BP på nya upptåg!

Så nu ska BP upp till arktis och kladda!

Tydligen så har dom skrivit avtal med det ryska oljebolaget Rosneft,som i sin tur är delägt av ryska staten och med tanke på att BP är en stor leverantör till The US-army så kan man utan särkilt filosofiska grubblerier säga att det är en redig soppa som inte bara doftar skitig olja utan även säkerhetspolitik och ekonomi på hög nivå.

Och där i har vi även en del av svaret på varför vi inte hör några konkreta lösningar från maktens korridorer.

Ty de sitta alla i varandras knän! (Ja, jäklar vad bitterpolitisk jag kan låta nu då...!)

Nå egentligen så får dom väl deläga varandra hur mycket dom vill för mej. Men dealen belyser bara det faktum,som vissa av oss redan vet,att den billiga och lättillgängliga oljans tid är över och man siktar nu in sej på den svårtillgängliga!

Detta medför i sin tur att riskerna för ytterligare oljekatastrofer och utsläpp ökar. Att man ger sig på arktis och dess extremt känsliga natur med Mexico i så färsk minne visar att man skiter inte bara i "the small people" utan även i allt annat! Allt för att hålla hjulen snurrande!

Vad kan vi göra?

Göra oss mindre beroende av skiten så klart! Plantera frön och ta hand om jorden,odla mat som inte behöver fraktas med lastbil fram till tallriken!Om familjen Obama vill ta del av det ryska kultur arvet så tycker jag dom skulle satsa på en rejäl trädgårdsodling in the backyard istället för att göra sig ännu mer beroende av den där oljan.

Stefans lilla gröna

Vad vore en vinter utan litteratur,och vad vore en blogg utan bokrecensioner. Jo, tämligen fattigt får man väl säga. Denna jul fick av min hustru, just den julklapp som jag önskat,nämligen Stefan Sundströms bok "Stefan´s lilla gröna, en handbok i utanförskap".En bok titel som jag naturligtvis borde snott långt innan han hann före! Nåja,antar att min bok kommer att dröjja ett tag till, (fast om den någonsin skulle skrivas så tror jag nog vi skulle röra oss inom samma områden,). Herr Sundström som inte bara är vis/pop sångare och trubadur utan även hängiven odlare beskriver sina vedermödor och steg mot ett mer självhushållande liv (även om han inser att det inte går fullt ut). Det är drömmar om ensamma gubbar som bor i skogen och gör revolt genom att klippa av el-ledningen . Vi får lära oss hur man gör surmört,snus ,tuppsoppa och en del andra av livets nödvändigheter. Det är inte ytterligare en bok i raden om hur man går till väga för att odla växter eller hur man ska föda upp fåren, Jag skulle nog se det som en bok med tankar om en bättre värld, eller vad en bättre värld skulle kunna vara, om utanförskap,om oberoende.Eller om han själv inleder boken: "Jag känner bara ett behov av att berätta om mina projekt som jag haft genom åren för att i någon liten mån känna mej oberoende av samhället. jag vill berätta hur skönt jag tyckt det har varit att gå genom en Liedl-butik och känna ha ha,jag behöver inte era tomater,jag har egna hemma!!! Eller förbi Pressbyrån och ge snuskylen ett långfinger,med en stor fet egenproducerad snus under läppen."
Läs den helt enkelt! Eller åtminstone titta på alla sköna bilder, bara det kan inspirera! (Fast det var fan så synd att han snodde min boktitel!)
Läs mer på: gt.expressen
Så med tanke på den bok jag läser nu så hoppas jag återkomma med fler bokinlägg, i allfall ett-och det är troligen om den enda bok man behöver!

The Ark!

Såg i tidningen att någon rysk smarting tänkte sig att bygga en ark, eller rättare sagt serietillverka en hel radda med arkar, som man kunde ta i bruk då klimatförändringarna står som spön i backen.Nu tror jag kanske inte riktit att det är så enkelt att bara segla iväg från allt och tro att man ska kunna leva vidare med en ,så kallad,"nystart" av livet och för mänskligheten. Först och främst för att det helt enkelt inte finns så många ställen att segla till då vi bara har en planet! Jag tror däremot på att skapa öar i eländet.Hållbart fungerande samhällen som kan fungera som föregångare och resursbanker då den breda allmänheten så småning om börjar inse allvaret i det vi gör just nu. Små öar som kan breda ut sig och knytas samman,länkas (liksom blogginlägg i cyber rymden) mellan varandra och skapa större områden som fungerar. Då menar jag inte enbart fysiska platser utan även kontaktnät bland mäniskor som gör något och skapar hållbara lösningar inom sina områden och utifrån sina möjligheter. Så med dom orden så kan jag bara avsluta med säga till mej själv!Det var väll inte så jäkla svårt att knåpa ihop,även om det tog ett halvår!

Dig for viktory!

