Fukushima och Fukuoka

Lyssnade på sammanfattning av senaste tidens händelser i Japan på radion i går. SR Fukushima 

Situationen i Japan är fruktansvärd och för oss helt omöjlig att inse helheten av. Den belyser dock en hel del av det moderna samhällets svagheter. Vilket inte minst handlar om energibehovet. Frågan kring kärnkraften har fått ett uppsving och det är naturligtvis gott. Själv kan jag för mitt liv inte begripa att mänskligheten i så många läger försöker försvara och förklara denna styggelse?

Den diskussion som nu blommat upp efter vad som händer rör sig främst om säkerheten och vad som händer vid en katastrof. Och vi ser nu hur grödor och vatten påverkas av radioaktivitet och dagligen så hör jag på radion om "lösningar" på dessa problem. Rätt så patetisk att höra från den horisont jag befinner mej får jag väl säga! Och låt oss nu säga att vi skulle kunna bygga de mest supersäkra kraftverk, med de mest fantastiska tekniken,. Vilket vi säkert skulle kunna göra (i allfall teoretiskt), men frågan med energin är inte bara att framställa den,utan också till vilket pris? Hur dyr får energin vara för att låta sig smakas av ett hungrigt samhälle?

Dessutom återstår den, i mina ögon mest väsentliga fråga. Vad göra med soporna?
Hur fungerar dessa ivrare då man på fullaste allvar tänker sig att förvara kärnavfall i etthundra tusen år? (se filmen) Into eternity
Vad får oss att hoppa upp på så höga hästar att vi kan ta oss den friheten att överlämna ett sådant arv till nästa värld bara för vår egen kortsiktiga fåfängas skull?
Hur mycket katastrof ska behövas innan vi ska inse att vi är en del i ett ekologiskt kretslopp, som cirkulerar mellan liv och död, grodd och förruttnelse,återväxt och nedbrytning. Vi kan använda naturens resurser men då måste vi också återföra överskottet-inte som sopor för sådana finns inte i det ekologiska systemet-utan som en tillgång och något som kommer att återgå i kretsloppet.
Kärnavfall, lika lite som koldioxid,tomburkar och gamla fimpar hör inte hemma i det systemet!

-Så, du tycker det är bättre med kolkraftverk och olja då kanske? Hör jag genast dessa kärnkraftsivrare hugga tillbaks!
Nej, mina vänner. Frågan går djupare än så, långt bortom de horisonter som våra globala politiker har framför sig. Att bota alkoholism är inte en fråga om att välja Gin istället för Wisky, det är inte det som är problemet. Det är beroendet som är grund problemet! Så ock i vårt samhälle, vi måste bota vårt beroende av dessa mängder av energi.
Jag kan inte låta bli att tänka på gamle Fukuoka då jag hör om det som händer i Japan. Vad skulle han sagt om han fått leva några år till? Förvånad skulle han knappast vara.

Låt mig därför få citera den gamle läromästaren: "All someone has to do to know nature is to realize that he does not really know anything,that he isunable to know anything.......
....,if he does not care about understanding,the time will come when he will understand."

Mäster Fukouka, aldrig någonsin har vi varit i större behov av dina tankar och en "One Straw Revolution"....

Fula fiskar!

I dom yngre tonåren så var jag en så kallad Akvarist. Ett ord som faktiskt inte hörs så ofta nu förtiden. Men det betyder helt enkelt : en som äger ett akvarium eller två, och kanske skulle man idag  ha kallat en sån som mej för "nörd". Akvarie-nörd eller fisk-nörd? vad vet jag? Iallfall så tror jag dagens finniga nördar oftare stirrar in i en dataskärm än i ett akvarium ? Som ung akvarist så hade jag under en period några stora hajliknande fiskar, som inte hade mer med hajjar att göra än att det fans en viss likhet i utseendet.Fiskarna tillhör det stora släktet malar och, på akvaristernas språk så kallades dom för hajmalar.

Senare i livet så kom jag att arbeta som kock på allehanda krogar och syltor, det var någon gång under den karriären som jag på någon lunchkrog kom att snubbla över en ny fiskprodukt som kallades för Pangasius, och redan då jag första gången såg kartongen så hade jag en känsla av att det var något med det där ordet som var bekant, ( akvarister har oftast en förkärlek för att svänga sig med latinska namn...) Men det var inte förens jag vände på den och såg den tecknade bilden av den fisk som kartongen innehöll som poletten ramlade ner. Där var den ju! min ungdoms hajmal! Förpackad i form av vita fina fileer frysta i femkilosblock.

För den som har studerat malfiskars betende vet att dom framförallt livnär sig på vad dom kan hitta i bottenslam och dy! Jag kände genast en konstig bismak i munnen och redan innan jag provat så kunde jag ana dysmaken. Jag har därefter hållit mig borta från den, dels av smakmässiga skäl men även av en viss misstänksamhet mot billiga,odlade produkter från fjärran länder. Och visst var mina misstankar befogade. För den som lyssnar på P1 så har man knappast undkommit att höra ordet pangasius idag.

