Vårbruket i gång

Denna blogg som från början var tänkt att ta avstamp både i den egna täppan och i den globala världen,har den senaste tiden (sedan återuppståndelsen kring nyår) mest kommit att kretsa kring de stora globala problemen vi står inför och det egna påtandet har kommit lite i skymundan. Och det är väl så det är med dessa bloggar, att i förväg försöka hålla en tydlig inriktning kräver sin enträgne krönikör som med fast han och tydlig målbild styr sina ämnen i raka led.

Själv vet jag inte riktigt vad denna blogg handlar om längre,men det är väl ändå tydligt att det har med något naturligt att göra?
Men för de läsare om saknar avstampen i trädgården så kan jag idag meddela att jag  tillsammans med men lilla dotter sått de första fröerna utomhus. Mellan rader av vitlöken som vi sådde i höstas, har vi satt dill,spenat,Batavia och Ruccola sallad. I två odlingslådor såddes två olika sorters bondbönor (Hangdown och Aquadulce som jag samlat frön från förra året).  I år så är tanken att det ska fokuseras mer på bra skörd istället för stor variation och fägring, vi får se hur det går med det. (kreativiteten löper gärna iväg på egna spår och det blir sällan som man tänkt!)

Så då kan man säga att vårbruket är i gång och de närmsta dagarna ska det sås palsternacka och kålrot. Inne under lysrör står några olika sorters tomater, chilli och purjo på tillväxt i väntan på senvåren. Även några små ynkliga rotselleri plantor har till slut behagat visa sig.

Att odla sig en kopp kaffe...

Så låt oss nu tala om något annat, låt oss tala om lösningar istället för problemen. För visst måste vi lyfta upp problemen och visa dom för dem som sväva i ovisshet. Men låt oss inte fastna där för pessimismen föder inget gott...

Nå, så med de problem som vi nu har framför oss så har vi en hel del att göra, och istället för att drabbas av nedstämdhet,depression och förtvivlan, så låt oss istället skrida till verket.

Så här tänker jag kring ett -litet kan tyckas,men dock- ett problem. Hur tusan ska jag få mitt kaffe då importerna begränsas av brist på billiga transporter och världs ekonomierna rasar?

Jaja, skratta ni! Men utan kaffe så kan jag lika gärna vara utan resten också!

Mitt kaffe behov är något som jag inte ens i min vildaste "extremwannabeemiljöaktivistvegan"- fantasi kan tänka mej att ändra på! och naturligtvis är detta ett dilemma för oss som tänker oss ett självförsörjande samhälle. Att odla kaffe på våra breddgrader är inte riktigt vad jag skulle kalla hållbart. Därmed inte sagt att man borde prova! "Anners vet en ju inte hurde smaker..." som Emil skulle ha sagt.

Nu är mina erfarenheter kring kaffe odling på den egna täppan ytterst begränsade men just därför så vore det väl kul att vända på ämnet lite grann. Nu kanske ni tycker att jag borde använda min utstakade tid här på planeten till något nyttigare födo ämne än kaffe (ni skulle bara veta mina funderingar kring druvor och rödvins produktion...och att jag redan sått tobak!). Men det är väl det där konstiga behovet av att odla något till sej själv och tanken att kunna läppja på en kopp kaffe från egen producerade bönor vore väl en tillfredsställelse svår att jämföra med nåt annat?

Så låt oss börja med en liten film och lyssna på Larry Santoyo´s kloka ord om permaculture (kunde inte sagt dom bättre själv) och tankar kring kaffe odling på naturligt sätt i Mexiko. (inte så mycket om själva kaffe odlandet, men likväl kloka ord som tål att spridas...)

Så kan man tänka sig att det skullevara möjligt att odla sej en kopp kaffe då på våra breddgrader?
Tja, inte vet jag, men att odla upp en liten buske som krukväxt kan det väl vara värt att prova, och här hittade jag till och med en liten beskrivning; odla kaffe. Frön finns att beställa från Impecta har jag redan sett, så det är väl bara å prove då?
Fast jag antar att man får dricka Gevalia ett tag till innan man bärgat den första skörden...

Tankar inför våren...

Dom går liksom inte att komma ifrån dom där...ni vet dom där tankarna som vissa av oss dras med så snart vintern tippat över nyårssträcket. Liksom jag skrev härom dan  dags-for-varbruk-osv... så är det nog så att vi har det i ryggmärgen, i blodet,i generna eller vad ni vill! Ja ni vet vad jag menar, dom där tankarna på hur årets odlingar ska se ut, vilka frön som ska sås och vart sedan dom små plantorna ska få växa upp och förhoppningsvis ge dignande skördar.

Det är dom tankarna som kommer smygande fast snön ligger djup och man vet att det inte på långa vägar är (tja lite kanske...) någon panik med sådden.

Och man tänker i oktober då man ser att det mesta hann bli både uppvuxet och skördat i tid, att den här vintern ska jag inte vara för ivrig, Nej vänta hellre än att ha en massa rangliga småplantor som översvämmar dom ytor man har till förfogande. NEj nej inte förens en bra bit in i Februari för de första ,det räcker gott och väl! se bara på purjolöken som jag så omsorgsfullt sådde i februeri, den växte minsan med en jäkla fart fram till mars, men sen då? var den inte lika liten å klen ändå i slutet av sommaren. Jojo, nu ska det minsan visas på is i magen, tänker man.

Men så kommer den där känslan likförbaskat, och snart sitter man där med frökataloger och skissblock, och innan man vet ordet av så har man sått dom första fröerna!

Så jag går nu och funderar på hur jag ska plantera årets grönsaker och jag vet att det är långt kvar och fast jag (då ingen ser) gärna hackar lite i snön på odlingsbäddarna, liksom för att kolla läget eller för att väcka någonting till liv? så vet jag att det är månader kvar innan jag ska strö dom första palsternacksfröna i vårsolen.

Men ändå kan man inte låta bli, sedan jag anla den här lilla köksträdgården så har (vilket endast är ett par säsonger) resultatet varit mer...vad ska jag säga?...skiftande, än överrumplande. Och visst tar det sin tid att bygga upp jorden (eftersom jag konsekvent vägrar att gräva så är jorden uppbyggd av tillfört material som ligger ovanpå den befintliga lerjorden) och framförallt så tar det sin tid att lära sig att göra rätt.

