Vårbruket i gång

Denna blogg som från början var tänkt att ta avstamp både i den egna täppan och i den globala världen,har den senaste tiden (sedan återuppståndelsen kring nyår) mest kommit att kretsa kring de stora globala problemen vi står inför och det egna påtandet har kommit lite i skymundan. Och det är väl så det är med dessa bloggar, att i förväg försöka hålla en tydlig inriktning kräver sin enträgne krönikör som med fast han och tydlig målbild styr sina ämnen i raka led.

Själv vet jag inte riktigt vad denna blogg handlar om längre,men det är väl ändå tydligt att det har med något naturligt att göra?
Men för de läsare om saknar avstampen i trädgården så kan jag idag meddela att jag  tillsammans med men lilla dotter sått de första fröerna utomhus. Mellan rader av vitlöken som vi sådde i höstas, har vi satt dill,spenat,Batavia och Ruccola sallad. I två odlingslådor såddes två olika sorters bondbönor (Hangdown och Aquadulce som jag samlat frön från förra året).  I år så är tanken att det ska fokuseras mer på bra skörd istället för stor variation och fägring, vi får se hur det går med det. (kreativiteten löper gärna iväg på egna spår och det blir sällan som man tänkt!)

Så då kan man säga att vårbruket är i gång och de närmsta dagarna ska det sås palsternacka och kålrot. Inne under lysrör står några olika sorters tomater, chilli och purjo på tillväxt i väntan på senvåren. Även några små ynkliga rotselleri plantor har till slut behagat visa sig.

Tankar inför våren...

Dom går liksom inte att komma ifrån dom där...ni vet dom där tankarna som vissa av oss dras med så snart vintern tippat över nyårssträcket. Liksom jag skrev härom dan  dags-for-varbruk-osv... så är det nog så att vi har det i ryggmärgen, i blodet,i generna eller vad ni vill! Ja ni vet vad jag menar, dom där tankarna på hur årets odlingar ska se ut, vilka frön som ska sås och vart sedan dom små plantorna ska få växa upp och förhoppningsvis ge dignande skördar.

Det är dom tankarna som kommer smygande fast snön ligger djup och man vet att det inte på långa vägar är (tja lite kanske...) någon panik med sådden.

Och man tänker i oktober då man ser att det mesta hann bli både uppvuxet och skördat i tid, att den här vintern ska jag inte vara för ivrig, Nej vänta hellre än att ha en massa rangliga småplantor som översvämmar dom ytor man har till förfogande. NEj nej inte förens en bra bit in i Februari för de första ,det räcker gott och väl! se bara på purjolöken som jag så omsorgsfullt sådde i februeri, den växte minsan med en jäkla fart fram till mars, men sen då? var den inte lika liten å klen ändå i slutet av sommaren. Jojo, nu ska det minsan visas på is i magen, tänker man.

Men så kommer den där känslan likförbaskat, och snart sitter man där med frökataloger och skissblock, och innan man vet ordet av så har man sått dom första fröerna!

Så jag går nu och funderar på hur jag ska plantera årets grönsaker och jag vet att det är långt kvar och fast jag (då ingen ser) gärna hackar lite i snön på odlingsbäddarna, liksom för att kolla läget eller för att väcka någonting till liv? så vet jag att det är månader kvar innan jag ska strö dom första palsternacksfröna i vårsolen.

Men ändå kan man inte låta bli, sedan jag anla den här lilla köksträdgården så har (vilket endast är ett par säsonger) resultatet varit mer...vad ska jag säga?...skiftande, än överrumplande. Och visst tar det sin tid att bygga upp jorden (eftersom jag konsekvent vägrar att gräva så är jorden uppbyggd av tillfört material som ligger ovanpå den befintliga lerjorden) och framförallt så tar det sin tid att lära sig att göra rätt.

Och man får prova sej fram lite för att hitta sin form, om jag utrycker mej så. Visst vill jag ha den där skiftande och mysiga "Potager" känslan med  odlingar som är lika vackra som goda, men ibland är jag bara praktiskt fokuserad på maximerade skördar av dom grödor som verkligen ger något att lägga till vinterföråden. Så har jag i grunden permaculturens tankesätt och kanske är det dom kompostfilosofiska funderinagrnas fundament som vilar i naturens egna, redan utprovade lösningar. Just nu när jag nyligen läst Fukuoka´s The one-straw-revolution så känns det mest som om jag skulle vilja öppna alla fröpåsar och hälla innehållet i en bunke och blanda om allt sammans till en salig mix som jag sedan skulle kasta omkring mej över odlingarna och sedan låta naturen ha sin gång. Låta dom som trivs växa och dom som inte trivs falla undan.

Men det är väl ändå troligast att det blir någon sorts  mix av alltihop, och så får det väll vara antar jag?

Sniglarna och kålfjärilarna vill väll också vara med och tycka till om slutresultatet kan jag tänka mej.

Ja, så i och med det, så är det väl lika bra att förklara odlingssäsongen 2011 för öppnad, och att vårbruket kan starta!

Tjuvstartat?.. jag ...Neeej...

Nja, lite kanske, men bara lite...å bara några dar, förra veckan ...men bara rotselleri å lite chilli, åså paprika, å en del blommor till jobbet,å just ja! en massa pelargon sticklingar men inte mer än så...Åh, jaja å så den där purjolöken då förståss, den får en chans till...

Dags för vårbruk, och om hur mänskligheten stannade upp...