Det började redan i går med det lysande radioprogrammet Maten pris, där Daniel Öhman och Malin Olofsson gör ett reportage och avslöjar stora problem i dom Vietnamesiska fiskodlingarna. Utsläpp av nedskitat vatten,utfiskning av foderfisk (vilken i sig själv är lika ätlig) dammar så överfulla med fisk att det går åt en helsikes massa antibiotika för att få det hela att ens fungera utan sjukdommar, helt enkelt en totalt ohållbar jätte industri som ger gott om flis till Vietnam och en massa billig dyfisk åt oss!Jag skulle kunna utveckal detta ännu mer, men jag ber er ödmjukast att läs,lyssna och se filmklippen på  Matens Pris i P1 så får ni en betydligt bättre bild.

Vad som varit på nyheterna idag så  har det handlat om WWF som tydligen klantat till det lite genom att låtit sej påverkas av Vietnamesisk regering.Så här skriver man på Matens pris egen sida:
"Ekot har i dag avslöjat spelet bakom den populära matfisken pangasius. Världsnaturfonden rödlistade i höstas fisken och uppmanade konusmenterna att köpa den, men efter hot och påtryckningar från Vietnams regering och myndigheter plockades fisken bort från listan."

Oavsett vad eller hur det ligger till så är det inte bra att en organisation som WWF ens näms i dom här samanhangen, deras tyngd ligger i ett trovärdigt arbete och finns det risk att den trovärdigheten ruggas så vore det väldigt tråkigt.

Men om allt detta kan ni som sagt studera vidare, själv vill jag bara komma till den tanken som vilar så tungt ( utan skadad trovärdighet...) på denna blogg, själva vår kompostfilosofiska fundamentala värdegrund.

Oavsett om man kan lösa problemen med att rena vattnet från dessa dammar, oavsett om man kan lösa problemen med sjukdommar och utfiskningen av foderfisk, så är det aldrig hållbart med stora industriella produktioner av mat! Det funkar helt enkelt inte av den mycket enkla,naturliga och sunt förnuftiska anledningen att naturen slår tillbaks på ett eller annat sätt, så länge vi inte anpassar oss efter dom förhållanden och spelregler vi har. Förr eller senare uppstår andra ,nya problem.

Den lokala småskaligheten är den enda vägen mina vänner, för dej som trodde annat kan jag bara säga ; Jag är ledsen att behöva upplysa dej, men så är det!

Vi kan inte längre skicka mat kors och tvärs över jorden, eller döva våra samveten genom att producera vår billiga mat i länder där vi aldrig ser vad som sker, vi kan inte längre utarma andras miljöer och förutsättnigar för vår egen bekvämlighet. Vi måste följa årstider och lokala tillgångar igen, så som vi gjorde förr en gång, för inte alls länge sedan.

En liten fiskodling för att producera närmsta byns invånare med fisk, fungerar därför att det ligger i byns intresse att det fungerar utan att dricksvattnet blir förorenat, eller att man tar ut för mycket foderfisk så det fisket av andra arter blir lidande. Stockholmarna skulle kunna äta Aborre och strömming från skärgården istället för exotiska arter från andra länder, och skulle därmed också se en större vits med att försöka få östersjön ren igen. Jag är övertygad om att för att mäniskor ska fatta vad vi äter så måste vi ha en närhet till producenten.

Att bara ta och ta av naturresurserna är endast hållbart en tid, sedan kommer tiden för återbetalning! Vill vi äta billig fisk (som dessutom smakar dy...) så får vi också inse vilka som ska ta notan...

Men hur ska jag veta, jag som mest tillbringade min ungdom stirrande i ett akvarium.

Mer film att inspireras av!

Ännu en liten film att inspireras av till framtida lösningar.Fresh the movie(trailer.)

What can i do?

Jah nu ska han tjata om det där igen!Klimat och oljekris, bla bla bla...Döp om den här jäkla bloggen istället, till Deprimerande betraktelser från domedagsklyftan! Jaja, jag vet att jag tjatar och man kan ju undra varför? Tja därför att jag tror på att det kommer en dramatiskt förändring snart. "Oh!...Troubles around the corner!" Var det en klok amerikan ( jo då dom fins!) som sa åt mig en gång då jag berättade att jag hade en då elvaårig dotter. Och det är just det som vi står inför,problem runt hörnet. Klimatförändringar,slut på oljan,överbefolkning och världsekonomi som en luft bubbla.Några exempel som med all sannolik kommer att förändra världen inom en inte allt för avlägsen framtid. Men för att ni nu inte ska förstöra er välförtjänta helgledighet och tappa sugen på TV-Soffegodiset så föreslår jag att vi tillsammans tittar på denna inspirerande film om en familj som faktiskt valt att göra nått. Den enda komentar som jag vill skicka med denna film är att dom taliban-sniglar som i sommras härjade i våra odlingar tydligen inte intagit den amerikanske solkusten ännu! Läs även andra bloggares åsikter om trädgård, klimatsmart mat, ekologiskt, klimatförändringar, egen odlat, närodlat

Blog action day 15oktober 2009

Blog Action Day infaller varje år. Bloggare tar upp en gemensam fråga och bloggar om den. I år den 15 oktober är det klimatet som är ämnet. Kompostfilosofen har registrerat sig och det kan du också göra. Det spelar ingen rolll om du har en stor eller liten blogg eller vad temat är i övrigt. Alla kan vara med påverka och alla är lika viktiga.

Registrera din blogg på blogactionday.org.

Läs även andra bloggares åsikter om klimatförändringar, miljö, blogactionday