Hur många i vårt västerländska samhälle vet egentligen hur det dagliga brödet hamnat på vårt dignande bord? Med risk för att verka tjatig så återkommer jag återigen till ämnet.Den matproduktion vi har idag är så vansinnigt sjuk att jag inte ens orkar dra upp några exempel tror jag. Jag kan dock nöja mej med att säga att den är helt beroende av fossil energi och att den skapar sociala orättvisor,fetma,ohäsla,miljöproblem,vattenslöseri,djurplågeri och en allmän rovdrift av jordens tillgångar. Detta låter inte så himla bra och man kan då undra varför vi har det så? Jo därför att det ger oss billig och lättillgänglig mat, och med detta så verkar dom flesta vara nöjda! Problemet gott folk,är dock att detta kommer att slå tillbaks på oss vare sej vi vill eller inte. Det behöver man faktiskt inte vara vetenskapsman för att förstå, utan det räcker helt enkelt med att våga fundera en stund.Jag vet att det kan verka läskigt att vara tvungen att få insikt i det man helst inte vill veta något om, men ju tidigare man inser hur saker ligger till,desto enklare blir det den dagen då vi måste ändra livsstil, oavsett vad vi vill. Oljan kommer inte att ta slut, men efterfrågan kommer utan tvekan överstiga tillgången inom en snar framtid,vilket kommer leda till att den helt plödsligt hamnar i en helt annan prisklass och det moderna jordbruket inte längre kan producera den billiga maten längre, samt att vi inte kan skeppa den kors och tvärs över jorden mer. Så ligger det till och det är inte konstigare än så, sunt förnuft skulle jag säga. Lägg därtill på klimatförändringar och att vi har en ökning av folkmängden vilket leder till fler munnar att mätta.(som dessutom ska konkurera om den odlingsbara marken med våra bilars "fossilfria bränslen"). Sen har vi lite detaljer som utarmade jordar,multinationella företag som har total monopol på världsmarknaderna av spannmål osv,osv.. Men deppa nu inte ihop, det är bättre att se framtiden i vitögat än att stoppa huvudet i sanden och tro att allt är frid och fröjd. Det stora problemet är dock att vi människor inte har den förmågan att se faror som inte är uppenbarligen synliga framför oss. (vilket även gäller andra däggdjur ). När vi stått inför mer synliga faror i historien så har vi trots allt agerat på ett helt annat sätt. Självklart så är det lättare att inse en fara med en upprustad arme av fiende soldater vid gränsen, än en ökande (skenande) koldioxidhalt i atmosfären,eller att oljan snart tar slut i Saudi Arabien.Inte ens att Östersjön dog för några år sedan kan vi riktigt ta till oss, så länge det går att ta sitt midsommar dopp där. Men för att ingjuta lite hopp så tror jag vi får se tillbaks i äldre tider på hur vi tacklat tider av hot och kriser förut. Vi ska se en liten film om hur vi kan (om vi vill) lösa frågan om vår sjuka mat. Svaret ligger så mycket närmare än vad topppolitiker och marknad någonsin skulle sänka sig till att se. Den lokalt odlade maten är den enda lösningen på problemet. PUNKT!

Hur tolkar man detta?

Törs man ana att Mr President närmar sig en uttalad insikt om att Peakoil är på riktigt? "we must also recognize that the days of cheap and easily accessible oil are numbered and the costs and risks associated with our addiction to fossil fuels aren’t going away" NoShit! Mr President, något oroväckande är det dock att han inte gärna släpper tanken på ett fortsatt utnyttjande av jordens resurser. "we can rebuild our economy on a new foundation and make it more competitive in the 21st century, creating entire new industries and millions of new clean energy jobs all across the country." Om han med "Clean Energi jobs" menar att ytterligare jordbruksmark och regnskog ska odlas upp med genmanipulerad majs och soja för att möta en större efterfrågan på biobränslen så vet inte jag om jag köper den lösningen. Att hålla igång den amerikanska (och vår,för den delen)livsstilen till varje pris leder endast till ytterligare klimatproblem och orättvisa. Att västvärldens bilpark ska konkurera om samma råvaror och odlingsmark som en ständigt växande världsbefolkning låter iallfall i mina öron som en vansinnig lösning, men vad vet jag? Jag är ju bara en gammal kock med jord under naglarna som tror att enda sättet till en bättre värld går genom småskaliga och lokala lösningar där vi kan bruka och förvalta jordens resurser utan att förbruka möjligheterna för våra barn och barnbarns existens. Men som sagt,vad vet jag?

Uppstånden...

Oj då vad var det som hände? Man kan undra? Var tog han vägen? Kan hända skribenten själv tog sej på allvar och slängde sej själv i komposten? Två månader sedan det senaste inlägget! Nog måste väl ändå något ha hänt? Men se här! här finns det liv? Ty än äro icke uppståndelsens tidevarv kommen till sitt slut. Låt mej istället säga så här; jag gick ut i grönsakslanden för att påta lite och nu kom jag in igen. Därute har jag sått,planterat,klurat och till sist fått till något som kan liknas en liten köksträdgård. Skall försöka mej på att ta lite bilder med hustruns kamera någon dag så jag kan tillföra bildbevis på min frånvaro. Så vad hände mer då jag varit borta? Nja inte mycket va? BP stack hål i jorden och lät oljan flöda fritt uti havet, och tog därmet fokus från det Isländska askmolnet. President Obama tog BP i örat och undlät sig att nämna ordet omställning och att det kanske vore bra om USA minskade sitt oljeberoende. Nähä? Menar du det? Så var det bröllop med pompa och ståt i helgen och även BP föll i mediaskugga. Nu råder en skön avslagen "dagenefterfestenstämningochsnartärdetsemester" känsla över riket. (hur var det nu egentligen fick han halva kungariket också eller..?) Hur som helst så är jag nu vaken igen och ber att få återkomma med mergenomtänkta inlägg...

är det någon som försöker säga något?

Eyjafjallajökuls kratrar fotograferade från ovan! Haiti,Chile,Kina och Island, man behöver inte vara särskilt naturromantisk filosof för att slås av tanken att någon blivit rejält uppretad efter det misslyckade mötet i Köpenhamn? Då moder jord visar vem som bestämmer så inser vi fort att det inte betyder mycket med högteknologi och bruttonationalprodukter. Just nu sitter en massa stackare runt om i världen och kan inte ta dom flyg som dom planerat, och det är naturligtvis tråkigt. Det possitiva i kråksången är ändå att kanske, och bara kanske, så börjar allt fler inse vår litenhet på den här jorden då stora naturförändringar ( eller katastrofer,om man ser det ur mänsklighetens synvinkel) sker. Och kanske bör vi vara lite försiktiga då vi laborerar med dom stora sakerna som klimatet och hur vi använder dom resurser vi har på den här planeten.

minnesnoteringar från trädgårdsveckan...

