Nu snurrar hjulen igen...

Så jublar vi tillsammans att den svenska ekonomin tar tigerkliv mot nya höjder, läser i SVD Näringsliv om tillväxt på 7% och nu jäklar kan rullar hjulen vidare mot nya investeringar,ordrar och sysselsättning. och jag tänker att det borde vara gott för ett land att vi ser en återhämtning och att folk får jobb och att vi kan handla mer igen. Några sidor längre bak läser jag om gruvdriften i Namibia som går strålande då man hittar nya fynd av uran ochh diamanter och att det måste väl ses som ett possitivt tecken i ett land som förra året rapporterade en arbetslöshet på över 50% !

Men den personliga världsbilden får gång på gång sättas på prov och inte vet jag varför jag fått ta rollen som pessimist och alltid läsa baksidorna mellan raderna? Men faktum är den att vi lever på en ynkligt liten ö i en oändlig världsrymt och den ön innehåller X-antal tillgångar i form av mineraler,fossila bränslen,vatten, odlingsbar jord, arter av djur och växter osv.osv.osv...Att då tro att vi kan pressa denna lilla ö att lämna från sig mer och mer varje år för att höjja våra procentsatser (eller sänka i fallet med arbetslöshet tex.) är orimligt.
Så bläddrar jag vidare i tidningen (gårdagens) och fastnar vid överskriften "Hjulen snurrar på fel sätt" på sidan 5 en lysande artikel av professor Staffan Laestadius där allt det jag skulle vilja säga står nedskrivet...och detta till och med av en professor!

Läs artikeln: Svd Brännpunkt Jag tycker att han ringar in det hela på dessa enkla rader ".den som menar allvar med ambitionerna att få stop på CO2 -utsläppen-mänsklighetens största utmaning-kan inte glädjas åt att tillväxten åter tar fart om den inte drastiskt ändrar karaktär."
 Jag har inga ambitioner att gå djupare in på vad den ändrade karaktären innebär (mer än att jag är ening i Leastadius resonemang) men vi måste -återigen- inse att vi ingår i ett ekologiskt system där allt följer ett cirkulerande mönster, där allt som vi tar måste vi också föra tillbaks! om det så är potatisskalen till potatis landen i form av mull eller Koldioxid i atmosfären så måste även våra ekonomiska systen ställas om till detta tankesätt.

The Cirkel of life, kan inte sträckas ut till en endaste lång raksträcka därför att till sist hamnar vi hur man än ser det till slut vid vägens ände, och denna ofrånkommliga ände närmar vi oss fortare ju snabbare hjulen snurrar!

Dig for viktory!

Hur många i vårt västerländska samhälle vet egentligen hur det dagliga brödet hamnat på vårt dignande bord? Med risk för att verka tjatig så återkommer jag återigen till ämnet.Den matproduktion vi har idag är så vansinnigt sjuk att jag inte ens orkar dra upp några exempel tror jag. Jag kan dock nöja mej med att säga att den är helt beroende av fossil energi och att den skapar sociala orättvisor,fetma,ohäsla,miljöproblem,vattenslöseri,djurplågeri och en allmän rovdrift av jordens tillgångar. Detta låter inte så himla bra och man kan då undra varför vi har det så? Jo därför att det ger oss billig och lättillgänglig mat, och med detta så verkar dom flesta vara nöjda! Problemet gott folk,är dock att detta kommer att slå tillbaks på oss vare sej vi vill eller inte. Det behöver man faktiskt inte vara vetenskapsman för att förstå, utan det räcker helt enkelt med att våga fundera en stund.Jag vet att det kan verka läskigt att vara tvungen att få insikt i det man helst inte vill veta något om, men ju tidigare man inser hur saker ligger till,desto enklare blir det den dagen då vi måste ändra livsstil, oavsett vad vi vill. Oljan kommer inte att ta slut, men efterfrågan kommer utan tvekan överstiga tillgången inom en snar framtid,vilket kommer leda till att den helt plödsligt hamnar i en helt annan prisklass och det moderna jordbruket inte längre kan producera den billiga maten längre, samt att vi inte kan skeppa den kors och tvärs över jorden mer. Så ligger det till och det är inte konstigare än så, sunt förnuft skulle jag säga. Lägg därtill på klimatförändringar och att vi har en ökning av folkmängden vilket leder till fler munnar att mätta.(som dessutom ska konkurera om den odlingsbara marken med våra bilars "fossilfria bränslen"). Sen har vi lite detaljer som utarmade jordar,multinationella företag som har total monopol på världsmarknaderna av spannmål osv,osv.. Men deppa nu inte ihop, det är bättre att se framtiden i vitögat än att stoppa huvudet i sanden och tro att allt är frid och fröjd. Det stora problemet är dock att vi människor inte har den förmågan att se faror som inte är uppenbarligen synliga framför oss. (vilket även gäller andra däggdjur ). När vi stått inför mer synliga faror i historien så har vi trots allt agerat på ett helt annat sätt. Självklart så är det lättare att inse en fara med en upprustad arme av fiende soldater vid gränsen, än en ökande (skenande) koldioxidhalt i atmosfären,eller att oljan snart tar slut i Saudi Arabien.Inte ens att Östersjön dog för några år sedan kan vi riktigt ta till oss, så länge det går att ta sitt midsommar dopp där. Men för att ingjuta lite hopp så tror jag vi får se tillbaks i äldre tider på hur vi tacklat tider av hot och kriser förut. Vi ska se en liten film om hur vi kan (om vi vill) lösa frågan om vår sjuka mat. Svaret ligger så mycket närmare än vad topppolitiker och marknad någonsin skulle sänka sig till att se. Den lokalt odlade maten är den enda lösningen på problemet. PUNKT!

