Tankar inför våren...

Dom går liksom inte att komma ifrån dom där...ni vet dom där tankarna som vissa av oss dras med så snart vintern tippat över nyårssträcket. Liksom jag skrev härom dan  dags-for-varbruk-osv... så är det nog så att vi har det i ryggmärgen, i blodet,i generna eller vad ni vill! Ja ni vet vad jag menar, dom där tankarna på hur årets odlingar ska se ut, vilka frön som ska sås och vart sedan dom små plantorna ska få växa upp och förhoppningsvis ge dignande skördar.

Det är dom tankarna som kommer smygande fast snön ligger djup och man vet att det inte på långa vägar är (tja lite kanske...) någon panik med sådden.

Och man tänker i oktober då man ser att det mesta hann bli både uppvuxet och skördat i tid, att den här vintern ska jag inte vara för ivrig, Nej vänta hellre än att ha en massa rangliga småplantor som översvämmar dom ytor man har till förfogande. NEj nej inte förens en bra bit in i Februari för de första ,det räcker gott och väl! se bara på purjolöken som jag så omsorgsfullt sådde i februeri, den växte minsan med en jäkla fart fram till mars, men sen då? var den inte lika liten å klen ändå i slutet av sommaren. Jojo, nu ska det minsan visas på is i magen, tänker man.

Men så kommer den där känslan likförbaskat, och snart sitter man där med frökataloger och skissblock, och innan man vet ordet av så har man sått dom första fröerna!

Så jag går nu och funderar på hur jag ska plantera årets grönsaker och jag vet att det är långt kvar och fast jag (då ingen ser) gärna hackar lite i snön på odlingsbäddarna, liksom för att kolla läget eller för att väcka någonting till liv? så vet jag att det är månader kvar innan jag ska strö dom första palsternacksfröna i vårsolen.

Men ändå kan man inte låta bli, sedan jag anla den här lilla köksträdgården så har (vilket endast är ett par säsonger) resultatet varit mer...vad ska jag säga?...skiftande, än överrumplande. Och visst tar det sin tid att bygga upp jorden (eftersom jag konsekvent vägrar att gräva så är jorden uppbyggd av tillfört material som ligger ovanpå den befintliga lerjorden) och framförallt så tar det sin tid att lära sig att göra rätt.

Och man får prova sej fram lite för att hitta sin form, om jag utrycker mej så. Visst vill jag ha den där skiftande och mysiga "Potager" känslan med  odlingar som är lika vackra som goda, men ibland är jag bara praktiskt fokuserad på maximerade skördar av dom grödor som verkligen ger något att lägga till vinterföråden. Så har jag i grunden permaculturens tankesätt och kanske är det dom kompostfilosofiska funderinagrnas fundament som vilar i naturens egna, redan utprovade lösningar. Just nu när jag nyligen läst Fukuoka´s The one-straw-revolution så känns det mest som om jag skulle vilja öppna alla fröpåsar och hälla innehållet i en bunke och blanda om allt sammans till en salig mix som jag sedan skulle kasta omkring mej över odlingarna och sedan låta naturen ha sin gång. Låta dom som trivs växa och dom som inte trivs falla undan.

Men det är väl ändå troligast att det blir någon sorts  mix av alltihop, och så får det väll vara antar jag?

Sniglarna och kålfjärilarna vill väll också vara med och tycka till om slutresultatet kan jag tänka mej.

Ja, så i och med det, så är det väl lika bra att förklara odlingssäsongen 2011 för öppnad, och att vårbruket kan starta!

Tjuvstartat?.. jag ...Neeej...

Nja, lite kanske, men bara lite...å bara några dar, förra veckan ...men bara rotselleri å lite chilli, åså paprika, å en del blommor till jobbet,å just ja! en massa pelargon sticklingar men inte mer än så...Åh, jaja å så den där purjolöken då förståss, den får en chans till...

Slottsträdgården Ulriksdal

Vad gör man då man vaknar en gråduggande snöslaskig söndag och märker att det droppar vatten från innertaket och det mesta känns grått? Jo man tar familjen med (eller dom tar mej med?) i bilen och lämnar hemmet för en söndagsutflykt bland gröna blad och blommande pelargoner. Vi plockade upp svärmor i Vasastan och tog oss ut till trevliga Ulriksdals slottsträdgård dit jag aldrig tidigare varit men länge velat besöka. Trädgården är väl i dessa dagar känd för sin VD Bosse Rappne som figurerar i Tv med jämna mellanrum (Äntligen hemma bla). Härligt att få komma till ett genomtänkt ställe,även om jag kan tänka mej att det har bra mycket mer att erbjuda om några månader, då det blir lite mer utomhus-utbud. För den som gärna ser pelargoner i överflöd så kan jag rekomendera att åka dit den här tiden på året! För en sån wannabe-backyardfarmer som mej själv så fans det väl inte så mycket matnyttigt till köksträdgården förutom dom vanliga sättpotatissorterna och fröer. Potatisen har jag inte riktigt bestämt mej för vilken sort än så det får vänta ett tag till, och fröer...ja det har jag köpt nog för detta budget år om jag utrycker mej så.... Så en trevlig söndagsutflykt och en god lunchsoppa, dottern fick lite pärlhyasinter å påskliljor i krukor och en påsktupp i riktiga fjädrar av mormor och jag ser fram mot ytterligare ett besök lite närmare sommaren. Så nu är kvällen kommen, takdroppet har jag lyckats åtgärda åtminstonde för stunden. Tillsammans med dottern så har vi gjort en påskgrupp i en IKEA-korg med lökväxterna och tuppen och för att ingjuta vikten av att odla grönsaker hos den yngsta generationen så strödde vi några "black eyed" beans direkt från paketet ner i korgen, och kanske så får vi se några gröna skott till påsk. Besök Ulriksdals Slottsträdgård på nätet ;http://www.rappne.nu/. eller på riktigt om ni får tillfälle.

Pelargon sticklingar

Har ett antal frodiga knallröda pelargoner som brukar förgylla sommar trädgården och som ofta väcker kommentarer från passerande grannar och besökare. Allt som oftast så hör man också längtansfulla önsknigar om att få ta "skott" eller frågor om vart dom kommer ifrån. Vart dom kommer ifrån från början vet ja inte riktigt,men om jag inte snubblar i min pelargonkunskap så härstammar väll ursprunget från Sydafrika(?) nå, det låter jag vara osagt,men grundstammen från just dessa individer kommer från Svärmor och nån generation tillbaks på den sidan.

Så eftersom svärmor själv inte haft möjlighet att övervintra sina egna plantor och då omgivningen allt för ofta blivit lovad sticklingar så har jag idag gjort sak i slaget (eller vad det heter) och satt ett tjugotal sticklingar som jag hoppas ska rota sej inför våren. Dessutom så kan det behövas några plantor till Järn-urnorna på jobbet. Nu är jag inte en hejjare på växter som inte går att äta (och det känns så där lagomt matcho att pyssla med pelargoner...) så innan ni ställer frågan vilken sorts pelargoner det är så ger jag svaret direkt: Det är Pelargoner...Röda! Undrar om dom inte kan vara avskräckande för mördar-sniglar? har för mej att jag läst det nånstanns??? Kanske man ska plantera några bland kålplantorna?