Och man får prova sej fram lite för att hitta sin form, om jag utrycker mej så. Visst vill jag ha den där skiftande och mysiga "Potager" känslan med  odlingar som är lika vackra som goda, men ibland är jag bara praktiskt fokuserad på maximerade skördar av dom grödor som verkligen ger något att lägga till vinterföråden. Så har jag i grunden permaculturens tankesätt och kanske är det dom kompostfilosofiska funderinagrnas fundament som vilar i naturens egna, redan utprovade lösningar. Just nu när jag nyligen läst Fukuoka´s The one-straw-revolution så känns det mest som om jag skulle vilja öppna alla fröpåsar och hälla innehållet i en bunke och blanda om allt sammans till en salig mix som jag sedan skulle kasta omkring mej över odlingarna och sedan låta naturen ha sin gång. Låta dom som trivs växa och dom som inte trivs falla undan.

Men det är väl ändå troligast att det blir någon sorts  mix av alltihop, och så får det väll vara antar jag?

Sniglarna och kålfjärilarna vill väll också vara med och tycka till om slutresultatet kan jag tänka mej.

Ja, så i och med det, så är det väl lika bra att förklara odlingssäsongen 2011 för öppnad, och att vårbruket kan starta!

Tjuvstartat?.. jag ...Neeej...

Nja, lite kanske, men bara lite...å bara några dar, förra veckan ...men bara rotselleri å lite chilli, åså paprika, å en del blommor till jobbet,å just ja! en massa pelargon sticklingar men inte mer än så...Åh, jaja å så den där purjolöken då förståss, den får en chans till...

Mera böcker.

När vi nu är inne på böcker, och det är sent på kvällen,å jag är för trött för att ha något egentligen vettigt att säga, men då jag ändå sitter här, så kan jag ju ändå säga nått...? Hittade en bok på http://permaculture-media-download.blogspot.com/ som jag skulle vilja ha. ( och som en ren händelse så såg jag just nu att den bloggens senaste inlägg handlar om trädgårdsböcker...ja där ser man). Men det jag skulle vilja ha är en bok som heter Gardening when it counts, growing food in hard times. av Steve Solomon. Låter inte det som nått för mej? Fins att tillgå för 14 dollar ser jag. Texten om författaren har jag snott rakt av! Men som sagt det är sent och jag är trött, och ibland är det bra skönt att skriva korta blogginlägg. "Steve Solomon is a well-known west coast gardening guru, and author of five previous books. The founder of Territorial Seed Company, he has taught Master Gardener and Urban Farm classes at the University of Oregon in Eugene. His book, Growing Vegetables West of the Cascades has appeared in five editions." God natt!

The One -Straw revolution!

Ibland händer det att man öppnar en bok och saker och ting faller på plats! Ungefär som om någon annan sätter ord på det man själv tänker. Med det sagt så vill jag bara snabbt säga att jag inte på några som helst sätt vill väga mina enkla tankar mot de filosofiska grunder på vilket Masanobu Fukuoka vilade sina teorier kring ”Natural Farming” och ”Do-Nothing odling på”. För mej och säkert dom flesta som rör sig kring begreppet Permaculture så är säkert namnet bekant, men jag har aldrig riktigt förens nu satt mig in i vem denna man var och vad han egentligen gjorde. Därför kan jag nu, vid 42 års ålder, endast böja mitt huvud och ödmjukt finna mig i att kompostfilosofi fans långt, långt, långt innan jag ens var född. Boken ”The One- straw revolution” är Fukuokas tankar, idéer och filosofi i ett litet format men med tungt vägande innehåll. Jag har läst den och mycket har fallit på plats. ”There is nowhere better than this world. Years ago I realized that we human beings are good just as we are and I set out to enjoy my life. I took a carefree road back to nature, free from human knowledge and effort. Since then fifty years of my life have flown away. I have had some successes, but also failures. Many of my youthful dreams remain unfulfilled. I know my time here on earth is limited.” Masanobu Fukuoka, 1913-2008 Fukuoka´s tankar kring odling grundar sig i att se på naturen och inte göra mer än nödvändigt. Det finns inte längre tid för en bonde att skriva poesi i det moderna jordbruket! Hans metoder har kallats ”Do nothing Farming” och han menar att man inom jordbruket har tankar på förbättring genom att fundera på ”Vad händer om jag gör så?” eller om ”jag provar det?” . Istället bör man enligt Fukuoka tänka tvärtom. ”Vad händer om jag inte gör så?” eller om ”Jag inte gör det?”. Hans egna slutsatser av det var att det inte behövdes någon plog, inga bekämpningsmedel, inga gödningsmedel, ingen anledning att göra någon speciell kompost, ingen anledning att använda insektsmedel. Det var egentligen inte mycket i det jordbruk som han såg omkring sej som man egentligen behövde! Anledning till det var/är att den naturliga balansen blivit så rubbad av moderna metoder och teknik att jordbruket gjort sig beroende av just dom teknikerna och metoderna. När han i sin ungdom återvände hem till sin hemby och sin faders jordburk efter andra världskriget, så började han använda sig av sina egna idéer. För att förstå Mr Fukuokas metoder så bör man först ha lite insikt i det traditionella Japanska jordbruket. Själva risfältet förbereddes med kompost och gödsel innan man släppte på vatten och lät det översvämmas. Därefter plöjde man så konsistensen blev som en tjock soppa. I särskilda plant bäddar hade man drivit upp risplantor på ca 20cm, som man för hand planterade ut på risfälten. Därefter fortsatte jobbet med varsamt luckrande av jorden och rensande av ogräs. Under tremånader låter man fältet vara vattenfyllt, bla för att inte låta ogräs komma upp. Skörden är sedan gjord för hand och riset buntas och hängs på tork. På detta sätt gick man över fälten med handverktyg ca fyra gånger mellan sådd och skörd. Efter skörden så plogades fälten och upphöjda plogfåror formades så att man sedan kunde så korn eller råg. Detta betyder att dom Japanska bönderna fick en skörd av ris och ytterligare en vinterskörd av annan säd varje år genom att tillföra organiskt material och ta väl hand om jorden. Enligt Mr Fukuokas tankar och principer för ”Do Nothing Farming” (vilket inte alls betyder att man inte behöver göra något alls!) så innebär detta att man gör flera helt onödiga moment. Vad som måste göras på en farm måste göras, när en bonde(odlare) har bestämt sig för att bruka en liten bit av vår jord så måste han (eller hon) också ta ansvar för att göra detta på ett ansvarsfullt sätt och ge jorden dom bästa förutsättningarna. Allt annat är skadligt och oansvarigt! På hösten sår Mr Fukuoka sitt ris, vintersäden och vit klöver på samma gång, han täcker det sedan med årets risstrån (som halm eller hö ungefär antar jag?). Klöver och vintersäden (korn/råg) skjuter skott på en gång medan riset är vilande fram till våren. Medan vintersäden växer så är citrus trädgårdarna i fokus. Fukuokas farm producerade ris/säd citrus från dom stora fruktträdgårdarna samt grönsaker. Citrusen skördas fram till april och sedan är det dags för att skörda vintersäden i maj. Efter att säden tröskas så samlas återförs all halm på åkern igen, stråna läggs ut för hand huller om buller på samma sätt som naturen själv skulle ha spridit den. Sedan får fältet stå under vatten en kortare period under monsunregnen i juni för att försvåra för ogräsen att skjuta upp och få fäste. Riset får nu lättare att gro och skjuta sina skott. När fältet sedan torrläggs igen så kommer klövern återhämta sig och börja sprida sig mellan risplantorna. Riset skördas sedan i oktober och tröskas och halmen återförs som täckning. Så har ett år gått och vintersäden sås in igen. Mr Fukuoka får på detta vis lika bra skördar som dom bästa av dom jordbruk som använde kemiska medel och metoder och liksom dom traditionella. Genom att tillföra organisk material och odla klöver som marktäckare och kvävefixerande grönmassa så förbättras hans jordar hela tiden. Och då den aldrig plogas så störs aldrig den naturliga processen med nedbrytning och skapar en tjock mullrik jord med åren. Det finns mycket att säga och skriva om den här lilla boken, och jag skulle kunna gå på tills endast dom mest hängivna bloggläsarna skulle orka hänga sig kvar. Mycket av hans verk handlar också om grönsaks odlingen efter liknande principer där olika grönsaker sås slumpvis utspridda för att själva få ta fart där dom trivs på samma sätt som naturen skulle ha sått. Hans pellets av lera med inbakade frön får utförligare beskrivningar och naturligtvis om hur han sköter sina fruktträdgårdar. Men det är också en bok om filosofi och djupa tankar och det som jag ofta slås av är aktualiteten, mycket av det han oroas över och ser i sin omvärld är sådant som händer idag, mer än trettio år efter att boken kom ut. Fukuoka har många tankar kring vår mat och flera intressanta kapitel handlar om just vår mat och kopplingen mellan, naturlig odling, naturlig mat och vår hälsa. Jag hoppas att få åter komma lite mer utförligt till just dom kapitlen så småningom (utan att lova för mycket…) Så jag föreslår att ni söker reda på boken själva (finns i nyutgåva för en struntsumma hos närmsta Internet bokhandel) och läser den. Detta är en viktig bok om jordbruk av den enkla anledningen att den inte endast handlar om jordbruk! ”The ultimate goal of farming, is not the growing of crops, but the cultivation and perfection of human beings” Fundera över en gammal bondes tankar om hur vi tar hand om vår jord, om hur vi kan låta naturen leda oss på dom rätta spåren. Som allt annat så finns det mängder med information på nätet och bland annat några youtube filmer om Fukuoka. "This straw appears small and light,and most people do not know how really weighty it is.If people knew the true value of this straw a human revolution could occur which would become powerful enough to move the country and the world." Aldrig förr har väl världen varit i så stort behov av en "One straw revolution!

