Att så frö i hopplösheten...

Den senaste veckan har jag flera gånger försökt få till något vettigt att förmedla här i ett inlägg, och det naturliga hade förstås varit att komentera något kring världsläget.
Allt det som nu händer i Japan lämnar ingen oberörd och ssamtidigt fortsätter ororligheterna i Nordafrika, och framförallt i Libyen. Ingen missar naturligtvis mediaflödet och det går helt enkelt inte att komma undan. Och varför skulle vi vilja komma undan ? Medmänniskor dör! Och själklart ska vi bry oss.
Samtidigt så känner jag att det kan bli förmycket till slut. Jag kan gärna ta in allt, men hopplösheten kommer smygande och frustrationen över att leva i en sjuk värld med så mycket elände som man inte kan göra något åt.
Och än mer elände kommer vi naturligtvis att se om det får fortsätta. Jag har helt enkelt inte kunnat formulera något att säga (skriva) av den anledningen att det är för mycket på en gång helt enkelt.

Hopplösheten är väl jäkligt naturlig i sånna här sammanhang och något som vi alla behöver få en släng av då och då,däremot så får vi inte stanna där för länge så den biter sig fast.
Efter hopplösheten så kommer depression eller motivation, valet gör vi själva.
Vi måste välja motivation. Vi måste låta eländet lära oss något och inte bryta ner oss i uppgivenhet (även om jag är den första att erkänna att det är lätt hänt...) Istället för att sitta fraför tv och sucka och tänka att man inget kan göra så, måste vi fokusera på det vi kan göra!

Det är lätt att tro att en enskild person inte kan göra något, men vi som påtar i jorden vet att det ur ett litet frö kan komma stora träd, och det är lite så jag försöker tänka, kan jag få någon stackare att lyssna på vad jag säger eller skriver så har jag väl ändå på nått sätt, sått det där första fröet som kan förgrena sig vidare till ett stort träd ( eller varför inte en hel jäkla skog!).

cornucopia skriver om det som jag själv tänker kring,då det händer stora katastrofer runt om i världen. Oavsett om det är mänskliga faktorer eller naturliga som ligger bakom så visar det gång på gång den tunna tråd på vilka våra samhällen är byggda.
Extremt beroende av fossilt bränsle och transporter. Långa slingrande vägar från mat produktion till mun,ett totalt förtroende på att systemen fungerar.
Vi tar förgivet att mathyllorna i våra butiker svämmar över av billig mat i ett överflöd som tidigare generationer knappast ens kunde fantisera om.
Det är så självklart att vi alltid har tillgång till mat att vi behöver inte ens behöver fundera på det, och så ver det med all säkerhet även för dom som bor i Tokyo bara för en dryg vecka sedan, nu lider dom brist på mat!
Även om vi nu inte har några större problem med jordbävningar i vårt land så visar det ändå på hur skört vårt system är, och det är många trådar som kan brista även om vi slipper jordbävningar.

Vi måste vifta bort hopplösheten och dra våra huvuden ur sanden och sätta mer frön, ett samhälle kan förändras och det måste göras innan trådarna börjar brista.

Jag vandrade en gång med barnvagn i Wasaparken ihufvudstaden, och böjde mej ner för att plocka upp en kastanj bland många andra, jag stoppade nöten i fickan och senare i en kruka på balkongen. Och nu står plantan där varje sommar i sin kruka och blir lite tsörre för varje år, den är långt i från det enorma träd som den skulle kunna bli, men det finns liv och den har kommit en bra bit på vägen...

Att odla sig en kopp kaffe...

Så låt oss nu tala om något annat, låt oss tala om lösningar istället för problemen. För visst måste vi lyfta upp problemen och visa dom för dem som sväva i ovisshet. Men låt oss inte fastna där för pessimismen föder inget gott...

Nå, så med de problem som vi nu har framför oss så har vi en hel del att göra, och istället för att drabbas av nedstämdhet,depression och förtvivlan, så låt oss istället skrida till verket.

Så här tänker jag kring ett -litet kan tyckas,men dock- ett problem. Hur tusan ska jag få mitt kaffe då importerna begränsas av brist på billiga transporter och världs ekonomierna rasar?

Jaja, skratta ni! Men utan kaffe så kan jag lika gärna vara utan resten också!

Mitt kaffe behov är något som jag inte ens i min vildaste "extremwannabeemiljöaktivistvegan"- fantasi kan tänka mej att ändra på! och naturligtvis är detta ett dilemma för oss som tänker oss ett självförsörjande samhälle. Att odla kaffe på våra breddgrader är inte riktigt vad jag skulle kalla hållbart. Därmed inte sagt att man borde prova! "Anners vet en ju inte hurde smaker..." som Emil skulle ha sagt.

Nu är mina erfarenheter kring kaffe odling på den egna täppan ytterst begränsade men just därför så vore det väl kul att vända på ämnet lite grann. Nu kanske ni tycker att jag borde använda min utstakade tid här på planeten till något nyttigare födo ämne än kaffe (ni skulle bara veta mina funderingar kring druvor och rödvins produktion...och att jag redan sått tobak!). Men det är väl det där konstiga behovet av att odla något till sej själv och tanken att kunna läppja på en kopp kaffe från egen producerade bönor vore väl en tillfredsställelse svår att jämföra med nåt annat?

Så låt oss börja med en liten film och lyssna på Larry Santoyo´s kloka ord om permaculture (kunde inte sagt dom bättre själv) och tankar kring kaffe odling på naturligt sätt i Mexiko. (inte så mycket om själva kaffe odlandet, men likväl kloka ord som tål att spridas...)