Terra Preta in the garden.

Vad gör man när man sitter hemma med en rejäl öroninflamation och inte riktigt kan fokusera på några "riktiga" sysslor för att det bultar och susar?

Jo, man tittar runt på nätet och med en liten öronsnäcka i det friska örat så utforskar man en del av all den uppsjö av information som bjud via alla dessa små filmer.

Jag är inte särskilt imponerad av Tv, förutom enstaka fakta program om ämnen som intresserar mej, men med det utbud av korta och långa filmsnuttar som finns på internett så känns det som om tv snart har spelat ut sin roll (i allfall för mej)Börjar man söka sig in på något intressant ämne så är det väldigt lätt att man slussas vidare via relaterade länkar och det ena leder till det andra som det brukar heta, och snart så hittar man ytterligare intressanta trådar och ytterligare,som leder till...Ja det är helt enkelt lätt spilla tid!

En fördel är dock att man har en någorlunda snabb uppkoppling, så man inte ( som jag)behöver sitta och vänta på "buffring.

Så nu har jag suttit och förkovrat mej i ämnet; Biochar och TerraPreta, dvs träkol och jäkligt svart jord.

Vi tar det från början. Man har i Amazonas funnit svarta jordlager med en extremt näringsrik odlingsjord långt ner i marklagren. Detta är spår efter dom indianer som brukad jorden här i hundratals år,ja kanske tusentals och där man har tillfört träkål till jorden. Denna svarta jord har fått namnaet "Terra Preta". Detta urgamla sätt att förbättra jorden visar inte bara på en högt utvecklad kunskap hos dom tidigare jordbrukarna utan visar oss också ett sätt att inte bara minska utsläppen av koldioxid,utan faktiskt ta bord en del av den som redan finns i atmosfären.

Hur detta går till återkommer jag till, låt oss istället titta på vad som gör detta så bra för odlingsjorden. Träkålet, alltså helt vanligt träkål (grillkol) fast i finare söndersmulad form är väldigt poröst och innehåller mycket håligheter som hjälper att hålla kvar microorganismer,näringsämnen,mineraler och inte minst vatten.

Tillsätter man detta till sin jord under en längre tid så kommer den hela tiden förbättras.

Så, hur kan vi nu använda denna metod för att minska koldioxid?

Jo enkelt sett så är det som vi vet växterna som tar upp koldioxiden ur luften, denna koldioxid stannar i växten tills den dör och bryts ner då koldioxden frigörs igen. Men om man gör Kol av den och tillför kolet till marken,så binder man koldioxiden till marken, där den största delen av jordens koldioxid faktiskt är. Forskarna menar att koldioxiden kan lagras i marken på detta sätt i hundratals,troligen tusentals år innan den frisläpps igen. Lite förenklat så är det tvärtom mot för det vi gör med dom fossila bränslena, där vi tar upp koldioxid som lagrats i jorden och frigör den i atmosfären.

Man kan alltså säga att vi kan göra koldioxids kompenseringar genom att gräva ner några påsar grillkol, lite då och då (även om jag tror att det behövs ganska många pallar för att komma undan med det liv som vi lever här...)

Det pågår nu större projekt ute i världen med att utveckla tekniker att bränna om organiskt material till kol, så kallad "Biochar". Att hitta en lösning för att kunna bidra till minskade koldioxiutsläpp ligger som bekant högt på priolistan just nu och man har olika lösningar med mobila brännanläggningar som dels bränner restprodukter från jordbruk,gödsel osv till biochar, samtidigt så får man i processen alstrar värme i form av den gas som bildas i materialet då det hettas upp.

Tekniken i sej är inget nytt eller revolutionerande, utan är egentligen samma princip som dom gamla kolmilorna (fast där var man intresserad av att få ut tjäran ur stubbarna) och dom gengasagregat som användes på bilarna under krigsåren. Skillnaden är nu att man utvecklar och förfinar processen för att se om det kangöras i större skala.

I Indien använder man en typ av spis "Anila-spis" som förbränner material till kol, samtidigt som man kan laga mat på den.

För den trädgårdintresserade är det naturligtvis ett intresant sätt att jordförbättra och väl värt att prova. Kolet kan framställas med enkla medel och allt organiskt material kan "kolas". Det som är viktigt är att förbränningen sker utan syre, så att materialet bara kolas utan att brinna, den gas som bildas är inte särskilt nyttig att andas in.

Vill man försöka med vanligt träkol så bör man väl kolla så det inte innehåller en massa konstiga ämnen innan, men det bör man väll göra även om man ska grilla kan jag tro?

Tja, så lite informativa filmer kring det ämnet har jag road mej med att se, nu borde jag gå och lägga mej och ignorera det bultande örat. snart vaknar resten av världen.

Eller så ska jag skissa vidare på min Anila-spis ritning....