Dags för vårbruk, och om hur mänskligheten stannade upp...

Vad är det som döljer sig i behovet att så ett frö? Är det mörkret i vår lilla nordliga del av världen som får oss att så här års börja bläddra bland knöliga fröpåsar och tummade kataloger? Lite långsökt kanske? För visst finns det även på sydligare breddgrader,jordiga naglar som hoppfullt petar ner små intetsägande frön i torkade, översvämmade och kanske många gånger utarmade jordar? Visst finns det bönder som fortfarande slänger säd för hand över fälten, inte bara för att mätta familjen, utan också för att kraften att se livet ta fart i säden är så stark att om han inte fick så ett år skulle han tyna bort. Kanske finns känslan kvar även hos den storindustriella producenten som tar hjälp av högteknologiska maskiner, konstbevattning, kemikalier för att kunna producera börsnoterade skördar på den globala mat-marknaden? Kanske är det just det okonstlade undret hos ett frö,som spricker upp och skjuter skott utan mer hjälp än att det får värme och vatten,som är drivkraften.Att det,än så länge är något som vi inte rår på allt för mycket. Är det att skapa liv? Kan inte tänka mig annat än att det är något ursprungligt begär hos en art som för 10 000 tusen år sedan stannade upp i sitt nomadiska samlarliv för att bruka jorden. Någon måste ha varit den förste att inse att det kunde vara lönsamt att stanna på en plats och så ett frö för nästa års matbehov. Kanske var det ett långsamt övervägande eller renat av ett impulsivt utrop till dom andra i flocken: ” Hey! Grabbar stanna! Ja fick just en ide`. Vi stannar här och så sår vi frön som vi kan baka bröd av! Och så tämjer vi några uroxar som vi kan mjölka och slakta! Men vänta då! Jag menar allvar, vi kan plantera sånna där goda lökar, å förädla lite potatisknölar. Men sluta plocka dom där bladen! Vi flyttar hit dom istället. Å sen så fyller vi kossorna med majs och soja bönor, ja sånt kan vi odla också! Åsså genmanipulerar vi säden så vi kan odla ännu mer och så bakar vi hamburgebröd och slaktar korna å gör hamburgare som vi kan sälja till dom som fortfarande absolut vill vandra, ja vi kan bygga ett stort hus med ett M på taket där man kan stanna under sina vandringar och äta potatis, säd och köttet… men stanna då…Jaha, jasså ni kommer tillbaks när jag öppnar stället…ok då, see you!”

