland gör vi något som får farten att sakta ner lite grann en stund och vi köper utsläppsrätter som hackar bort någon liten flisa på ytan på bergväggen, samtidigt som vi med gott samvete eldar på loket. ”Jamen då är det väll ingen ide att göra nått då eller?” Säger någon. Vad hjälper det då att sortera sopor, miljöanpassa bilar, konsumera ekologiskt och närodlat, minska energiförbrukningen, skriva långa invecklade blogg-inlägg eller låta bli att åka flyg osv. om det ändå går åt pipan? Självklart så gör det skillnad, framförallt så påverkar det dom andra passagerarna på samma tåg, dom som sitter i hörnet och stirrar ut genom rutan eller fipplar med mobiltelefonen. Vad jag helst skulle se på det där klimatmötet är att någon reser och rycker i nödbromsen så passagerarna flyger runt och skakas om ordentligt. Stanna tåget så at vi kan kliva av en stund och fundera över om det här verkligen är rätt stickspår. Men det är väll inte så troligt att någon riskerar sin mandatperiod för något sådant. Så vad ska vi göra då? Tja, till en början kan man ju fundera över hur trevlig resa man vill önska sina barn och barnbarn, och vad dom kommer att tro om oss då dom närmar sig upploppet. Ska vi fortsätta att låssas som att det regnar och fortsätta köpa mat som flygit över hela jorden, blivit paketerad på andra sidan och säljs billigt här, ska vi fortsätta slänga alla prylar för att det ”ändå är så billigt att köpa nya”, ska vi konsumera ännu mer krims krams bara för att andra gör det eller för att rädda oss ur finanskrisen till varje pris? Ska vi fortsätta med alla dom andra sjuka vanorna vi har bara för att det har ju gått bra hittills? Eller ska vi försöka sakta ner. Stanna en stund och kanske backa lite grann för att vi ska ha en chans att ta en annan väg så dom yngsta på tåget också ska få en lång resa och för att nya passagerare ska kunna kliva ombord i framtiden. Och att blogga om klimatförändringarna då, kan det vara nått? Tja, inte vet jag ? Kanske kan det påverka någonting, kanske kan det få någon mer att tänka till lite extra. Det är svårt att säga, men om 5000 bloggare (troligen fler)skriver om klimathotet just idag så kanske det kan få en liten effekt på dom som styr loket under det där mötet i Köpenhamn, och det är väll väl värt att prova? Läs även andra bloggares åsikter om Blog action day, klimathot, klimat förändringar

Blog action day 15oktober 2009

Blog Action Day infaller varje år. Bloggare tar upp en gemensam fråga och bloggar om den. I år den 15 oktober är det klimatet som är ämnet. Kompostfilosofen har registrerat sig och det kan du också göra. Det spelar ingen rolll om du har en stor eller liten blogg eller vad temat är i övrigt. Alla kan vara med påverka och alla är lika viktiga.

Registrera din blogg på blogactionday.org.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatförändringar, miljö, blogactionday

Att klimatkompensera

Jag tillbringar en mycket stor del av min arbetstid dessa dagar med att ta hand om miljoners,miljoners och ännu fler miljoners med löv som blåser ner från enorma askar,lönnar och ekar ( vänta bara tills ekollonen rammlar ner...) som står här på området där jag arbetar.

Mina arbetskamrater som ser hur jag sliter (Nåja, att stå ute i höstsolen och se på ekorrarna och gässen som plogar över huvudet är inte riktigt vad jag kallar att slita...) och ofta får jag komentarer som:

"Nån borde såga ner dom där jäkla träna ,va?" eller "hur mycke löv äre påett sånt där trä alltså..?" Nåja, allt menat i välmening och omtanke. (inte om träden alltså)

Så vad gör jag då?

Jo, jag planterar helt enkelt tre nya Askar, som med tiden kommer att växa upp till väldiga lövproducenter. Nu är det väll inte så troligt att jag är den som behöver kratta dom löven och med min något pessimistiska syn på den här planetens framtid så är det väll tveksamt om dom blir så himla stora överhuvudtaget innan det är rökt.

Men det finns en stor ale´av gammla hundraåriga Askar där några har fallit bort av olika anledningar och där det blivit stora luckor som jag länge gått och sneglat på. Har funderat på att nån borde sätta dit några nya trän snart innan jag tillsist insåg att det helt enkelt var jag som var den där "Nån", så därför grävde jag i går upp några plantor och placerade in dom i leden mellan sina betydligt äldre artfränder.

Så nu kan jag göra som Max, hamburger kedjan och säga att jag "Klimatkompenserar" (har ni hört nått så jäkla fåningt) genom att plantera koldioxid förbrukande träd och så kan jag luta mig tillbaks med gott samvete för allt skit jag släpper ut med gammelvolvon.

Man bör plantera ett träd, sätta barn till världen och skriva en bok under sin livstid. ( eller hur det nu va...?, bygga ett hus kanske ?)