Att använda bloggandet som en personlig trädgårdsdagbok för notera sådder,planteringar och andra små händelser som skulle kunna var minnesvärda, verkar inte gå så himla bra måste jag säga. Hela vintern så har man mest snöat in på andra värdsliga ämnen och mest förberett sig på att föra nogranna anteckningar från sin täppa så snart våren skulle komma, men nu rullar det på för fort! Det växer och spirar,planteras och sås om vart annat och jag hinner knappt med själv att se vad som händer. Den senaste veckan började med besök på trädgårdsmässan i Älvsjö, vilket i sig borde kunna fylla ett blogginlägg med reflektioner men jag får så här i efterhand sammanfatta det med att det är mycket pelargonsticklingar och prylar. Jag köpte sättpotatis och sättlök,några fröpåsar med sommarblommor till jobbet. Lyssnade på givande föredrag med Ulf Nordenfjäll och Bosse Rappne. Köpte lite gammla nummer av tidningen Odlaren (den överlägset mest läsvärda tidningen på området! ) Sedan har jag under veckan byggt en rejäl barnkammare åt perennsådder och andra odlingar på jobbet. Mest för att skapa en trygg uppväxt miljö för de små (kommande?) liven, perennsådderna lyser ännu med sin frånvaro av livstecken). Fasantuppar och en rejält matcho råbock ses regelbundet i området och det kändes en aning osäkert att ha frölådor och små krukor stående i princip på backen. (kan eventuellt tänka mej att återkomma kring denna konsturktion och ev bild). Nå, förövrigt så har sått en massa olika blommfröer som ska användas på mitt jobb, så många att jag inte riktigt vet vadr jag ska göra av allt då det börjar komma upp? Hemma i köksträdgården bygger jag nya odlingslådor och sår allt eftersom dom blir klara. Dom fyra rektangulär odlingsbäddarna från förra året ska nu istället bli 8 smalare varianter (120cm x 200cm )plus ett par stycken ytterligare. Problemet är att eftersom odlingsbäddarna är byggda ovanpå hård lerbacke och all jord måste tillföras är ett stadigt behov av ytterligare jord! Har iallfall fått så pass färdigt att jag kunnat så palsternacka,morötter,spenat och satt röd och gul sättlök. I en av odlingsbäddarna har jag sått en väldigt lite blomster äng av alla möjliga "leftovers" blomfröer blandat med vete,bovete och en himla massa annat. (bla lite vad som jag hittade i skafferiet!) I går sådde jag även lite i kryddlandet, bronsfänkål,kummin,vit gurkört,piplök och ruccola och så var dte nått mer. Så då har jag gjort en snabb samanställning till minnesanteckningarna och säkert missat något?

Dagens vise män visar sig allt oftare vara kvinnor...

Som vanligt kloka ord om "organic farming" och maten,jorden m.m från Vandana Shiva.

Att odla ketchup...

Då är det första momentet i att göra sin egen ketchup avklarat! Årets tomatfröer är nämligen sådda, ett par dagar för tidigt enligt min egen( inte helt slaviskt följda) plan. Fyra olika sorter: ” Roma” som är en så kallad ”pastatomat” vilket betyder att det är en sort som främst används till såser och i matlagning. Detta är den sort som vi i fortsättningen refererar till i Ketchup receptet nedan. ”Sub-Arctic Plenty” En tidig busktomat från Kanada som jag främst föll för namnet (tänkte helt logiskt att om ordet ARCTIC dyker upp så borde det röra sig om något som tål lite kyla) ”Striped Stuffler” är en sort som av namnet att döma ska bli ”randig” och är lämplig för att ”Stuffas” dvs fyllas med allehanda typer av fyllningar? Denna sort sådde jag ganska många frön av med tanke på att en viss del av plantorna så småning om kommer att skänkas till välgörande ändamål (vår-loppis på dotterns dagis). och ”Nyagoes” som är ett provfrö från Runåbergs fröer och ger mörkt brunröda frukter. Av denna sort såddes 10st fröer (eftersom det rör sig om en provodling som jag tar på blodigaste allvar, så kommer denna sort att dokumenteras ytterst vetenskapligt.) Totalt sett så har jag med all sannolikhet sått fler fröer än vad som kommer att behövas för egen del, men det får väl ändå anses som ett ”Lyxusproblem” som lätt åtgärdas med lite givmildhet. Eftersom det i dagsläget inte finns något växthus så hoppas jag dessa sorter ska trivas och hinna mogna ändå. Nå för att återgå till ketchupreceptet så fortsätter det enligt följande. Då fröna har grott så ömmas det extra för de späda plantorna och så småningom så planteras de om och går en ljus tid till mötes under lysrör. Här frodas de små liven (förhoppningsvis) och växa snart ur sin lilla kruka,varpå ytterligare omplantering (ar) bliva nödvändiga. Så snart våren övergå i sommarfägring och de förädiska nätterna då frost och kyla ännu lura i nattmörkret, äro över så låter vi de, vid detta laget (förhoppningsvis) kraftiga plantorna försiktigt flytta ut i den fria luften. Nu kommer en härlig tid där sommaren återigen välkomnar oss med sol och värme. Och vi sköta nu våra plantor efter konstens alla regler vilket innebär vattning och gödsling (framförallt gräsklipp i mitt fall), att hålla efter sk ”tjyvskott” och rent allmänt göra livet trevligt för våra vänner så att dom under den senare delen av sommaren kan börja ge oss av sina frukter.

En del av förra årets skörd som inte hann mogna.

Så om vi nu kommit så här långt och lyckats producera, om också den minsta lilla skörd, så skola vi känna oss stolta och ödmjuka inför vårt handlag. Ty vi har nu odlad fram något matnyttigt utan att för den skull förgiftat, smutsat ner eller ens utnyttjat någon fattig i tredjevärlden! Och det mina vänner är inte särskilt vanligt eller självklart i dessa tider. Att jämföra med de fabriksodlade tomater som vi kan köpa i storköpen (till och med på vintern!) så har vi också odlat något som tillför oss både näring, smak,doft och som innehåller ungefär lika mycket mineraler som tiostycken av ovan nämnda surrogat. Så vi går nu vidare i vårt recept. Plocka nu ca 1,5 kilo av dina välförtjänta tomater. Skär dom i små bitar eller varför inte helt enkelt köra dom i en mixer. Passera dom genom en sil så frön och skalrester kan avlägsnas. Koka nu upp ”såsen” och tillsätt vinäger. Ca 1-2 dl och gärna lite finhackat från dom chilliplantor som du odlat på liknande sätt som ovan, och kanske lite av din goda vitlök.