Kanske är det så, vad vet jag? Kan det vara så att vissa av oss härstammar från den som stannade kvar? Klart är i alla fall att just nu så kluras det och funderas det i både stugor och hyddor över den kommande odlingssäsongen. Själv så försöker jag hålla mej ett tag, då jag vet(tror) att det lönar sig att skynda långsamt. Men likväl så har jag (tillsammans med min treåriga dotter) redan petat ner paprika frön i jorden, tagit sticklingar av en lånad pelargon och idag fått iväg en första beställning av fröer från Impecta. Visserligen åt jobbet, vilket betyder att det är mest blommor.Och redan börjar det kännas spirande av hopp att se det första gröna skotten veckla sig upp mot ljuset. Men snart är det tid för de första grönsaks sådderna och det är dags att bestämma vad. Purjolöken som jag sådde i början av februari förra året blev det inte mycket med, den höll ungefär samma storlek från Mars till snön la sig över den för någon månad sedan, så den vet jag inte om jag ens orkar prova igen? Sen är det väll då dags för lite rotselleri (vilket heller inte brukar ge några börsvältande skördar) och så borde jag så Chilli, om jag bara kunde komma på någon bra sort. Vad jag behöver är en sort som växer bra och ger skapligt med frukt, samt är ”lagom” het så den kan användas til så mycket som möjligt! Börjar tröttna på Sambal Oelek burkarna nu! Ge mig ett tips på lämpliga sorter och var fröna står att finna så ska jag genast ge mig i kast med vårbruket.

Stefans lilla gröna

Vad vore en vinter utan litteratur,och vad vore en blogg utan bokrecensioner. Jo, tämligen fattigt får man väl säga. Denna jul fick av min hustru, just den julklapp som jag önskat,nämligen Stefan Sundströms bok "Stefan´s lilla gröna, en handbok i utanförskap".En bok titel som jag naturligtvis borde snott långt innan han hann före! Nåja,antar att min bok kommer att dröjja ett tag till, (fast om den någonsin skulle skrivas så tror jag nog vi skulle röra oss inom samma områden,). Herr Sundström som inte bara är vis/pop sångare och trubadur utan även hängiven odlare beskriver sina vedermödor och steg mot ett mer självhushållande liv (även om han inser att det inte går fullt ut). Det är drömmar om ensamma gubbar som bor i skogen och gör revolt genom att klippa av el-ledningen . Vi får lära oss hur man gör surmört,snus ,tuppsoppa och en del andra av livets nödvändigheter. Det är inte ytterligare en bok i raden om hur man går till väga för att odla växter eller hur man ska föda upp fåren, Jag skulle nog se det som en bok med tankar om en bättre värld, eller vad en bättre värld skulle kunna vara, om utanförskap,om oberoende.Eller om han själv inleder boken: "Jag känner bara ett behov av att berätta om mina projekt som jag haft genom åren för att i någon liten mån känna mej oberoende av samhället. jag vill berätta hur skönt jag tyckt det har varit att gå genom en Liedl-butik och känna ha ha,jag behöver inte era tomater,jag har egna hemma!!! Eller förbi Pressbyrån och ge snuskylen ett långfinger,med en stor fet egenproducerad snus under läppen."
Läs den helt enkelt! Eller åtminstone titta på alla sköna bilder, bara det kan inspirera! (Fast det var fan så synd att han snodde min boktitel!)
Läs mer på: gt.expressen
Så med tanke på den bok jag läser nu så hoppas jag återkomma med fler bokinlägg, i allfall ett-och det är troligen om den enda bok man behöver!

minnesnoteringar från trädgårdsveckan...

Att använda bloggandet som en personlig trädgårdsdagbok för notera sådder,planteringar och andra små händelser som skulle kunna var minnesvärda, verkar inte gå så himla bra måste jag säga. Hela vintern så har man mest snöat in på andra värdsliga ämnen och mest förberett sig på att föra nogranna anteckningar från sin täppa så snart våren skulle komma, men nu rullar det på för fort! Det växer och spirar,planteras och sås om vart annat och jag hinner knappt med själv att se vad som händer. Den senaste veckan började med besök på trädgårdsmässan i Älvsjö, vilket i sig borde kunna fylla ett blogginlägg med reflektioner men jag får så här i efterhand sammanfatta det med att det är mycket pelargonsticklingar och prylar. Jag köpte sättpotatis och sättlök,några fröpåsar med sommarblommor till jobbet. Lyssnade på givande föredrag med Ulf Nordenfjäll och Bosse Rappne. Köpte lite gammla nummer av tidningen Odlaren (den överlägset mest läsvärda tidningen på området! ) Sedan har jag under veckan byggt en rejäl barnkammare åt perennsådder och andra odlingar på jobbet. Mest för att skapa en trygg uppväxt miljö för de små (kommande?) liven, perennsådderna lyser ännu med sin frånvaro av livstecken). Fasantuppar och en rejält matcho råbock ses regelbundet i området och det kändes en aning osäkert att ha frölådor och små krukor stående i princip på backen. (kan eventuellt tänka mej att återkomma kring denna konsturktion och ev bild). Nå, förövrigt så har sått en massa olika blommfröer som ska användas på mitt jobb, så många att jag inte riktigt vet vadr jag ska göra av allt då det börjar komma upp? Hemma i köksträdgården bygger jag nya odlingslådor och sår allt eftersom dom blir klara. Dom fyra rektangulär odlingsbäddarna från förra året ska nu istället bli 8 smalare varianter (120cm x 200cm )plus ett par stycken ytterligare. Problemet är att eftersom odlingsbäddarna är byggda ovanpå hård lerbacke och all jord måste tillföras är ett stadigt behov av ytterligare jord! Har iallfall fått så pass färdigt att jag kunnat så palsternacka,morötter,spenat och satt röd och gul sättlök. I en av odlingsbäddarna har jag sått en väldigt lite blomster äng av alla möjliga "leftovers" blomfröer blandat med vete,bovete och en himla massa annat. (bla lite vad som jag hittade i skafferiet!) I går sådde jag även lite i kryddlandet, bronsfänkål,kummin,vit gurkört,piplök och ruccola och så var dte nått mer. Så då har jag gjort en snabb samanställning till minnesanteckningarna och säkert missat något?

Att odla ketchup...

