Fukushima och Fukuoka

Lyssnade på sammanfattning av senaste tidens händelser i Japan på radion i går. SR Fukushima 

Situationen i Japan är fruktansvärd och för oss helt omöjlig att inse helheten av. Den belyser dock en hel del av det moderna samhällets svagheter. Vilket inte minst handlar om energibehovet. Frågan kring kärnkraften har fått ett uppsving och det är naturligtvis gott. Själv kan jag för mitt liv inte begripa att mänskligheten i så många läger försöker försvara och förklara denna styggelse?

Den diskussion som nu blommat upp efter vad som händer rör sig främst om säkerheten och vad som händer vid en katastrof. Och vi ser nu hur grödor och vatten påverkas av radioaktivitet och dagligen så hör jag på radion om "lösningar" på dessa problem. Rätt så patetisk att höra från den horisont jag befinner mej får jag väl säga! Och låt oss nu säga att vi skulle kunna bygga de mest supersäkra kraftverk, med de mest fantastiska tekniken,. Vilket vi säkert skulle kunna göra (i allfall teoretiskt), men frågan med energin är inte bara att framställa den,utan också till vilket pris? Hur dyr får energin vara för att låta sig smakas av ett hungrigt samhälle?

Dessutom återstår den, i mina ögon mest väsentliga fråga. Vad göra med soporna?
Hur fungerar dessa ivrare då man på fullaste allvar tänker sig att förvara kärnavfall i etthundra tusen år? (se filmen) Into eternity
Vad får oss att hoppa upp på så höga hästar att vi kan ta oss den friheten att överlämna ett sådant arv till nästa värld bara för vår egen kortsiktiga fåfängas skull?
Hur mycket katastrof ska behövas innan vi ska inse att vi är en del i ett ekologiskt kretslopp, som cirkulerar mellan liv och död, grodd och förruttnelse,återväxt och nedbrytning. Vi kan använda naturens resurser men då måste vi också återföra överskottet-inte som sopor för sådana finns inte i det ekologiska systemet-utan som en tillgång och något som kommer att återgå i kretsloppet.
Kärnavfall, lika lite som koldioxid,tomburkar och gamla fimpar hör inte hemma i det systemet!

-Så, du tycker det är bättre med kolkraftverk och olja då kanske? Hör jag genast dessa kärnkraftsivrare hugga tillbaks!
Nej, mina vänner. Frågan går djupare än så, långt bortom de horisonter som våra globala politiker har framför sig. Att bota alkoholism är inte en fråga om att välja Gin istället för Wisky, det är inte det som är problemet. Det är beroendet som är grund problemet! Så ock i vårt samhälle, vi måste bota vårt beroende av dessa mängder av energi.
Jag kan inte låta bli att tänka på gamle Fukuoka då jag hör om det som händer i Japan. Vad skulle han sagt om han fått leva några år till? Förvånad skulle han knappast vara.

Låt mig därför få citera den gamle läromästaren: "All someone has to do to know nature is to realize that he does not really know anything,that he isunable to know anything.......
....,if he does not care about understanding,the time will come when he will understand."

Mäster Fukouka, aldrig någonsin har vi varit i större behov av dina tankar och en "One Straw Revolution"....

Jean Pain´s kompost energi.

Vi som råder över en fungerande komposthög, eller för den delen har passerat flishögarna vid en pappersfabrik en kall höstmorgon vet att det är något därinne bland det organiska materialen som alstrar värme. Som får komposten att kännas rykande het då du vänder upp lite av det översta lagret, något som får dom enorma flishögarna att avge ångande moln i morgondiset. Microorganismernas hårda arbete med att bryta ner det döda, skapar värme och ny energi. Där har vi skillnaden mellan det mänskliga sättet att alstra energi och naturens egna sätt. Detta är energi som skapas i ett cirkulärt system och där det aldrig skapas några restprodukter eller avfall som måste gömmas i hundratusentals år eller som påverkar atmosfären. Jag har ofta funderat på om man inte skulle kunna ta vara på den energin på en klyftigt sätt, men det är faktiskt inte förens nu som jag snubblat över namnet Jean Pain.

Han var nämligen en fransman som gjorde just det! Tog tillvara på värmen i en enorm komposthög som var gjord av uppflisat sly. Detta alstrade värme nog för att producera 60 gradigt varmvatten i 18 månader,samt biogas till köksspisen. (se teckningen) Han körde till och med sin bil på gasen.

Moussior Pain som avled i början av åttiotalet var minst sagt helt rätt ute och borde deffenetivt uppmärksammas mer idag då vi måste hitta alternativa lösningar. Vad blev restprodukterna av denna energikälla? Jo fin mull, som världen för övrigt lider brist på. Det är just såna lösningar vi måste hitta, lösningar som ger tillbaks mer än vi tar.

Då kanske vi har en chans att återskapa en del av den värld som vi förstört!Sjärlvklart så finns det en gammal film om honom på Youtube. Två delar,engelsk textad,tysktalande om en fransman!