Koka nu detta svag i typ 10 minuter varpå du tillsätter socker (vilket jag verkligen önskar att du också odlat själv, men det är inget krav…) Mängden socker reglerar du enkelt genom att helt enkelt smaka dej fram, men man kan väll räkna med att det går åt några deceliter...

Nå, Låt nu detta koka ihop ytterligare en stund ca 15-20 minuter. Och Smaka av med salt. Självklart kan man nu också tillsätta E-ämnen och palmolja och allt annat som ingår i en traditionell köpes-ketchup men jag skulle råda till att vara lite crasy och prova utan!

Låt det hela svalna och avnjut det hela till din hemgjorda ”Mc-donald” – burgare. Det receptet återkommer vi till en annan gång, kanske då jag skriver om hur jag ska plantera min icke genmanipulerade majs…

Slottsträdgården Ulriksdal

Vad gör man då man vaknar en gråduggande snöslaskig söndag och märker att det droppar vatten från innertaket och det mesta känns grått? Jo man tar familjen med (eller dom tar mej med?) i bilen och lämnar hemmet för en söndagsutflykt bland gröna blad och blommande pelargoner. Vi plockade upp svärmor i Vasastan och tog oss ut till trevliga Ulriksdals slottsträdgård dit jag aldrig tidigare varit men länge velat besöka. Trädgården är väl i dessa dagar känd för sin VD Bosse Rappne som figurerar i Tv med jämna mellanrum (Äntligen hemma bla). Härligt att få komma till ett genomtänkt ställe,även om jag kan tänka mej att det har bra mycket mer att erbjuda om några månader, då det blir lite mer utomhus-utbud. För den som gärna ser pelargoner i överflöd så kan jag rekomendera att åka dit den här tiden på året! För en sån wannabe-backyardfarmer som mej själv så fans det väl inte så mycket matnyttigt till köksträdgården förutom dom vanliga sättpotatissorterna och fröer. Potatisen har jag inte riktigt bestämt mej för vilken sort än så det får vänta ett tag till, och fröer...ja det har jag köpt nog för detta budget år om jag utrycker mej så.... Så en trevlig söndagsutflykt och en god lunchsoppa, dottern fick lite pärlhyasinter å påskliljor i krukor och en påsktupp i riktiga fjädrar av mormor och jag ser fram mot ytterligare ett besök lite närmare sommaren. Så nu är kvällen kommen, takdroppet har jag lyckats åtgärda åtminstonde för stunden. Tillsammans med dottern så har vi gjort en påskgrupp i en IKEA-korg med lökväxterna och tuppen och för att ingjuta vikten av att odla grönsaker hos den yngsta generationen så strödde vi några "black eyed" beans direkt från paketet ner i korgen, och kanske så får vi se några gröna skott till påsk. Besök Ulriksdals Slottsträdgård på nätet ;http://www.rappne.nu/. eller på riktigt om ni får tillfälle.

Det som göms i snö...

Att våren trots allt är på väg kan vi väll andå enas om? Och ett tydligt tecken på det är att mina perennplanteringar helt plödsligt dök upp som från ingen stanns! Här är dom ju, alla dom frön som jag bestämde mej för att glömma bort i Oktober. Då är det bara att vänta och se vad som händer här dom närmaste veckorna. Här har vi en länk till själva planteringsproceduren, (detta är mestadels blommor som jag tänkt sätta ut på jobbet)www.kompostfilosofen.blogspot.com/2009/10/perennplantering.html

Ställom seminarium

I Lördags deltog jag i det första av ett femtiotal seminarium som Transition rörelsen kommer att genomföra under det kommande året. Att jag satt på bussen i tre timmar för att komma dit var inte konstigare än att det skulle hållas i min gamla hemby och i en lokal som jag faktiskt en gång som liten skenhelig tonåring haft konfirmationsstudier i.

Självklart var jag tvungen att vara med där, även om jag numer bor på annan ort. Extra roligt är det iallfall att se att arbetet med att ställa om till en hållbarare bygd kommit så långt där,och jag skulle nog kunna drista mej till att utnämna Trönösocken i Söderhamns kommun i Hälsingland som en förebild då det gäller att hitta hållbara framtidslösningar.

Transitionrörelsen, eller Ställom sverige, som är det namn som mest används i Sverige. Handlar just om detta, att hitta hållbara framtidslösningar i en framtid där billig fosslit bränsle inte kommer att vara en självklarhet, där klimatförändringarna kan komma att ställa helt andra krav på oss alla, där den globala ekonomins luftbubbla börjar pysa.

Då det talas om (av mej till exempel) klimatförändringar,mänsklighetens framfart och ödeläggning av ekossytem och biotoper,arter osv. Peakoil, Accellererande Folkökning,sjukdommar,svält,katastrofer,vansinnig matproduktion,depretion, pest,kolera och ve å förbannelse...så kan det bli liksom lite mycket att ta in...eller hur? Och det blir liksom lite enklare att bara slå på tv:n och se att allt är som vanligt, och det där...näääh.

Men det går faktiskt att se ljusa lösningar på framtiden, även om man kommit till insikt om hur det faktist ligger till. Det går att se ett samhälle som skulle kunna fungera även om olje priset ruasr i höjden och vi är tvugna att avstå från en jäkla massa prylar och vanor för att det helt enkelt inte går längre, och det är just det som är tanken med Transition nätverket, för det är ett nätverk och inget annat egentligen. Ingen mystiskt sekt,miljörörelse,politiskt program eller ens en förening. Det är bara en rörelse, en folkröreöse som dom brukade vara förr i tiden då man lämnade stugorna och samlades i församlingshem och hembygdsgårdar för att ,man ville samma sak. Skillnaden nu är att det går fortare tack vare internett. ( ca 50 nya medlemmar i sverige per vecka! )Tanken är att skap ljusa framtidslösningar istället för att måla fan på väggen om jag utrycker mej så.