Då är det första momentet i att göra sin egen ketchup avklarat! Årets tomatfröer är nämligen sådda, ett par dagar för tidigt enligt min egen( inte helt slaviskt följda) plan. Fyra olika sorter: ” Roma” som är en så kallad ”pastatomat” vilket betyder att det är en sort som främst används till såser och i matlagning. Detta är den sort som vi i fortsättningen refererar till i Ketchup receptet nedan. ”Sub-Arctic Plenty” En tidig busktomat från Kanada som jag främst föll för namnet (tänkte helt logiskt att om ordet ARCTIC dyker upp så borde det röra sig om något som tål lite kyla) ”Striped Stuffler” är en sort som av namnet att döma ska bli ”randig” och är lämplig för att ”Stuffas” dvs fyllas med allehanda typer av fyllningar? Denna sort sådde jag ganska många frön av med tanke på att en viss del av plantorna så småning om kommer att skänkas till välgörande ändamål (vår-loppis på dotterns dagis). och ”Nyagoes” som är ett provfrö från Runåbergs fröer och ger mörkt brunröda frukter. Av denna sort såddes 10st fröer (eftersom det rör sig om en provodling som jag tar på blodigaste allvar, så kommer denna sort att dokumenteras ytterst vetenskapligt.) Totalt sett så har jag med all sannolikhet sått fler fröer än vad som kommer att behövas för egen del, men det får väl ändå anses som ett ”Lyxusproblem” som lätt åtgärdas med lite givmildhet. Eftersom det i dagsläget inte finns något växthus så hoppas jag dessa sorter ska trivas och hinna mogna ändå. Nå för att återgå till ketchupreceptet så fortsätter det enligt följande. Då fröna har grott så ömmas det extra för de späda plantorna och så småningom så planteras de om och går en ljus tid till mötes under lysrör. Här frodas de små liven (förhoppningsvis) och växa snart ur sin lilla kruka,varpå ytterligare omplantering (ar) bliva nödvändiga. Så snart våren övergå i sommarfägring och de förädiska nätterna då frost och kyla ännu lura i nattmörkret, äro över så låter vi de, vid detta laget (förhoppningsvis) kraftiga plantorna försiktigt flytta ut i den fria luften. Nu kommer en härlig tid där sommaren återigen välkomnar oss med sol och värme. Och vi sköta nu våra plantor efter konstens alla regler vilket innebär vattning och gödsling (framförallt gräsklipp i mitt fall), att hålla efter sk ”tjyvskott” och rent allmänt göra livet trevligt för våra vänner så att dom under den senare delen av sommaren kan börja ge oss av sina frukter.

En del av förra årets skörd som inte hann mogna.

Så om vi nu kommit så här långt och lyckats producera, om också den minsta lilla skörd, så skola vi känna oss stolta och ödmjuka inför vårt handlag. Ty vi har nu odlad fram något matnyttigt utan att för den skull förgiftat, smutsat ner eller ens utnyttjat någon fattig i tredjevärlden! Och det mina vänner är inte särskilt vanligt eller självklart i dessa tider. Att jämföra med de fabriksodlade tomater som vi kan köpa i storköpen (till och med på vintern!) så har vi också odlat något som tillför oss både näring, smak,doft och som innehåller ungefär lika mycket mineraler som tiostycken av ovan nämnda surrogat. Så vi går nu vidare i vårt recept. Plocka nu ca 1,5 kilo av dina välförtjänta tomater. Skär dom i små bitar eller varför inte helt enkelt köra dom i en mixer. Passera dom genom en sil så frön och skalrester kan avlägsnas. Koka nu upp ”såsen” och tillsätt vinäger. Ca 1-2 dl och gärna lite finhackat från dom chilliplantor som du odlat på liknande sätt som ovan, och kanske lite av din goda vitlök.

Koka nu detta svag i typ 10 minuter varpå du tillsätter socker (vilket jag verkligen önskar att du också odlat själv, men det är inget krav…) Mängden socker reglerar du enkelt genom att helt enkelt smaka dej fram, men man kan väll räkna med att det går åt några deceliter...

Nå, Låt nu detta koka ihop ytterligare en stund ca 15-20 minuter. Och Smaka av med salt. Självklart kan man nu också tillsätta E-ämnen och palmolja och allt annat som ingår i en traditionell köpes-ketchup men jag skulle råda till att vara lite crasy och prova utan!

Låt det hela svalna och avnjut det hela till din hemgjorda ”Mc-donald” – burgare. Det receptet återkommer vi till en annan gång, kanske då jag skriver om hur jag ska plantera min icke genmanipulerade majs…

Det som göms i snö...

Att våren trots allt är på väg kan vi väll andå enas om? Och ett tydligt tecken på det är att mina perennplanteringar helt plödsligt dök upp som från ingen stanns! Här är dom ju, alla dom frön som jag bestämde mej för att glömma bort i Oktober. Då är det bara att vänta och se vad som händer här dom närmaste veckorna. Här har vi en länk till själva planteringsproceduren, (detta är mestadels blommor som jag tänkt sätta ut på jobbet)www.kompostfilosofen.blogspot.com/2009/10/perennplantering.html

Ställom seminarium

I Lördags deltog jag i det första av ett femtiotal seminarium som Transition rörelsen kommer att genomföra under det kommande året. Att jag satt på bussen i tre timmar för att komma dit var inte konstigare än att det skulle hållas i min gamla hemby och i en lokal som jag faktiskt en gång som liten skenhelig tonåring haft konfirmationsstudier i.

Självklart var jag tvungen att vara med där, även om jag numer bor på annan ort. Extra roligt är det iallfall att se att arbetet med att ställa om till en hållbarare bygd kommit så långt där,och jag skulle nog kunna drista mej till att utnämna Trönösocken i Söderhamns kommun i Hälsingland som en förebild då det gäller att hitta hållbara framtidslösningar.

Transitionrörelsen, eller Ställom sverige, som är det namn som mest används i Sverige. Handlar just om detta, att hitta hållbara framtidslösningar i en framtid där billig fosslit bränsle inte kommer att vara en självklarhet, där klimatförändringarna kan komma att ställa helt andra krav på oss alla, där den globala ekonomins luftbubbla börjar pysa.

Då det talas om (av mej till exempel) klimatförändringar,mänsklighetens framfart och ödeläggning av ekossytem och biotoper,arter osv. Peakoil, Accellererande Folkökning,sjukdommar,svält,katastrofer,vansinnig matproduktion,depretion, pest,kolera och ve å förbannelse...så kan det bli liksom lite mycket att ta in...eller hur? Och det blir liksom lite enklare att bara slå på tv:n och se att allt är som vanligt, och det där...näääh.