Så kan man tänka sig att det skullevara möjligt att odla sej en kopp kaffe då på våra breddgrader?
Tja, inte vet jag, men att odla upp en liten buske som krukväxt kan det väl vara värt att prova, och här hittade jag till och med en liten beskrivning; odla kaffe. Frön finns att beställa från Impecta har jag redan sett, så det är väl bara å prove då?
Fast jag antar att man får dricka Gevalia ett tag till innan man bärgat den första skörden...

Insnöade tankar...

Trots att vi bor i ett land som korsas av polcirkeln så verkar det som många människor blir överaskade av att det kommer en massa snö i februari. Åtminsonde på dom breddgrader som jag numer befinner mej på (ca den 60:e,något som vilken gammal skoljordglob som helst kan visa att det är långt norrut!).

Men nu när snön återkommit ska jag gärna vara den första att säga att jag klarar mej gärna utan och att för mej får det gärna vara barmark i februari (eftersom jag är Norrlänning som lever i exil i mälardalen,så hade jag nog hoppas på lite mer exotiska vintrar...). Men faktum kvarstår att snön faller som den alltid gjort och ibland mer och ibland mindre,kanske får vi se förändringar åt ena eller andra hållet på grund av klimatförändringarna,men det är nog lite tidigt att säga något om just nu.

Snöfallet har för min egen del inneburit att jag tillbringat en större del av det senaste (läs två dar sedan) dygnet i en liten traktor kämpandes med att flytta en massa snö och lyssnat på radio.

Dygnets nyhets flöde som upprepats i mina lurar varje heltimme har handlat mest om  Mubaraks tal till folket (vilket i skrivande stund ser ut att tagit ny vändning...) i Egypten. Om situationen där har det senaste tiden skrivits spaltmetrar om på svenska bloggar och många handlar om upprorets kopplingar till Oljan. Mycket intressant läsning på bla: livet efter oljan  effekt  flute 

Ett annat återkommande ämne under dygnets nyhetsflöde,var att vi kan komma att se utökade funktioner i våra mobiltelefoner genom att ladda dom med plastkortsfunktioner, dvs att dina uttag och banktransaktioner kan skötas via mobilen och att vi inte längre behöver korten.

Min första tanke blir då genast att: Sååå...vad händer då jag tapar min mobil?eller har sönder den?eller om jag inte har täckning? Känns det inte lite riskabelt att bygga upp en infrastruktur kring samma nätsystem?

På samma sätt som internett har gett oanade möjligheter för att sammankoppla mäniskor i stora nätverk över hela jorden så är det också ytterst utsatt och skört då det hela bokstavligen hänger på en tråd. Utan internett så hade folket i Egypten kanske inte kunnat samlats så enigt, kanske hade inte ens missnöjet mot regimen uppståt utan den osencurerade (?) iternettbilden av omvärlden( framförallt visad på bloggar). Där har vi den stora fördelen med nätet och det som är överlägset små lokala nätverk.

Nackdelen är den sköra tråd vilket det hänger på. Utan uppkoppling är 300 globala "friends" rätt så betydelselösa.Där är istället det gamla lokala nätverket helt överlägset då det inte bara fungerar utan yttre tillförsel av energi, utan ofta också förstärks i ororliga tider.

Att hänga hela samhällen på ny teknik skapar ytterligare beroende och sårbarhet vilket inte minst visas av det senaste dygnets väderlek. Snön orsakar svordommar,trafikproblem och "kaos", och kan på några timmar helt ta över nyhets flödet. Folk blir hemma från sina jobb,bussaroch flygplan blir stillastående och strandsätter folk som hade planerat något helt annat.

Men är det snön vi ska svära över?

Är det snön, som fallit över vår del av jorden långt innan vi ens tog oss hit, som är boven i dramat?

Var snön ett lika stort problem för hundrafemtio år sedan?

Nej, självklart inte.För hundrafemtio år sedan så hade vi inte behovet att handla flera gånger i veckan,att passa tider på platser som var otänkbara att ta sig till på den tiden.Man förväntades inte att vara anträffbar dygent runt varje dag! 

Det som är problemet för oss i dag är självklart inte snön i sig,utan det faktum att vi byggt fast oss i ett ytterst skört samhälle som helt bygger på att det fungerar som det ska. Att tider kan hållas med minut precision (vilket för hundra femtio år sedan var dagsprecision). Vi har byggt upp en infrastruktur som är väldigt känslig för yttre stress! 

Frågan är hur detta samhälle kommer att klarara av ytterligare, och en fan så (ursäkta mitt språk, är trots allt endast en enkel arbetare...) mycket större stress situation?

Kan ett stort globalt nätverk och system föda oss med importerad mat till exempel då vi kommer till den punkt då vi inte längre har billig energi iform av Olja? Kan ett litet land i norr, (som kanske inte lider mer av klimatförändringarna än att snöskottningen ökar eller minskar) förlita sig på att föda sig på grödor odlade på sydligare breddgrader då torka och översvämningar slår ut skördarna?

Känns det som ett stablit system att använda mobilerna för att kunna köpa sitt dagliga bröd som ska produceras av ett jordbruk som är helt beroende av olja och att klimatet inte gör några större svägningar?

Hur låter det här?
Ett lokalt nätverk av lokal odlad mat som man betalar cash eller byter till sej mot tjänster eller andra varor!