Folk från alla geografiska platser, från alla samhällsskikt och åldrar, folk som helt enkelt inser att något måste göras och det enda sättet är att göra något själv! Som jag själv ser det så står mänskligheten inför ..vad ska jag säga?...vissa hinder...som är lite för övermäktiga för våra politiker att rå på. Det behövs en hel del allt för obekväma beslut, (och sånna brukar inte direkt gynna mandatperioder).

Ja jag kan dra historien hur det började,vad som händer i världen men jag lämnar det till er själva om ni känner att det är intressant, klicka in på länken här bredvid och läs vidare om ni vill.

Det handlar om att försöka ställa om sina egna liv,städer och byar till ett hållbarare utan beroende av fossil energi. För en del kan energifrågan vara den centrala,för andra vårt framtida boende,och hos andra är lokalekonomi den stora frågan, Själv ser jag matproduktionen som den viktigaste frågan. Att vi måste äta mat som odlas lokalt i framtiden är jag övertygad om, om inte odla den själv så köpa den från någon närliggande producent. Vi har gjort det förut, Cuba blev tvugna att göra det då deras oljeimport ströps, många andra länder har tvingats göra det.Vi måste odla mer mat där vi bor helt enkelt.

Det var iallfall en givande dag,med ca 55 personer av alla slag och till kaffet så pratade jag med en gammal jordgubbsodlare som jag bodde granne med som barn, (Och som jag snott en och annat gubbe av). Han sa att Jordgubbsodlingen inte var mycket att satsa på längre, folk som bor bredvid odlingarna åker hellre till affärn å köper Kiwi till sommarbålen än plockar jordgubbarna. Hela byn är gammal jordbruksbygd med 8-900 hundra hektar åkermark,då jag växte upp var det kossor på överllat. Nu finns det en mjölkbonde kvar och all mjölk som säljs i affären kommer naturligtvis från ett större mejeri.

Nä, så kan vi inte ha det! Här måste göras något...

Bäbä vita lamm,snart lika skitigt som allt annat?

Så Svenska dagbladet har uppmärksammat den svenska uppfödningen av innomhuslamm. Och visst är det naivt att tro att lammproduktionen inte skulle gå samma väg som nöt,gris och broileruppfödningen. SNABBARE,FETARE,FORTARE OCH BILLIGARE! De ständiga ledorden för det mesta nuförtiden.

"De senaste åren har efterfrågan på lammkött fått ett rejält uppsving som ett mer djur- och miljövänligt alternativ till annat kött" står det i tidningen.

Jaha? och den efterfrågan möter man att producera Lamm på samma sätt som annat kött???

Vore det inte bättre att stenhårt profilera lammköttet ännu mer som ett bra "ekologiskt",lokalt,resurssnålt och hållbart alternativ till fabriksproducerat kött? Än att även det ska bli beroende av uppvärmda byggnader,kraftfoder som ska odlas någonstans med enorma mängder olja,bekämpningmedel och konstgödsel?

Dessutom finns det en lag som säger att lamm ska få gå ute och beta. Men det är ju inte förens den 15juni och då är innomhuslammen redan slaktade?

Logiken i den moderna matproduktioner talar för sig själv...

Visst är det så att dom flesta lamm i sverige går på bete utomhus och kommer med all säkerhet att göra så även iframtiden, men det är lite ororande utveckling attdet ändå förekommer.

(då jag läser igenom detta inlägg så inser jag att det låter som om jag vore en militant vegan som hatar allt och alla som äter kött! Så är inte fallet mina vänner, jag äter mer än gärna en köttbit eller två, men det börjar gå lite väl långt med hur vi producerar vår mat nu tycker jag...)

Köksträdgårdar på TV

Sista avsnittet av "Värdshusträdgården" sändes i fredags och med det så var ännu en serie av små ätbara trdägårdstips till ända, och inte vet jag om det var så direkt matnyttigt,men ändå ett trevligt inslag i fredagssoffan och naturligtvis inspirerande till egna stordåd och prunkande skördar. Annars så har det ju faktiskt varit en del kring ämnet på Tv den senaste tiden, och jag tänker då naturligtvis på "Trädgårdsfredag" med Mandelmann, som förgyllde fredagarna tidigare (eller oftast reprisen på söndagarna). Det vore väll en trevlig tanke om den serien återupptogs tycker jag.

Själv så tycker jag nog att den Brittsika serien "Från trädgård till Tallrik"med Monty Don var den bästa.(att skörda basilika med skottkärra har alltid tillhört en av mina hemliga drömmar.)

Här är en liten videolänk med vansinnigt kloka ord från Monty Don, som tydligen höll på att stryka med av en stroke härom året efter att han jobbat under tre år med serien"Around the World in 80 Gardens" . http://www.guardian.co.uk/environment/video/2008/aug/30/monty.don

(Jag har desperat försökt i ett dygn att få in videon direkt i länken men av nån anledning så går det inte så ni får helt enkelt göra er omaket att klicka er vidare) Så nu undrar man vad som blir nästa TV-serie för oss som gärna odlar grönsaker, filosoferar över täckodling och växelbruk. Vi som slänger ihop en omelett på det vi kan raffsa i hop i landet, Vi som gärna sitter med jeansskjorta i trädgården och talar lösningar på världsproblem och som faktiskt tror att livet blir bättre av att man har jord under naglarna?

Mer film...

Av någon anledning så har jag dom senaste månaderna sett mer biofilm än jag gjort på flera år, och nu har det alltså hänt igen. Ni som läst tidigare inlägg vet att det rörts sej kring ämnen runt jordens undergång och vår framtid med filmer som "The Road" och "2012".