Men det går faktiskt att se ljusa lösningar på framtiden, även om man kommit till insikt om hur det faktist ligger till. Det går att se ett samhälle som skulle kunna fungera även om olje priset ruasr i höjden och vi är tvugna att avstå från en jäkla massa prylar och vanor för att det helt enkelt inte går längre, och det är just det som är tanken med Transition nätverket, för det är ett nätverk och inget annat egentligen. Ingen mystiskt sekt,miljörörelse,politiskt program eller ens en förening. Det är bara en rörelse, en folkröreöse som dom brukade vara förr i tiden då man lämnade stugorna och samlades i församlingshem och hembygdsgårdar för att ,man ville samma sak. Skillnaden nu är att det går fortare tack vare internett. ( ca 50 nya medlemmar i sverige per vecka! )Tanken är att skap ljusa framtidslösningar istället för att måla fan på väggen om jag utrycker mej så.

Folk från alla geografiska platser, från alla samhällsskikt och åldrar, folk som helt enkelt inser att något måste göras och det enda sättet är att göra något själv! Som jag själv ser det så står mänskligheten inför ..vad ska jag säga?...vissa hinder...som är lite för övermäktiga för våra politiker att rå på. Det behövs en hel del allt för obekväma beslut, (och sånna brukar inte direkt gynna mandatperioder).

Ja jag kan dra historien hur det började,vad som händer i världen men jag lämnar det till er själva om ni känner att det är intressant, klicka in på länken här bredvid och läs vidare om ni vill.

Det handlar om att försöka ställa om sina egna liv,städer och byar till ett hållbarare utan beroende av fossil energi. För en del kan energifrågan vara den centrala,för andra vårt framtida boende,och hos andra är lokalekonomi den stora frågan, Själv ser jag matproduktionen som den viktigaste frågan. Att vi måste äta mat som odlas lokalt i framtiden är jag övertygad om, om inte odla den själv så köpa den från någon närliggande producent. Vi har gjort det förut, Cuba blev tvugna att göra det då deras oljeimport ströps, många andra länder har tvingats göra det.Vi måste odla mer mat där vi bor helt enkelt.

Det var iallfall en givande dag,med ca 55 personer av alla slag och till kaffet så pratade jag med en gammal jordgubbsodlare som jag bodde granne med som barn, (Och som jag snott en och annat gubbe av). Han sa att Jordgubbsodlingen inte var mycket att satsa på längre, folk som bor bredvid odlingarna åker hellre till affärn å köper Kiwi till sommarbålen än plockar jordgubbarna. Hela byn är gammal jordbruksbygd med 8-900 hundra hektar åkermark,då jag växte upp var det kossor på överllat. Nu finns det en mjölkbonde kvar och all mjölk som säljs i affären kommer naturligtvis från ett större mejeri.

Nä, så kan vi inte ha det! Här måste göras något...

klurar på planteringarna...

Efter två tunga mastodont inlägg så kändes det som det vore dags för något lättsammare, och varför inte kortfattat om mina funderingar kring sommarens grönsaks odlingar. Hmmm...kanske så här?...eller så här? Undrar just om morötterna ska va där, med lite lök,fast där var ju löken förra året och rödbetorna? var ska dom få plats? Hmmm... Sättlök eller lökfrön...det är frågan?

Oj,titta här! En påse med pumpafrön! dom måste vi få plats med... låt se...hm...kanske där...njaä...

Terra Preta in the garden.

Vad gör man när man sitter hemma med en rejäl öroninflamation och inte riktigt kan fokusera på några "riktiga" sysslor för att det bultar och susar?

Jo, man tittar runt på nätet och med en liten öronsnäcka i det friska örat så utforskar man en del av all den uppsjö av information som bjud via alla dessa små filmer.

Jag är inte särskilt imponerad av Tv, förutom enstaka fakta program om ämnen som intresserar mej, men med det utbud av korta och långa filmsnuttar som finns på internett så känns det som om tv snart har spelat ut sin roll (i allfall för mej)Börjar man söka sig in på något intressant ämne så är det väldigt lätt att man slussas vidare via relaterade länkar och det ena leder till det andra som det brukar heta, och snart så hittar man ytterligare intressanta trådar och ytterligare,som leder till...Ja det är helt enkelt lätt spilla tid!

En fördel är dock att man har en någorlunda snabb uppkoppling, så man inte ( som jag)behöver sitta och vänta på "buffring.

Så nu har jag suttit och förkovrat mej i ämnet; Biochar och TerraPreta, dvs träkol och jäkligt svart jord.

Vi tar det från början. Man har i Amazonas funnit svarta jordlager med en extremt näringsrik odlingsjord långt ner i marklagren. Detta är spår efter dom indianer som brukad jorden här i hundratals år,ja kanske tusentals och där man har tillfört träkål till jorden. Denna svarta jord har fått namnaet "Terra Preta". Detta urgamla sätt att förbättra jorden visar inte bara på en högt utvecklad kunskap hos dom tidigare jordbrukarna utan visar oss också ett sätt att inte bara minska utsläppen av koldioxid,utan faktiskt ta bord en del av den som redan finns i atmosfären.

Hur detta går till återkommer jag till, låt oss istället titta på vad som gör detta så bra för odlingsjorden. Träkålet, alltså helt vanligt träkål (grillkol) fast i finare söndersmulad form är väldigt poröst och innehåller mycket håligheter som hjälper att hålla kvar microorganismer,näringsämnen,mineraler och inte minst vatten.

Tillsätter man detta till sin jord under en längre tid så kommer den hela tiden förbättras.

Så, hur kan vi nu använda denna metod för att minska koldioxid?

Jo enkelt sett så är det som vi vet växterna som tar upp koldioxiden ur luften, denna koldioxid stannar i växten tills den dör och bryts ner då koldioxden frigörs igen. Men om man gör Kol av den och tillför kolet till marken,så binder man koldioxiden till marken, där den största delen av jordens koldioxid faktiskt är. Forskarna menar att koldioxiden kan lagras i marken på detta sätt i hundratals,troligen tusentals år innan den frisläpps igen. Lite förenklat så är det tvärtom mot för det vi gör med dom fossila bränslena, där vi tar upp koldioxid som lagrats i jorden och frigör den i atmosfären.

Man kan alltså säga att vi kan göra koldioxids kompenseringar genom att gräva ner några påsar grillkol, lite då och då (även om jag tror att det behövs ganska många pallar för att komma undan med det liv som vi lever här...)

Det pågår nu större projekt ute i världen med att utveckla tekniker att bränna om organiskt material till kol, så kallad "Biochar". Att hitta en lösning för att kunna bidra till minskade koldioxiutsläpp ligger som bekant högt på priolistan just nu och man har olika lösningar med mobila brännanläggningar som dels bränner restprodukter från jordbruk,gödsel osv till biochar, samtidigt så får man i processen alstrar värme i form av den gas som bildas i materialet då det hettas upp.