Som om det var för hundra femtio år sedan? Ja kanske det? Saker och ting var säkert inte bättre förr. Men det jag tror att det blir allt viktigare att se att vi är inne på fel spår och att vi måste backa bandet lite för att hitta nya vägar. Jag menar inte att vi behöver gå klädda i vadmal och gnaga på rovor,samtidigt som vi får en släng av digerdöden lite då och då!Men att fundera på vad som fungerade och ta tillvara på gammal kunskap innan den går förlorad tror jag blir allt viktigare.

Jag tror att om vi inte gör något, kommer att se betydligt fler situationer liknande den i Egypten !

Fula fiskar!

I dom yngre tonåren så var jag en så kallad Akvarist. Ett ord som faktiskt inte hörs så ofta nu förtiden. Men det betyder helt enkelt : en som äger ett akvarium eller två, och kanske skulle man idag  ha kallat en sån som mej för "nörd". Akvarie-nörd eller fisk-nörd? vad vet jag? Iallfall så tror jag dagens finniga nördar oftare stirrar in i en dataskärm än i ett akvarium ? Som ung akvarist så hade jag under en period några stora hajliknande fiskar, som inte hade mer med hajjar att göra än att det fans en viss likhet i utseendet.Fiskarna tillhör det stora släktet malar och, på akvaristernas språk så kallades dom för hajmalar.

Senare i livet så kom jag att arbeta som kock på allehanda krogar och syltor, det var någon gång under den karriären som jag på någon lunchkrog kom att snubbla över en ny fiskprodukt som kallades för Pangasius, och redan då jag första gången såg kartongen så hade jag en känsla av att det var något med det där ordet som var bekant, ( akvarister har oftast en förkärlek för att svänga sig med latinska namn...) Men det var inte förens jag vände på den och såg den tecknade bilden av den fisk som kartongen innehöll som poletten ramlade ner. Där var den ju! min ungdoms hajmal! Förpackad i form av vita fina fileer frysta i femkilosblock.

För den som har studerat malfiskars betende vet att dom framförallt livnär sig på vad dom kan hitta i bottenslam och dy! Jag kände genast en konstig bismak i munnen och redan innan jag provat så kunde jag ana dysmaken. Jag har därefter hållit mig borta från den, dels av smakmässiga skäl men även av en viss misstänksamhet mot billiga,odlade produkter från fjärran länder. Och visst var mina misstankar befogade. För den som lyssnar på P1 så har man knappast undkommit att höra ordet pangasius idag.

Det började redan i går med det lysande radioprogrammet Maten pris, där Daniel Öhman och Malin Olofsson gör ett reportage och avslöjar stora problem i dom Vietnamesiska fiskodlingarna. Utsläpp av nedskitat vatten,utfiskning av foderfisk (vilken i sig själv är lika ätlig) dammar så överfulla med fisk att det går åt en helsikes massa antibiotika för att få det hela att ens fungera utan sjukdommar, helt enkelt en totalt ohållbar jätte industri som ger gott om flis till Vietnam och en massa billig dyfisk åt oss!Jag skulle kunna utveckal detta ännu mer, men jag ber er ödmjukast att läs,lyssna och se filmklippen på  Matens Pris i P1 så får ni en betydligt bättre bild.

Vad som varit på nyheterna idag så  har det handlat om WWF som tydligen klantat till det lite genom att låtit sej påverkas av Vietnamesisk regering.Så här skriver man på Matens pris egen sida:
"Ekot har i dag avslöjat spelet bakom den populära matfisken pangasius. Världsnaturfonden rödlistade i höstas fisken och uppmanade konusmenterna att köpa den, men efter hot och påtryckningar från Vietnams regering och myndigheter plockades fisken bort från listan."

Oavsett vad eller hur det ligger till så är det inte bra att en organisation som WWF ens näms i dom här samanhangen, deras tyngd ligger i ett trovärdigt arbete och finns det risk att den trovärdigheten ruggas så vore det väldigt tråkigt.

Men om allt detta kan ni som sagt studera vidare, själv vill jag bara komma till den tanken som vilar så tungt ( utan skadad trovärdighet...) på denna blogg, själva vår kompostfilosofiska fundamentala värdegrund.

Oavsett om man kan lösa problemen med att rena vattnet från dessa dammar, oavsett om man kan lösa problemen med sjukdommar och utfiskningen av foderfisk, så är det aldrig hållbart med stora industriella produktioner av mat! Det funkar helt enkelt inte av den mycket enkla,naturliga och sunt förnuftiska anledningen att naturen slår tillbaks på ett eller annat sätt, så länge vi inte anpassar oss efter dom förhållanden och spelregler vi har. Förr eller senare uppstår andra ,nya problem.

Den lokala småskaligheten är den enda vägen mina vänner, för dej som trodde annat kan jag bara säga ; Jag är ledsen att behöva upplysa dej, men så är det!

Vi kan inte längre skicka mat kors och tvärs över jorden, eller döva våra samveten genom att producera vår billiga mat i länder där vi aldrig ser vad som sker, vi kan inte längre utarma andras miljöer och förutsättnigar för vår egen bekvämlighet. Vi måste följa årstider och lokala tillgångar igen, så som vi gjorde förr en gång, för inte alls länge sedan.

En liten fiskodling för att producera närmsta byns invånare med fisk, fungerar därför att det ligger i byns intresse att det fungerar utan att dricksvattnet blir förorenat, eller att man tar ut för mycket foderfisk så det fisket av andra arter blir lidande. Stockholmarna skulle kunna äta Aborre och strömming från skärgården istället för exotiska arter från andra länder, och skulle därmed också se en större vits med att försöka få östersjön ren igen. Jag är övertygad om att för att mäniskor ska fatta vad vi äter så måste vi ha en närhet till producenten.