(Se tidigare inlägg: http://kompostfilosofen.blogspot.com/2010/02/ett-fro-om-framtiden.html )

Och nu har det hänt igen, då min äldsta dotter kommer nedflygande från Kiruna för att fira sportlov med pappa så blir det gärna en bra film, och denna gång ingen mindre än självaste "Avatar" med tredimontionella glasögon och allt!

Säg vad ni vill om den filmen,men jag tycker den var grymt bra! och jag har lite svårt att förstå hur man kan få något så fantasifullt att bli så verkligt, att man kan göra sånna effekter att man helt och hållet befinner sig i en värld som egentligen inte finns?

Kopplingen till den vite mannens begär efter rikedommar är annars ganska klar och vi vet alla att den historien i sej inte är utan verklighetsanknytning. Och även denna film får en att tänka på vår kommande framtid och hur kampen om olja,vatten,odlingsmark m,m kommer att se ut i framtiden.

Tidigare idag hörde vi på radion om Dongria kondh-folket i Indien som slåss för sin plats på jorden.

I verkligheten heter inte bergen De dånande klipporna, som i filmen, utan Niyamgiri. Och det åtråvärda innandömet är inte unobtanium, utan bauxit. Verkligheten bjuder dessutom på en ironi som överträffar filmen: utvinningsföretaget heter Vedanta, som i hinduismen står för den gudomliga sanningen, kraften som skapade universum.

Dongria kondh-folket slåss med näbbar och klor, men utan beridna jättefåglar, mot planerna på att utvinna bauxiten, som man framför allt framställer aluminium ur. Att de ser sin mark som helig handlar lika mycket om ekonomi som om andlighet: som naturfolk är de extremt beroende av intakta ekosystem; praktiskt taget hela deras försörjning kommer från det som växer i bergen som hotas av skövling.

Som vanligt så överträffar verkligheten dikten och det mest fantasifulla är inte mer overkligt än att det händer runt omkring oss hela tiden.I kväll flyger min dotter norrut igen och lämnar ett tomrum kvar i pappa,nästa gång vi ses har snön smält,fågelholkarna kommer att vara bebodda och det kommer att spira av grönska.

Även livet följer ett storslaget manus...

Skyndar långsamt mot våren...

Det mesta i dessa tider kretsar kring vinter och snö, men för oss som ägnar tankarna åt trädgårdsbestyr så är våren redan i full gång. Det ska planeras, köpas fröer,önskas och drömmas och rent praktiskt ordna med sådder och omskolningar. Själv så har jag senaste tiden ägnat mej åt snöröjjning och öroninflamation. Men så idag tog jag i allafall tag i dom eftersatta kronärtskockorna som redan kommit en bit på vägen. 8 st plantor i egna krukor och under rejäla lysrör ska förhoppningsvis så småning om bli några ståtliga plantor. Medan jag gjorde detta så kastade jag en blick på dom halvt bortglömda dahlia och chokladblomms-knölarna som jag faktiskt redan räknat ut. Men döm om min förvåning om att jag såg några små gröna knoppar som började spicka upp på knölarna. (choklad blommorna såg dock mest hoptorkade ut och ingav inte mycket hopp om liv). Förvaringen har varit lite för varm kan jag tro, och nu tyckte nog dom små Dahliorna att det var dags att börja sträcka sig mot det bleka Marsljuset, så jag tog helt enkelt fram några krukor och planterade över dom i ny jord. Livet spritter av iver att få komma igång trots att snön fortfarnade ligger djup och i sommar hoppas jag nu få se flera av dessa små gulröda uppstickare som passar så bra i grönsakslandet...

klurar på planteringarna...

Efter två tunga mastodont inlägg så kändes det som det vore dags för något lättsammare, och varför inte kortfattat om mina funderingar kring sommarens grönsaks odlingar. Hmmm...kanske så här?...eller så här? Undrar just om morötterna ska va där, med lite lök,fast där var ju löken förra året och rödbetorna? var ska dom få plats? Hmmm... Sättlök eller lökfrön...det är frågan?

Oj,titta här! En påse med pumpafrön! dom måste vi få plats med... låt se...hm...kanske där...njaä...

Terra Preta in the garden.

Vad gör man när man sitter hemma med en rejäl öroninflamation och inte riktigt kan fokusera på några "riktiga" sysslor för att det bultar och susar?

Jo, man tittar runt på nätet och med en liten öronsnäcka i det friska örat så utforskar man en del av all den uppsjö av information som bjud via alla dessa små filmer.

Jag är inte särskilt imponerad av Tv, förutom enstaka fakta program om ämnen som intresserar mej, men med det utbud av korta och långa filmsnuttar som finns på internett så känns det som om tv snart har spelat ut sin roll (i allfall för mej)Börjar man söka sig in på något intressant ämne så är det väldigt lätt att man slussas vidare via relaterade länkar och det ena leder till det andra som det brukar heta, och snart så hittar man ytterligare intressanta trådar och ytterligare,som leder till...Ja det är helt enkelt lätt spilla tid!

En fördel är dock att man har en någorlunda snabb uppkoppling, så man inte ( som jag)behöver sitta och vänta på "buffring.

Så nu har jag suttit och förkovrat mej i ämnet; Biochar och TerraPreta, dvs träkol och jäkligt svart jord.

Vi tar det från början. Man har i Amazonas funnit svarta jordlager med en extremt näringsrik odlingsjord långt ner i marklagren. Detta är spår efter dom indianer som brukad jorden här i hundratals år,ja kanske tusentals och där man har tillfört träkål till jorden. Denna svarta jord har fått namnaet "Terra Preta". Detta urgamla sätt att förbättra jorden visar inte bara på en högt utvecklad kunskap hos dom tidigare jordbrukarna utan visar oss också ett sätt att inte bara minska utsläppen av koldioxid,utan faktiskt ta bord en del av den som redan finns i atmosfären.