Läs även andra bloggares åsikter om klimatkompenserar, trädgård, plantera, klimatförändringar

klimatsmart tomat-mat

Lite bilder på årets tomatodling skulle ju sitta bra, och se vad jag hittade i hustruns computer! Otroligt egentligen vad sex små frön som man petar ner i jorden kan utvecklas till under några sommarmånader. Dom här plantorna kom från tre frön av coctail tomater och tre från någon typ av bifftomat. Som odlingskärl användes två stora fyrverkeri lådor av trä och rejält med gräsklipp som gödsel hela sommaren. Tyvärr så hann dom aldrig mogna innan hösten klev in på scenen, men plockades ner i en stor korg för någon vecka sedan. Gissningsvis så skulle jag tro att det var kring 12-15 kilo, ( som gammal kock så har man ju burit en å annan tomatlåda genom åren och fått en någorlunda uppfattning om vikten...). Så nu ligger blasten som marktäckning på rotsaks landet och tomaterna mognar i jämn takt i sin korg inomhus. Tomater har kallats för klimat-värstingarna bland grönsaker i diskutionen om miljövänlig mat. Orsaken till detta är att för att kunna odla dom kommersiellt här uppe i den nordliga delen av världen så behövs det uppvärmda växthus. Uppvärmingen har framförallt skett med oljepannor som orsakat feta utsläpp av koldioxid. I varmare länder kring medelhavet så behövs inte detta, men i stället så krävs det allt för långa transporter som ofta sker med gamla skruttiga lastbilar. Men, faktiskt så är detta ett av de fåtal fall där debatt,konsumentpåtryckningar och odlarnas lyhördhet (och troligen affärssinne) där det skett förbättringar och nu så ställer de flesta svenska producenter om till förnybara uppvärmningar som pellets m,m. Så det känns väl relativt tryggt att köpa svenska tomater och gärna så närodlade som möjligt naturligtvis. Hur gör man då när det inte är säsong av svenska tomater då (under vintern odlas inte tomater i sverige) och endast dom importerade finns att tillgå? Tja, ska man hårddra det ( vilket är vad som rekommenderas om man vill göra det man kan för att dra sitt strå) så får man helt enkelt avstå sina tomater under vintern och istället försöka äta så mycket svenskodlade rotsaker osv istället. Och det är mycket det tänket det handlar om när det gäller att vara klimatsmart då man handlar sin mat. Kanske måste vi tänka om lite i våra krav på utbudet i diskarna. Egentligen är det rätt sjukt att vi tar för givet att hitta alla möjliga konstiga exotiska frukter och grönsaker i varenda liten butik, saker som för några årtionden sedan var helt okända? Nå tycker man att dom där vitrosa holländska växthustomaterna som säljs under vintern är goda och om man inbillar sig att dom innehåller någon form av näring så får man väll köpa dom om man vill. Hur skillnaden är mellan att köpa svenska tomater kontra importerade ekologiska är svårt att säga, men logiskt sett så tycker jag nog alltid att närodlat är att eftersträva så långt som möjligt. Så här äter vi i allafall extremt närodlade tomater allt eftersom dom mognar just nu, och när dom tar slut så lär det nog bli importerade även här kan jag tänka mej. Men man kan ju alltid försöka av vänja sig lite bit för bit mot att tänka lite mer säsongsbetonat. Dessutom tycker jag( avslutningsvis, jag lovar!) att det är lite roligare då det är vissa råvaror som bara finns under en viss tid, blir som lite mer å se fram mot då liksom. Som det är nu så kan man ju ha kräftskiva i mars om man vill med Belgiska jordgubbar som efterrätt och för att inte tala om dom där små fint förpackade blåbären som kommer flygande över Atlanten i sina fina plastaskar. Puh! Vilket urladdning, då väntar vi bara på det filosofiska hopknytandet av den här lilla påsen... Nja, jag skulle säga att världen är sjuk på många sätt men för en god (ekologisk)ketchup är det ändå alltid säsong! Läs även andra bloggares åsikter om klimatsmart, tomat, trädgård

Spencer Tunick,pelargoner och lerigt snickrande.

Hörde på radion om den amerikanske konstnären Spencer Tunick som fotograferade 700 pers när dom poserade nakna bland vinrankorna i Bourgone. Budskapen var till världens politiker att agera mot klimatförändringarna under klimatmötet i Köpenhamn. Kanske borde politikerna ta efter den ide´n på sitt möte . Dom där slipsarna har nog en ganska åtsnörande effekt på flödet misstänker jag, och om dom satt nakna i en vingård så tror jag bestämt att vi skulle få betydligt klokare beslut. Själv så har jag tagit in pelagonerna och änglatrumpeter i vintervistet, där dom får stå och vila upp sig till nästa år. Helgens planerade panelarbete blev en aning stört av regnvädret med vi var några stycken som ,trots spöregn och lerkockor som växte under fötterna, kämpade på så pass att väggarna nu är reglade och isolerade och tillfälligt inplastade. Känns inte som det mest idealiska situationen att isolera ytterväggar i spöregn,men man får passa på då man har godhjärtat hjälp med extra händer. Tacka så mycket för hjälpen! Får väl spika panel allt eftersom tidsluckorna uppstår om man säger så. Så med den korta summeringen av helgen så kan jag konstatera att. Den som inga kläder har han får gå med rumpan bar. Och den som inte håller jämnt skägg han får sova bakom ofärdig vägg... Men den som ställer in sina pelargoner vart år Han får se dom igen nästa vår... Läs även andra bloggares åsikter om trädgård, klimatförändringar, Spencer Tunick