Att bara ta och ta av naturresurserna är endast hållbart en tid, sedan kommer tiden för återbetalning! Vill vi äta billig fisk (som dessutom smakar dy...) så får vi också inse vilka som ska ta notan...

Men hur ska jag veta, jag som mest tillbringade min ungdom stirrande i ett akvarium.

The One -Straw revolution!

Ibland händer det att man öppnar en bok och saker och ting faller på plats! Ungefär som om någon annan sätter ord på det man själv tänker. Med det sagt så vill jag bara snabbt säga att jag inte på några som helst sätt vill väga mina enkla tankar mot de filosofiska grunder på vilket Masanobu Fukuoka vilade sina teorier kring ”Natural Farming” och ”Do-Nothing odling på”. För mej och säkert dom flesta som rör sig kring begreppet Permaculture så är säkert namnet bekant, men jag har aldrig riktigt förens nu satt mig in i vem denna man var och vad han egentligen gjorde. Därför kan jag nu, vid 42 års ålder, endast böja mitt huvud och ödmjukt finna mig i att kompostfilosofi fans långt, långt, långt innan jag ens var född. Boken ”The One- straw revolution” är Fukuokas tankar, idéer och filosofi i ett litet format men med tungt vägande innehåll. Jag har läst den och mycket har fallit på plats. ”There is nowhere better than this world. Years ago I realized that we human beings are good just as we are and I set out to enjoy my life. I took a carefree road back to nature, free from human knowledge and effort. Since then fifty years of my life have flown away. I have had some successes, but also failures. Many of my youthful dreams remain unfulfilled. I know my time here on earth is limited.” Masanobu Fukuoka, 1913-2008 Fukuoka´s tankar kring odling grundar sig i att se på naturen och inte göra mer än nödvändigt. Det finns inte längre tid för en bonde att skriva poesi i det moderna jordbruket! Hans metoder har kallats ”Do nothing Farming” och han menar att man inom jordbruket har tankar på förbättring genom att fundera på ”Vad händer om jag gör så?” eller om ”jag provar det?” . Istället bör man enligt Fukuoka tänka tvärtom. ”Vad händer om jag inte gör så?” eller om ”Jag inte gör det?”. Hans egna slutsatser av det var att det inte behövdes någon plog, inga bekämpningsmedel, inga gödningsmedel, ingen anledning att göra någon speciell kompost, ingen anledning att använda insektsmedel. Det var egentligen inte mycket i det jordbruk som han såg omkring sej som man egentligen behövde! Anledning till det var/är att den naturliga balansen blivit så rubbad av moderna metoder och teknik att jordbruket gjort sig beroende av just dom teknikerna och metoderna. När han i sin ungdom återvände hem till sin hemby och sin faders jordburk efter andra världskriget, så började han använda sig av sina egna idéer. För att förstå Mr Fukuokas metoder så bör man först ha lite insikt i det traditionella Japanska jordbruket. Själva risfältet förbereddes med kompost och gödsel innan man släppte på vatten och lät det översvämmas. Därefter plöjde man så konsistensen blev som en tjock soppa. I särskilda plant bäddar hade man drivit upp risplantor på ca 20cm, som man för hand planterade ut på risfälten. Därefter fortsatte jobbet med varsamt luckrande av jorden och rensande av ogräs. Under tremånader låter man fältet vara vattenfyllt, bla för att inte låta ogräs komma upp. Skörden är sedan gjord för hand och riset buntas och hängs på tork. På detta sätt gick man över fälten med handverktyg ca fyra gånger mellan sådd och skörd. Efter skörden så plogades fälten och upphöjda plogfåror formades så att man sedan kunde så korn eller råg. Detta betyder att dom Japanska bönderna fick en skörd av ris och ytterligare en vinterskörd av annan säd varje år genom att tillföra organiskt material och ta väl hand om jorden. Enligt Mr Fukuokas tankar och principer för ”Do Nothing Farming” (vilket inte alls betyder att man inte behöver göra något alls!) så innebär detta att man gör flera helt onödiga moment. Vad som måste göras på en farm måste göras, när en bonde(odlare) har bestämt sig för att bruka en liten bit av vår jord så måste han (eller hon) också ta ansvar för att göra detta på ett ansvarsfullt sätt och ge jorden dom bästa förutsättningarna. Allt annat är skadligt och oansvarigt! På hösten sår Mr Fukuoka sitt ris, vintersäden och vit klöver på samma gång, han täcker det sedan med årets risstrån (som halm eller hö ungefär antar jag?). Klöver och vintersäden (korn/råg) skjuter skott på en gång medan riset är vilande fram till våren. Medan vintersäden växer så är citrus trädgårdarna i fokus. Fukuokas farm producerade ris/säd citrus från dom stora fruktträdgårdarna samt grönsaker. Citrusen skördas fram till april och sedan är det dags för att skörda vintersäden i maj. Efter att säden tröskas så samlas återförs all halm på åkern igen, stråna läggs ut för hand huller om buller på samma sätt som naturen själv skulle ha spridit den. Sedan får fältet stå under vatten en kortare period under monsunregnen i juni för att försvåra för ogräsen att skjuta upp och få fäste. Riset får nu lättare att gro och skjuta sina skott. När fältet sedan torrläggs igen så kommer klövern återhämta sig och börja sprida sig mellan risplantorna. Riset skördas sedan i oktober och tröskas och halmen återförs som täckning. Så har ett år gått och vintersäden sås in igen. Mr Fukuoka får på detta vis lika bra skördar som dom bästa av dom jordbruk som använde kemiska medel och metoder och liksom dom traditionella. Genom att tillföra organisk material och odla klöver som marktäckare och kvävefixerande grönmassa så förbättras hans jordar hela tiden. Och då den aldrig plogas så störs aldrig den naturliga processen med nedbrytning och skapar en tjock mullrik jord med åren. Det finns mycket att säga och skriva om den här lilla boken, och jag skulle kunna gå på tills endast dom mest hängivna bloggläsarna skulle orka hänga sig kvar. Mycket av hans verk handlar också om grönsaks odlingen efter liknande principer där olika grönsaker sås slumpvis utspridda för att själva få ta fart där dom trivs på samma sätt som naturen skulle ha sått. Hans pellets av lera med inbakade frön får utförligare beskrivningar och naturligtvis om hur han sköter sina fruktträdgårdar. Men det är också en bok om filosofi och djupa tankar och det som jag ofta slås av är aktualiteten, mycket av det han oroas över och ser i sin omvärld är sådant som händer idag, mer än trettio år efter att boken kom ut. Fukuoka har många tankar kring vår mat och flera intressanta kapitel handlar om just vår mat och kopplingen mellan, naturlig odling, naturlig mat och vår hälsa. Jag hoppas att få åter komma lite mer utförligt till just dom kapitlen så småningom (utan att lova för mycket…) Så jag föreslår att ni söker reda på boken själva (finns i nyutgåva för en struntsumma hos närmsta Internet bokhandel) och läser den. Detta är en viktig bok om jordbruk av den enkla anledningen att den inte endast handlar om jordbruk! ”The ultimate goal of farming, is not the growing of crops, but the cultivation and perfection of human beings” Fundera över en gammal bondes tankar om hur vi tar hand om vår jord, om hur vi kan låta naturen leda oss på dom rätta spåren. Som allt annat så finns det mängder med information på nätet och bland annat några youtube filmer om Fukuoka. "This straw appears small and light,and most people do not know how really weighty it is.If people knew the true value of this straw a human revolution could occur which would become powerful enough to move the country and the world." Aldrig förr har väl världen varit i så stort behov av en "One straw revolution!