Hur detta går till återkommer jag till, låt oss istället titta på vad som gör detta så bra för odlingsjorden. Träkålet, alltså helt vanligt träkål (grillkol) fast i finare söndersmulad form är väldigt poröst och innehåller mycket håligheter som hjälper att hålla kvar microorganismer,näringsämnen,mineraler och inte minst vatten.

Tillsätter man detta till sin jord under en längre tid så kommer den hela tiden förbättras.

Så, hur kan vi nu använda denna metod för att minska koldioxid?

Jo enkelt sett så är det som vi vet växterna som tar upp koldioxiden ur luften, denna koldioxid stannar i växten tills den dör och bryts ner då koldioxden frigörs igen. Men om man gör Kol av den och tillför kolet till marken,så binder man koldioxiden till marken, där den största delen av jordens koldioxid faktiskt är. Forskarna menar att koldioxiden kan lagras i marken på detta sätt i hundratals,troligen tusentals år innan den frisläpps igen. Lite förenklat så är det tvärtom mot för det vi gör med dom fossila bränslena, där vi tar upp koldioxid som lagrats i jorden och frigör den i atmosfären.

Man kan alltså säga att vi kan göra koldioxids kompenseringar genom att gräva ner några påsar grillkol, lite då och då (även om jag tror att det behövs ganska många pallar för att komma undan med det liv som vi lever här...)

Det pågår nu större projekt ute i världen med att utveckla tekniker att bränna om organiskt material till kol, så kallad "Biochar". Att hitta en lösning för att kunna bidra till minskade koldioxiutsläpp ligger som bekant högt på priolistan just nu och man har olika lösningar med mobila brännanläggningar som dels bränner restprodukter från jordbruk,gödsel osv till biochar, samtidigt så får man i processen alstrar värme i form av den gas som bildas i materialet då det hettas upp.

Tekniken i sej är inget nytt eller revolutionerande, utan är egentligen samma princip som dom gamla kolmilorna (fast där var man intresserad av att få ut tjäran ur stubbarna) och dom gengasagregat som användes på bilarna under krigsåren. Skillnaden är nu att man utvecklar och förfinar processen för att se om det kangöras i större skala.

I Indien använder man en typ av spis "Anila-spis" som förbränner material till kol, samtidigt som man kan laga mat på den.

För den trädgårdintresserade är det naturligtvis ett intresant sätt att jordförbättra och väl värt att prova. Kolet kan framställas med enkla medel och allt organiskt material kan "kolas". Det som är viktigt är att förbränningen sker utan syre, så att materialet bara kolas utan att brinna, den gas som bildas är inte särskilt nyttig att andas in.

Vill man försöka med vanligt träkol så bör man väl kolla så det inte innehåller en massa konstiga ämnen innan, men det bör man väll göra även om man ska grilla kan jag tro?

Tja, så lite informativa filmer kring det ämnet har jag road mej med att se, nu borde jag gå och lägga mej och ignorera det bultande örat. snart vaknar resten av världen.

Eller så ska jag skissa vidare på min Anila-spis ritning....

Ett frö om framtiden... (det längsta inlägget i bloggens historia)

Begav mej in till huvudstaden för att se filmen ”The Road” eller ”Vägen” som man skulle säga på Svenska. (vilket man naturligtvis ska). Under pendeltågsresan från spenaten in till city så greppade jag en av dessa otaliga gratisblaskor som dräller runt på alla offentliga platser häromkring. Förutom alla rubriker om snökaos och Stockholms sopåkare som måste plumsa i snön för att jobba , så hittade jag en liten notis uppe i ena hörnet som fångade mitt intresse. Några forskare vid Nordiska Museet har lyckats väcka liv i ett 150-årigt frö som nu grott till en liten grön akacia-planta. Totalt så har forskarna försökt att odla 13 000 olika slags sparade fröer, men endast den här lille gynnaren överlevde. Fantastiskt! Tänkte jag då tåget dunkade vidare genom snöröken, livet är bra jäkla envist ändå.

Bakgrunden till tilldragelsen är den att, en svensk läkare vid namn Oskar Theodor Sandahl plockade Akacia fröer i Egypten under vintern 1856-57 som sedan förvarats på olika platser i Sverige.

(Vad doktorn hade på fötterna tänker jag inte raljera över…).

Nåväl, Jag såg filmen vilken är vad man minst sagt skulle kalla en mörk film! Men framförallt jäkligt bra! Eftersom jag läste boken i julas så behövde jag inte oroa mej så mycket om vad som skulle kunna hända, men tvärtom så många andra exempel så var filmen minst lika bra som boken, och som sagt lika deprimerande och nattsvart. Filmen handlar om en far och en son som tar sig fram till fots genom en ödelagd värld. Något har hänt med världen, fast storyn förtäljer aldrig riktig vad. Allt liv är utplånat, träden står döda och faller som käglor alltefter som dom torkar sönder. Vägar, broar och städer är ödelagda och mögliga hus ruttnar sönder längst deras väg. Livet är en kamp för att hitta mat (vilket oftast består av gamla kvarlämnade konserver och hopskrapade frön),dom kämpar mot kanibaliserade rövar ligor som ständigt finns som ett hot därute. Men framförallt är det en gripande historia om kärleken mellan far och son och den stora frågan om livskraften. Dom bär med sig en revolver som innehåller två kulor, frågan är hur dom bäst skall användas i en värld där det inte längre finns hopp?

Efter filmen så tänkte jag på hur Hollywood har tagit till sig hotet om klimatförändringar och en värld med osäker framtid. Senaste tiden så har det kommit flera filmer med världens undergång som tema. Jag har skrivit många gånger förr om hur vi i framtiden kommer att vara tvugna att ändra på mycket i vår livstil, vare sej vi vill det eller inte så är det rätt så oundvikligt.

Då man talar om detta så blir man oftast tagen som en nattsvart domedagsprofet och en aning småtokig. Men för mej är det inte nattsvart på något sätt, tvärtom.

Jag tror att människor gärna färgar sin bild av omvärlden och framtiden genom olika historier och berättelser, och eftersom vår tids stora berättare är Hollywood så är jag övertygad om att just Hollywood har mycket större inflytande i vad vi gör och vad vi tror på, än vad vi kanske tror.