Tekniken i sej är inget nytt eller revolutionerande, utan är egentligen samma princip som dom gamla kolmilorna (fast där var man intresserad av att få ut tjäran ur stubbarna) och dom gengasagregat som användes på bilarna under krigsåren. Skillnaden är nu att man utvecklar och förfinar processen för att se om det kangöras i större skala.

I Indien använder man en typ av spis "Anila-spis" som förbränner material till kol, samtidigt som man kan laga mat på den.

För den trädgårdintresserade är det naturligtvis ett intresant sätt att jordförbättra och väl värt att prova. Kolet kan framställas med enkla medel och allt organiskt material kan "kolas". Det som är viktigt är att förbränningen sker utan syre, så att materialet bara kolas utan att brinna, den gas som bildas är inte särskilt nyttig att andas in.

Vill man försöka med vanligt träkol så bör man väl kolla så det inte innehåller en massa konstiga ämnen innan, men det bör man väll göra även om man ska grilla kan jag tro?

Tja, så lite informativa filmer kring det ämnet har jag road mej med att se, nu borde jag gå och lägga mej och ignorera det bultande örat. snart vaknar resten av världen.

Eller så ska jag skissa vidare på min Anila-spis ritning....

Även purjon är sådd

och inte mer med det! men det bör naturligtvis noteras för framtida minnessvägningar.Köksbordet (eller vardagsrumsbordet, beror på hur man vill definera lokalerna i en liten stuga...) är nu översvämmat med fröpåsar då det damp ner två rejäla beställningar i brevlådan under veckan. Så nu sitter man som Joakim von anka och studerar sina dyrgripar (nåja, så fasligt dyra är dom väll inte, men ändå...)Funderar hur man ska få plats med allt och hur enorma höstens skördar ska bli. Sanningen är väll den att dom lokala taliban-sniglarna med all sannolikhet kommer att inkräva sin del... Det är som livet är mest,man tror att man får skörda som man sår...

Ny idol!

Tänk att man aldrig blir för gammal för att hitta nya förebilder i livet. Här är en liten film med min nya idol Joel Salatin! Han har förstått hur vi kan göra saker på ett bättre sätt och producera vår mat på ett sätt som är hållbart även i längden... http:// "

Utsädet äro beställt...

Så,då har man lyckast sammanställa listorna och kommit till skott med dom vältummade sidorna i årets frökataloger.

En diger lista till Impecta och en till Runåbergs (kunde inte bestämma mej för vem jag skulle gynna så det fick bli båda). Hade tänkt att stolpa upp allt vad som är beställt här, men insåg att jag helt enkelt inte orkar, och jag vet heller inte hur spännande läsning det skulle bli med långa rader av grönsaksnamn. Kommer istället att omnämna dom olika sorterna då dom planteras.(om inte annt för min egen skull).

Många sorter blev det och dom flesta är valda på måfå och utifrån vad jag tror kan bli bra. Många sorter har jag valt för att kunna använda dom så mycket som möjligt.vilket innebär att jag tittar en del på lagringsegenskaper och köldtålighet. Det är ju inte så stor mening att odla grönsaker hela sommaren som man inte hinner äta upp innan dom vissnar om man säger så!

Sen vill man ju gärna att det ska vara lite tjusigt också, så vissa sorter så har jag gått mot mina principer och dömt efter utseendet. Nåväl mina vänner, vackra namn är det på många grönsaksorter i allfall, här är några och ni som kan era grönsaker känner så klart igen dom, för er andra kan jag bara säga titta på Värdshusträdgården på TV ikväll och bli inspirerad. Alderman,Prizewinner,Genovese,Blue Hubbard,Painted Mountain,Pink lettucy,Sub-arctic plenty,Roma ,Fino Verde, Aquadulce,,Vates Dwarf Blue Curled Scotch, Musselburgh, Sweet Siberian, ,Rhubarb Chard, Jaune du Doubs... Dig for victory!

Sådde en grön glob...

Låter onekligen väldigt filosfiskt och nästan en aning religiöst,( och på den sjunde dagen så sådde han en grön glob...) men det är inte märkvärdigare än att jag idag sått årets första fröer (om man nu inte räknar med perennerna som jag sådde i höstas) och en av de sorter som jag nu startade livscykeln för var nämligen en kronärtskocka vid namn "Green Globe" som ska bli väldigt spännande att se hur det går, har nämligen aldrig tidigare sått kronärtskocka. Tänkte att det skulle kunna passa bra i den "högresta rabbatten" tillsammans med majs,jordsärtskocka och solros ? Den andra sådden var rotselleri "Dolvi" samma som förra året,fast då var jag ute betydligt mycket senare och dom knölarna hann inte mer än bli som golfbollar. Så då var man med andra ord i gång då med vårbruket, hade lovat mej själv att åtminstonde hålla mej till efter Januari, och det lyckades faktiskt med en dag till godo. förra året var jag lite väl ivrig och sådde sommarblommor i januari som sedan mest stod och stampade fulla med bladlöss utan att växa särskilt under våren (trots extra belysning). Men nu så tar vi nya tag och på bordet har Impecta´s katalog fått sällskap av Runåbergs härliga trycksak. http://www.runabergsfroer.se/ Nu gäller det bara att försöka sammanställa alla önskelistor och försöka få iväg en beställning, en som jag säkert ska ha är iallfall "Painted Mountain" majs från Runåbergs, en härligt flerfärgad majs, som säkert kan bidra med fägring till ovan nämnda rabatt. Både den omnämnda perennplanteringen och jordärtskocke planteringen finns omtalade i tidigare inlägg,men jag får aldrig riktigt till det då jag ska klistra in länkar till äldre inlägg...?

Heta Vinterplantor

En av dom saker jag lärt mej i det här livet (en av dom få...)är att inte ta ut nått i förskott, att inte ropa hej förens man tagit sig över bäcken,så att säga.( att inte måla fan på väggen förens Spyker lättat på lädret,skulle man kunna vända på´t å säja om man jobbade på SAAB i dessa dagar).

Nåja Det jag försöker komma fram till är att jag har försökt hålla några olika Chilli plantor vid liv på fönster brädan över vintern, och nu då jag anar solens återkomst och en aningens längre dagar så vill jag gärna tro att vi tagit oss igenom den mest kritiska tiden.