Dags för vårbruk, och om hur mänskligheten stannade upp...

Vad är det som döljer sig i behovet att så ett frö? Är det mörkret i vår lilla nordliga del av världen som får oss att så här års börja bläddra bland knöliga fröpåsar och tummade kataloger? Lite långsökt kanske? För visst finns det även på sydligare breddgrader,jordiga naglar som hoppfullt petar ner små intetsägande frön i torkade, översvämmade och kanske många gånger utarmade jordar? Visst finns det bönder som fortfarande slänger säd för hand över fälten, inte bara för att mätta familjen, utan också för att kraften att se livet ta fart i säden är så stark att om han inte fick så ett år skulle han tyna bort. Kanske finns känslan kvar även hos den storindustriella producenten som tar hjälp av högteknologiska maskiner, konstbevattning, kemikalier för att kunna producera börsnoterade skördar på den globala mat-marknaden? Kanske är det just det okonstlade undret hos ett frö,som spricker upp och skjuter skott utan mer hjälp än att det får värme och vatten,som är drivkraften.Att det,än så länge är något som vi inte rår på allt för mycket. Är det att skapa liv? Kan inte tänka mig annat än att det är något ursprungligt begär hos en art som för 10 000 tusen år sedan stannade upp i sitt nomadiska samlarliv för att bruka jorden. Någon måste ha varit den förste att inse att det kunde vara lönsamt att stanna på en plats och så ett frö för nästa års matbehov. Kanske var det ett långsamt övervägande eller renat av ett impulsivt utrop till dom andra i flocken: ” Hey! Grabbar stanna! Ja fick just en ide`. Vi stannar här och så sår vi frön som vi kan baka bröd av! Och så tämjer vi några uroxar som vi kan mjölka och slakta! Men vänta då! Jag menar allvar, vi kan plantera sånna där goda lökar, å förädla lite potatisknölar. Men sluta plocka dom där bladen! Vi flyttar hit dom istället. Å sen så fyller vi kossorna med majs och soja bönor, ja sånt kan vi odla också! Åsså genmanipulerar vi säden så vi kan odla ännu mer och så bakar vi hamburgebröd och slaktar korna å gör hamburgare som vi kan sälja till dom som fortfarande absolut vill vandra, ja vi kan bygga ett stort hus med ett M på taket där man kan stanna under sina vandringar och äta potatis, säd och köttet… men stanna då…Jaha, jasså ni kommer tillbaks när jag öppnar stället…ok då, see you!”

Kanske är det så, vad vet jag? Kan det vara så att vissa av oss härstammar från den som stannade kvar? Klart är i alla fall att just nu så kluras det och funderas det i både stugor och hyddor över den kommande odlingssäsongen. Själv så försöker jag hålla mej ett tag, då jag vet(tror) att det lönar sig att skynda långsamt. Men likväl så har jag (tillsammans med min treåriga dotter) redan petat ner paprika frön i jorden, tagit sticklingar av en lånad pelargon och idag fått iväg en första beställning av fröer från Impecta. Visserligen åt jobbet, vilket betyder att det är mest blommor.Och redan börjar det kännas spirande av hopp att se det första gröna skotten veckla sig upp mot ljuset. Men snart är det tid för de första grönsaks sådderna och det är dags att bestämma vad. Purjolöken som jag sådde i början av februari förra året blev det inte mycket med, den höll ungefär samma storlek från Mars till snön la sig över den för någon månad sedan, så den vet jag inte om jag ens orkar prova igen? Sen är det väll då dags för lite rotselleri (vilket heller inte brukar ge några börsvältande skördar) och så borde jag så Chilli, om jag bara kunde komma på någon bra sort. Vad jag behöver är en sort som växer bra och ger skapligt med frukt, samt är ”lagom” het så den kan användas til så mycket som möjligt! Börjar tröttna på Sambal Oelek burkarna nu! Ge mig ett tips på lämpliga sorter och var fröna står att finna så ska jag genast ge mig i kast med vårbruket.