Jag tror tillexempel inte att Obama skulle ha kunna kliva in på scenen om inte Hollywood hade lanserat svarta presidenter i flera filmer innan, jag tror att det skulle ha varit svårare att rekrytera soldater utan heroiska andra världskrigs-filmer. För att inte tala om alla drömmar om lyckliga liv och rikedomar osv som grundar sej i filmer med leende vackra människor. Därför tror jag också stt det är viktigt med bra historier om vårt framtida samhälle. Då man för klimatförändringar och hotande energikolaps på tal så är fyra olika bemötande som man ganska snart kan urskilja, alla med olika Hollywood vinklingar naturligtvis. Eftersom vi var inne på filmen ”Vägen” så får den stå som första exempel. Här finns det en grupp människor som ser apokalyptisk framtid som är helt nattsvart, med en total kollaps och jordens undergång utan någon urskilljning. Skulle kunna tänka mej att det i den här gruppen finns en hel del mäniskor som är berädda att göra en massa tokigheter då dom inte har så mycket att förlora, det kan också vara en stor anledning till hopplöshet och apati inför allt. Sen har vi gruppen ”Star wars” troende, här hittar vi en stor del av vår modärna befolkning och framförallt män skulle jag tro. Det är alla som inte bryr sej så mycket om det där med klimatförändringar och oljebrist för att, ”Dom kommer ändå att uppfinna nått snart” Man tror att vi kommer att räddas av ny teknik och nya uppfinnigar som snart ska se till att alla dom här problemen är borta och vi kan köra på som vanligt. För det är ju oftast det man vill, klamra fast vid vår livsstil in i det sista och hoppas att någon (?) kommer att se till att det går. Detta har vi matas med under dom senaste generationerna, serietidningar, böcker och filmer, Science fiction som bygger på tekniska lösningar. (ett väldigt aktuellt exempel är ju den förlösande etanolen som låter oss köra hur mycket bil vi vill för att vi numera har en miljöbil? ). Filmen ”2012” som jag såg för inte så länge sedan skulle vi kunna lägga till detta facket, visserligen en film om jordens undergång men till slut en storslagen räddning med hjälp av ny teknik i form av jättelika Arkar som seglar iväg med dom överlevande.Vilka "DOM" är som ska göra det hela möjligt är det alltid lite svårt att hitta svar på och hur all den här tekniken ska kunna produceras utan en billig energikälla har jag heller inte hört någon lösning på? Den tredje och vanligaste reaktionen är nog ändå den att ”Jaja, det blir nog bra det, men nu måste jag kila…” Ni vet vad jag menar. Lyssnar men rusar vidare i sin egen vardag, fokusera på det som är nu och tänk inte på det. Detta brukar även kallas sticka huvudet i sanden teorin, och är helt logisk tycker jag. Inte vill vi väll tänka på en oroande framtid när vi har tillräckligt med vardagliga problem att lösa. Tyvärr så är det väl också det som är faran med det hela, att vi inte vill ta i problemen förens dom står framför oss. Till den här gruppen hör nog dom flesta av oss, och skulle vi koppla ihop det med några Hollywood berättelser så är det väl ändå dom flesta filmer som utspelar sig i nutid, som fokuserar på den värld vi lever i nu och som alla tror att vi kommer att leva vidare i utan större förändringar. Så har vi den fjärde och än så länge ovanliga synen på framtiden och den grupp av människor som jag själv helst skulle vilja räkna in mig i,(även om jag fortfarande till stor del är en blandning av dom tidigare exemplen). Hit räknas dom som ser det som om vi lever i intressanta tider med stundande förändring, vi som ser framtiden som något positivt om vi hinner ställa om oss till ett hållbart samhälle. I den här kategorin skulle jag gärna se fler filmer och berättelser. Varför inte en film som utspelar sig i ett litet samhälle där tiden har lugnat ner sej lite,och mäniskorna själva har tagit tag i problemen och vänt dom till något positivt. Där större delen av produktion av mat och andra förnödenheter sker lokalt och man lämnat dom fossila bränslena för många år sedan. Ett samhälle där dom äldre delar med sej av sin kunskap istället för att gömmas undan på vårdhem, där unga människor har uppgifter och funktioner att fylla istället för att söka sig till kriminalitet, arbetslöshet och hopplöshet. Ett samhälle där man värdesätter jordens resurser och ger tillbaks det som inte längre behövs, där välfärden skulle räknas i hälsa och riktig lycka istället för tillväxt och omsättning. Bakgrunden i filmen började i den världsomfattande rörelsen från det tidiga tvåtusentalet där vanliga mäniskor tillslut insåg att dom själva var tvugna att göra något istället för att hoppas på storslagna politiska beslut. Huvudpersonen i den här filmen skulle leva stillsamt med sina medmänskor och eftersom många producerar egen mat och hjälper varandra så arbetar man lite mindre och värdesätter tid mer med sina barn och familj. Stress och utbrändhet förekommer endast som historiska berättelser från en svunnen tid då folk rusade fram i sin tillvaro i jakt på…? Nånting.

Hur skulle intrigen i den här filmen byggas upp? Vad skulle vara den framåtdrivande historien (för att ni inte ska tycka att jag lika gärna kan se ”Lilla huset på prärien”) Ja kanske kunde vår huvudperson vara en ung forskare som likt Indiana Jones räddar ett bortglömt frö från en fornhistorisk silo som rasade någon gång under våren 2013 och upptäcker att det är helt fritt från manipulerade gener, det sista GOM-fria majskornet, han sätter det i jorden på sitt labb och till allas häpnad gror det upp till en lite planta som blir början på ett världsomspännande arbete med att återskapa de ursprungliga sorterna av majs.

"Livet är allt bra jäkla envist ändå" tänker han och ser ut genom fönstret där grannfamiljen cyklar förbi på väg på sin sommarsemester. "Allt bra jäkla envist..."