Vad är det som döljer sig i behovet att så ett frö? Är det mörkret i vår lilla nordliga del av världen som får oss att så här års börja bläddra bland knöliga fröpåsar och tummade kataloger? Lite långsökt kanske? För visst finns det även på sydligare breddgrader,jordiga naglar som hoppfullt petar ner små intetsägande frön i torkade, översvämmade och kanske många gånger utarmade jordar? Visst finns det bönder som fortfarande slänger säd för hand över fälten, inte bara för att mätta familjen, utan också för att kraften att se livet ta fart i säden är så stark att om han inte fick så ett år skulle han tyna bort. Kanske finns känslan kvar även hos den storindustriella producenten som tar hjälp av högteknologiska maskiner, konstbevattning, kemikalier för att kunna producera börsnoterade skördar på den globala mat-marknaden? Kanske är det just det okonstlade undret hos ett frö,som spricker upp och skjuter skott utan mer hjälp än att det får värme och vatten,som är drivkraften.Att det,än så länge är något som vi inte rår på allt för mycket. Är det att skapa liv? Kan inte tänka mig annat än att det är något ursprungligt begär hos en art som för 10 000 tusen år sedan stannade upp i sitt nomadiska samlarliv för att bruka jorden. Någon måste ha varit den förste att inse att det kunde vara lönsamt att stanna på en plats och så ett frö för nästa års matbehov. Kanske var det ett långsamt övervägande eller renat av ett impulsivt utrop till dom andra i flocken: ” Hey! Grabbar stanna! Ja fick just en ide`. Vi stannar här och så sår vi frön som vi kan baka bröd av! Och så tämjer vi några uroxar som vi kan mjölka och slakta! Men vänta då! Jag menar allvar, vi kan plantera sånna där goda lökar, å förädla lite potatisknölar. Men sluta plocka dom där bladen! Vi flyttar hit dom istället. Å sen så fyller vi kossorna med majs och soja bönor, ja sånt kan vi odla också! Åsså genmanipulerar vi säden så vi kan odla ännu mer och så bakar vi hamburgebröd och slaktar korna å gör hamburgare som vi kan sälja till dom som fortfarande absolut vill vandra, ja vi kan bygga ett stort hus med ett M på taket där man kan stanna under sina vandringar och äta potatis, säd och köttet… men stanna då…Jaha, jasså ni kommer tillbaks när jag öppnar stället…ok då, see you!”

Kanske är det så, vad vet jag? Kan det vara så att vissa av oss härstammar från den som stannade kvar? Klart är i alla fall att just nu så kluras det och funderas det i både stugor och hyddor över den kommande odlingssäsongen. Själv så försöker jag hålla mej ett tag, då jag vet(tror) att det lönar sig att skynda långsamt. Men likväl så har jag (tillsammans med min treåriga dotter) redan petat ner paprika frön i jorden, tagit sticklingar av en lånad pelargon och idag fått iväg en första beställning av fröer från Impecta. Visserligen åt jobbet, vilket betyder att det är mest blommor.Och redan börjar det kännas spirande av hopp att se det första gröna skotten veckla sig upp mot ljuset. Men snart är det tid för de första grönsaks sådderna och det är dags att bestämma vad. Purjolöken som jag sådde i början av februari förra året blev det inte mycket med, den höll ungefär samma storlek från Mars till snön la sig över den för någon månad sedan, så den vet jag inte om jag ens orkar prova igen? Sen är det väll då dags för lite rotselleri (vilket heller inte brukar ge några börsvältande skördar) och så borde jag så Chilli, om jag bara kunde komma på någon bra sort. Vad jag behöver är en sort som växer bra och ger skapligt med frukt, samt är ”lagom” het så den kan användas til så mycket som möjligt! Börjar tröttna på Sambal Oelek burkarna nu! Ge mig ett tips på lämpliga sorter och var fröna står att finna så ska jag genast ge mig i kast med vårbruket.

Sådde en grön glob...

Låter onekligen väldigt filosfiskt och nästan en aning religiöst,( och på den sjunde dagen så sådde han en grön glob...) men det är inte märkvärdigare än att jag idag sått årets första fröer (om man nu inte räknar med perennerna som jag sådde i höstas) och en av de sorter som jag nu startade livscykeln för var nämligen en kronärtskocka vid namn "Green Globe" som ska bli väldigt spännande att se hur det går, har nämligen aldrig tidigare sått kronärtskocka. Tänkte att det skulle kunna passa bra i den "högresta rabbatten" tillsammans med majs,jordsärtskocka och solros ? Den andra sådden var rotselleri "Dolvi" samma som förra året,fast då var jag ute betydligt mycket senare och dom knölarna hann inte mer än bli som golfbollar. Så då var man med andra ord i gång då med vårbruket, hade lovat mej själv att åtminstonde hålla mej till efter Januari, och det lyckades faktiskt med en dag till godo. förra året var jag lite väl ivrig och sådde sommarblommor i januari som sedan mest stod och stampade fulla med bladlöss utan att växa särskilt under våren (trots extra belysning). Men nu så tar vi nya tag och på bordet har Impecta´s katalog fått sällskap av Runåbergs härliga trycksak. http://www.runabergsfroer.se/ Nu gäller det bara att försöka sammanställa alla önskelistor och försöka få iväg en beställning, en som jag säkert ska ha är iallfall "Painted Mountain" majs från Runåbergs, en härligt flerfärgad majs, som säkert kan bidra med fägring till ovan nämnda rabatt. Både den omnämnda perennplanteringen och jordärtskocke planteringen finns omtalade i tidigare inlägg,men jag får aldrig riktigt till det då jag ska klistra in länkar till äldre inlägg...?