Stefans lilla gröna

Vad vore en vinter utan litteratur,och vad vore en blogg utan bokrecensioner. Jo, tämligen fattigt får man väl säga. Denna jul fick av min hustru, just den julklapp som jag önskat,nämligen Stefan Sundströms bok "Stefan´s lilla gröna, en handbok i utanförskap".En bok titel som jag naturligtvis borde snott långt innan han hann före! Nåja,antar att min bok kommer att dröjja ett tag till, (fast om den någonsin skulle skrivas så tror jag nog vi skulle röra oss inom samma områden,). Herr Sundström som inte bara är vis/pop sångare och trubadur utan även hängiven odlare beskriver sina vedermödor och steg mot ett mer självhushållande liv (även om han inser att det inte går fullt ut). Det är drömmar om ensamma gubbar som bor i skogen och gör revolt genom att klippa av el-ledningen . Vi får lära oss hur man gör surmört,snus ,tuppsoppa och en del andra av livets nödvändigheter. Det är inte ytterligare en bok i raden om hur man går till väga för att odla växter eller hur man ska föda upp fåren, Jag skulle nog se det som en bok med tankar om en bättre värld, eller vad en bättre värld skulle kunna vara, om utanförskap,om oberoende.Eller om han själv inleder boken: "Jag känner bara ett behov av att berätta om mina projekt som jag haft genom åren för att i någon liten mån känna mej oberoende av samhället. jag vill berätta hur skönt jag tyckt det har varit att gå genom en Liedl-butik och känna ha ha,jag behöver inte era tomater,jag har egna hemma!!! Eller förbi Pressbyrån och ge snuskylen ett långfinger,med en stor fet egenproducerad snus under läppen."
Läs den helt enkelt! Eller åtminstone titta på alla sköna bilder, bara det kan inspirera! (Fast det var fan så synd att han snodde min boktitel!)
Läs mer på: gt.expressen
Så med tanke på den bok jag läser nu så hoppas jag återkomma med fler bokinlägg, i allfall ett-och det är troligen om den enda bok man behöver!

Dig for viktory!

Hur många i vårt västerländska samhälle vet egentligen hur det dagliga brödet hamnat på vårt dignande bord? Med risk för att verka tjatig så återkommer jag återigen till ämnet.Den matproduktion vi har idag är så vansinnigt sjuk att jag inte ens orkar dra upp några exempel tror jag. Jag kan dock nöja mej med att säga att den är helt beroende av fossil energi och att den skapar sociala orättvisor,fetma,ohäsla,miljöproblem,vattenslöseri,djurplågeri och en allmän rovdrift av jordens tillgångar. Detta låter inte så himla bra och man kan då undra varför vi har det så? Jo därför att det ger oss billig och lättillgänglig mat, och med detta så verkar dom flesta vara nöjda! Problemet gott folk,är dock att detta kommer att slå tillbaks på oss vare sej vi vill eller inte. Det behöver man faktiskt inte vara vetenskapsman för att förstå, utan det räcker helt enkelt med att våga fundera en stund.Jag vet att det kan verka läskigt att vara tvungen att få insikt i det man helst inte vill veta något om, men ju tidigare man inser hur saker ligger till,desto enklare blir det den dagen då vi måste ändra livsstil, oavsett vad vi vill. Oljan kommer inte att ta slut, men efterfrågan kommer utan tvekan överstiga tillgången inom en snar framtid,vilket kommer leda till att den helt plödsligt hamnar i en helt annan prisklass och det moderna jordbruket inte längre kan producera den billiga maten längre, samt att vi inte kan skeppa den kors och tvärs över jorden mer. Så ligger det till och det är inte konstigare än så, sunt förnuft skulle jag säga. Lägg därtill på klimatförändringar och att vi har en ökning av folkmängden vilket leder till fler munnar att mätta.(som dessutom ska konkurera om den odlingsbara marken med våra bilars "fossilfria bränslen"). Sen har vi lite detaljer som utarmade jordar,multinationella företag som har total monopol på världsmarknaderna av spannmål osv,osv.. Men deppa nu inte ihop, det är bättre att se framtiden i vitögat än att stoppa huvudet i sanden och tro att allt är frid och fröjd. Det stora problemet är dock att vi människor inte har den förmågan att se faror som inte är uppenbarligen synliga framför oss. (vilket även gäller andra däggdjur ). När vi stått inför mer synliga faror i historien så har vi trots allt agerat på ett helt annat sätt. Självklart så är det lättare att inse en fara med en upprustad arme av fiende soldater vid gränsen, än en ökande (skenande) koldioxidhalt i atmosfären,eller att oljan snart tar slut i Saudi Arabien.Inte ens att Östersjön dog för några år sedan kan vi riktigt ta till oss, så länge det går att ta sitt midsommar dopp där. Men för att ingjuta lite hopp så tror jag vi får se tillbaks i äldre tider på hur vi tacklat tider av hot och kriser förut. Vi ska se en liten film om hur vi kan (om vi vill) lösa frågan om vår sjuka mat. Svaret ligger så mycket närmare än vad topppolitiker och marknad någonsin skulle sänka sig till att se. Den lokalt odlade maten är den enda lösningen på problemet. PUNKT!