Det ser än så länge lovande ut och jag anar att det faktum att vi bor i ett halvfärdigt renoveringsobjekt med lite lagomt dragiga springor här och där,varit till fördel då vi slipper den där torra inomhusluften som man kan finna i lägenheter och moderna villor.

Detta i kombination med några artificiella tropiska skyfall i badkaret med jämna mellanrum har hållt dom vid gott mod och jag börjar nu hoppas på ett produktivt sommarliv så småning om.

Fördelen med Chilli är att man inte behöver ha så stora arealer med odlingsmark för att vara självförsörjande, ett par krukor av olika sorter borde väl räcka för en normal liten familj.

Vill man ha det extremt närodlat så ställer man krukan på spiskanten eller direkt på matbordet, klimatsmart mat så det förlår!

Så nu har dom fått lite ny näringsrik jord ovanpå den gammla som dom stått och stampat i sedan i sommras och lite lagom ansning.

Som ni ser på bilden så har en av dom i sin enfald envisats med att blomma och göra några tafatta försök till att sätta frukt under vintern.

"Tyvär min vän så är det lite för tidigt att ropa hej till det än så länge. Spar krafterna och håll dej vid liv ett tag till, så ska du få rejäla givor med nässelvatten till somaren istället!"

Intrång i Jordelivet!

Då jag i går plumsade med min lilla komposthink med dagens bidrag från köket så fick jag till min förfäran se att någon eller något gått bärsärkagång i komposten. Min sinnrika och (som jag trodde…) säkert stängda behållare för matrester var uppbruten och man kunde tydligt se hur gamla frysta laxskinn, halvförmultnade kycklingben impregnerade i kaffesump ett och annat apelsinskal och några före detta äggkartonger som var på god väg att återgå till jordelivet, låg utspridda lite här och var i omgivningen.

En skymt av brottsplatsen...

Jag var bestört! Att göra intrång på denna heliga plats! Här där det som av jord är kommet åter till jord ska varda… Där livet bryts ner och återsuppstår…här där vi hittar självaste myllan till de filosofiska och existentiella tankar som råder, inte minst på denna blogg! Hur kunde man! Och vem? Vem kunde vara så respektlös att han/hon helt utan eftertanke kunde slita locket (en rejäl pjäs av trä med frigolitisolering!) av behållaren och sprida innehållet huller och buller helt utan tanke på följderna. Och följderna? Eftersom det var perfekt spårsnö så kunde jag konstatera att områdets rådjur redan trampat upp en rejäl stig till den nya matplatsen, skator och koltrastar hade kalasat och hjälpt till att sprida organiskt material runt omgivningarna. Det hela liknade ett vattenhål i Afrika, där vilda djur kommer och går med jämna mellanrum. Vältrampade stigar i snön och spår i alla storlekar och former. I vimlet av vilda spår så kunde jag också snart fastställa gärningsmannen! Rejäla trampdynsavtryck fick mej genast att inse att det helt enkelt var en Canis familjaris som varit framme, en hund, med andra ord! Ett djur som jag har viss erfarenhet av och som jag sett förödelse efter tidigare i mitt liv. (Som när två av mina slädhundar tog dotterns kanin…till exempel..) Jag kunde se framför mej hur en uppsluppen och glad jycke studsade runt med en halvrutten svål från julskinkan dinglande i käften, (av någon konstig anledning så målade mina inre tankar upp en bild av en hund som var omisskännligt lik grannhunden?) med ett koppel kraxande skator efter sig. Jag städade ihop det mesta och la tillbaks locket. Den här gången med en gigantiskt lerkruka på toppen, så att om vandalen skulle återvända till brottsplatsen så skulle det inte bara vara svårare att ta sig in, det skulle också finnas en möjlighet att krukan ramlar ner och nockar förövaren. Så slutsatsen av detta är att det komposterabara avfallet från vårt hushåll ändå kommer dit det hör hemma, dvs. tillbaks till vår jord. Att det först passera en hundtarm och troligen inte kommer våra odlingar till godo är kanske av mindre betydelse, det hamnar i alla fall inte i någon hopknuten soppåse bland en massa annat skräp på ett sopberg någonstans! Nu funderar jag på om jag ska göra en klassisk Hemingway? Kliva upp i gryningen, sätta mej på pass vid vattenhålet med en whiskygrogg och invänta viltet. Kanske får jag se en stare smyga sig på någon gammal ostkant, eller en blåmes som försiktigt pickar i äggskalen. Har jag tur får jag se ett riktigt storvilt! Rådjuren som så desperat tuggar på det mesta här i trädgården, i så fall så borde man även beväpna sig som Ernest, med en lejonbössa…

Odlingsäsongen igång?

Det tänkta trädgårdstemat på den här bloggen försvann märkbart i samband med att vintermörkret skred in över landet. Istället så fick peakoil och klimatfrågan ta plats, och inget konstigt med det! Ett av förutsättningarna för vår framtida existens är kunskapen om att bruka jorden (eller åt minstonde ha polare som kan...). Men go vänner se! Våren är i antågande! Ljuset kommer och med det grönska och värme, och frodiga ... nåja... kanske inte så där extremt märkbart än , men ljuset har tippat över mot den soligare tiden av året,Jultomten har kommit och gått igen och årets frökataloger har kommit ut, och därmed är årets odlarsäsong igång. Så nu sitter man här och gör listor på vårens tilltänkta planteringar och hur man ska få plats med allt som man tycker att en helt vanlig liten trädgårdstomt ska innehålla. Dom fyra odlingbäddarna får nog göras om till åtta mindre istället och så ska det bli ett litet "cornfield" var det tänkt, med inte bara majs utan även vitlöken som sattes i oktober (se äldre inlägg) och jordärtskocka,å så hade jag tänkt att prova kronärtskocka... Så just nu så ska det betsällas frön från Impecta. Va blire då ? kan man undra. Ja, det blir väll lite av varje. Morötter,kålrot,grönkål,rödlök,gullök,blomkål,broccoli,bondbönor,ärtor å andra bönor,kanske pumpa? å squasch,rotselleri,majs,å potatis(fast dom beställer ja förtåss inte frön till...!)rödbetor,mangold å sallader,å ja en massa annat... Tomater har jag redan skaffat nån tigerrandig sort av... (där fattas bara ett växthus)... Så man får göra en beställning,vänta nån vecka till innan kronärtskockan å rotsellerin ska planteras, så får man väll fortsätta skriva domedags inlägg medan väntar...