Dagens vise män visar sig allt oftare vara kvinnor...

Som vanligt kloka ord om "organic farming" och maten,jorden m.m från Vandana Shiva.

Att odla ketchup...

Då är det första momentet i att göra sin egen ketchup avklarat! Årets tomatfröer är nämligen sådda, ett par dagar för tidigt enligt min egen( inte helt slaviskt följda) plan. Fyra olika sorter: ” Roma” som är en så kallad ”pastatomat” vilket betyder att det är en sort som främst används till såser och i matlagning. Detta är den sort som vi i fortsättningen refererar till i Ketchup receptet nedan. ”Sub-Arctic Plenty” En tidig busktomat från Kanada som jag främst föll för namnet (tänkte helt logiskt att om ordet ARCTIC dyker upp så borde det röra sig om något som tål lite kyla) ”Striped Stuffler” är en sort som av namnet att döma ska bli ”randig” och är lämplig för att ”Stuffas” dvs fyllas med allehanda typer av fyllningar? Denna sort sådde jag ganska många frön av med tanke på att en viss del av plantorna så småning om kommer att skänkas till välgörande ändamål (vår-loppis på dotterns dagis). och ”Nyagoes” som är ett provfrö från Runåbergs fröer och ger mörkt brunröda frukter. Av denna sort såddes 10st fröer (eftersom det rör sig om en provodling som jag tar på blodigaste allvar, så kommer denna sort att dokumenteras ytterst vetenskapligt.) Totalt sett så har jag med all sannolikhet sått fler fröer än vad som kommer att behövas för egen del, men det får väl ändå anses som ett ”Lyxusproblem” som lätt åtgärdas med lite givmildhet. Eftersom det i dagsläget inte finns något växthus så hoppas jag dessa sorter ska trivas och hinna mogna ändå. Nå för att återgå till ketchupreceptet så fortsätter det enligt följande. Då fröna har grott så ömmas det extra för de späda plantorna och så småningom så planteras de om och går en ljus tid till mötes under lysrör. Här frodas de små liven (förhoppningsvis) och växa snart ur sin lilla kruka,varpå ytterligare omplantering (ar) bliva nödvändiga. Så snart våren övergå i sommarfägring och de förädiska nätterna då frost och kyla ännu lura i nattmörkret, äro över så låter vi de, vid detta laget (förhoppningsvis) kraftiga plantorna försiktigt flytta ut i den fria luften. Nu kommer en härlig tid där sommaren återigen välkomnar oss med sol och värme. Och vi sköta nu våra plantor efter konstens alla regler vilket innebär vattning och gödsling (framförallt gräsklipp i mitt fall), att hålla efter sk ”tjyvskott” och rent allmänt göra livet trevligt för våra vänner så att dom under den senare delen av sommaren kan börja ge oss av sina frukter.

En del av förra årets skörd som inte hann mogna.

Så om vi nu kommit så här långt och lyckats producera, om också den minsta lilla skörd, så skola vi känna oss stolta och ödmjuka inför vårt handlag. Ty vi har nu odlad fram något matnyttigt utan att för den skull förgiftat, smutsat ner eller ens utnyttjat någon fattig i tredjevärlden! Och det mina vänner är inte särskilt vanligt eller självklart i dessa tider. Att jämföra med de fabriksodlade tomater som vi kan köpa i storköpen (till och med på vintern!) så har vi också odlat något som tillför oss både näring, smak,doft och som innehåller ungefär lika mycket mineraler som tiostycken av ovan nämnda surrogat. Så vi går nu vidare i vårt recept. Plocka nu ca 1,5 kilo av dina välförtjänta tomater. Skär dom i små bitar eller varför inte helt enkelt köra dom i en mixer. Passera dom genom en sil så frön och skalrester kan avlägsnas. Koka nu upp ”såsen” och tillsätt vinäger. Ca 1-2 dl och gärna lite finhackat från dom chilliplantor som du odlat på liknande sätt som ovan, och kanske lite av din goda vitlök.

Koka nu detta svag i typ 10 minuter varpå du tillsätter socker (vilket jag verkligen önskar att du också odlat själv, men det är inget krav…) Mängden socker reglerar du enkelt genom att helt enkelt smaka dej fram, men man kan väll räkna med att det går åt några deceliter...

Nå, Låt nu detta koka ihop ytterligare en stund ca 15-20 minuter. Och Smaka av med salt. Självklart kan man nu också tillsätta E-ämnen och palmolja och allt annat som ingår i en traditionell köpes-ketchup men jag skulle råda till att vara lite crasy och prova utan!

Låt det hela svalna och avnjut det hela till din hemgjorda ”Mc-donald” – burgare. Det receptet återkommer vi till en annan gång, kanske då jag skriver om hur jag ska plantera min icke genmanipulerade majs…

Ställom seminarium

I Lördags deltog jag i det första av ett femtiotal seminarium som Transition rörelsen kommer att genomföra under det kommande året. Att jag satt på bussen i tre timmar för att komma dit var inte konstigare än att det skulle hållas i min gamla hemby och i en lokal som jag faktiskt en gång som liten skenhelig tonåring haft konfirmationsstudier i.

Självklart var jag tvungen att vara med där, även om jag numer bor på annan ort. Extra roligt är det iallfall att se att arbetet med att ställa om till en hållbarare bygd kommit så långt där,och jag skulle nog kunna drista mej till att utnämna Trönösocken i Söderhamns kommun i Hälsingland som en förebild då det gäller att hitta hållbara framtidslösningar.

Transitionrörelsen, eller Ställom sverige, som är det namn som mest används i Sverige. Handlar just om detta, att hitta hållbara framtidslösningar i en framtid där billig fosslit bränsle inte kommer att vara en självklarhet, där klimatförändringarna kan komma att ställa helt andra krav på oss alla, där den globala ekonomins luftbubbla börjar pysa.

Då det talas om (av mej till exempel) klimatförändringar,mänsklighetens framfart och ödeläggning av ekossytem och biotoper,arter osv. Peakoil, Accellererande Folkökning,sjukdommar,svält,katastrofer,vansinnig matproduktion,depretion, pest,kolera och ve å förbannelse...så kan det bli liksom lite mycket att ta in...eller hur? Och det blir liksom lite enklare att bara slå på tv:n och se att allt är som vanligt, och det där...näääh.

Men det går faktiskt att se ljusa lösningar på framtiden, även om man kommit till insikt om hur det faktist ligger till. Det går att se ett samhälle som skulle kunna fungera även om olje priset ruasr i höjden och vi är tvugna att avstå från en jäkla massa prylar och vanor för att det helt enkelt inte går längre, och det är just det som är tanken med Transition nätverket, för det är ett nätverk och inget annat egentligen. Ingen mystiskt sekt,miljörörelse,politiskt program eller ens en förening. Det är bara en rörelse, en folkröreöse som dom brukade vara förr i tiden då man lämnade stugorna och samlades i församlingshem och hembygdsgårdar för att ,man ville samma sak. Skillnaden nu är att det går fortare tack vare internett. ( ca 50 nya medlemmar i sverige per vecka! )Tanken är att skap ljusa framtidslösningar istället för att måla fan på väggen om jag utrycker mej så.

Folk från alla geografiska platser, från alla samhällsskikt och åldrar, folk som helt enkelt inser att något måste göras och det enda sättet är att göra något själv! Som jag själv ser det så står mänskligheten inför ..vad ska jag säga?...vissa hinder...som är lite för övermäktiga för våra politiker att rå på. Det behövs en hel del allt för obekväma beslut, (och sånna brukar inte direkt gynna mandatperioder).

Ja jag kan dra historien hur det började,vad som händer i världen men jag lämnar det till er själva om ni känner att det är intressant, klicka in på länken här bredvid och läs vidare om ni vill.

Det handlar om att försöka ställa om sina egna liv,städer och byar till ett hållbarare utan beroende av fossil energi. För en del kan energifrågan vara den centrala,för andra vårt framtida boende,och hos andra är lokalekonomi den stora frågan, Själv ser jag matproduktionen som den viktigaste frågan. Att vi måste äta mat som odlas lokalt i framtiden är jag övertygad om, om inte odla den själv så köpa den från någon närliggande producent. Vi har gjort det förut, Cuba blev tvugna att göra det då deras oljeimport ströps, många andra länder har tvingats göra det.Vi måste odla mer mat där vi bor helt enkelt.

Det var iallfall en givande dag,med ca 55 personer av alla slag och till kaffet så pratade jag med en gammal jordgubbsodlare som jag bodde granne med som barn, (Och som jag snott en och annat gubbe av). Han sa att Jordgubbsodlingen inte var mycket att satsa på längre, folk som bor bredvid odlingarna åker hellre till affärn å köper Kiwi till sommarbålen än plockar jordgubbarna. Hela byn är gammal jordbruksbygd med 8-900 hundra hektar åkermark,då jag växte upp var det kossor på överllat. Nu finns det en mjölkbonde kvar och all mjölk som säljs i affären kommer naturligtvis från ett större mejeri.

Nä, så kan vi inte ha det! Här måste göras något...

Bäbä vita lamm,snart lika skitigt som allt annat?

Så Svenska dagbladet har uppmärksammat den svenska uppfödningen av innomhuslamm. Och visst är det naivt att tro att lammproduktionen inte skulle gå samma väg som nöt,gris och broileruppfödningen. SNABBARE,FETARE,FORTARE OCH BILLIGARE! De ständiga ledorden för det mesta nuförtiden.

"De senaste åren har efterfrågan på lammkött fått ett rejält uppsving som ett mer djur- och miljövänligt alternativ till annat kött" står det i tidningen.

Jaha? och den efterfrågan möter man att producera Lamm på samma sätt som annat kött???

Vore det inte bättre att stenhårt profilera lammköttet ännu mer som ett bra "ekologiskt",lokalt,resurssnålt och hållbart alternativ till fabriksproducerat kött? Än att även det ska bli beroende av uppvärmda byggnader,kraftfoder som ska odlas någonstans med enorma mängder olja,bekämpningmedel och konstgödsel?

Dessutom finns det en lag som säger att lamm ska få gå ute och beta. Men det är ju inte förens den 15juni och då är innomhuslammen redan slaktade?

Logiken i den moderna matproduktioner talar för sig själv...

Visst är det så att dom flesta lamm i sverige går på bete utomhus och kommer med all säkerhet att göra så även iframtiden, men det är lite ororande utveckling attdet ändå förekommer.

(då jag läser igenom detta inlägg så inser jag att det låter som om jag vore en militant vegan som hatar allt och alla som äter kött! Så är inte fallet mina vänner, jag äter mer än gärna en köttbit eller två, men det börjar gå lite väl långt med hur vi producerar vår mat nu tycker jag...)