The One -Straw revolution!

Ibland händer det att man öppnar en bok och saker och ting faller på plats! Ungefär som om någon annan sätter ord på det man själv tänker. Med det sagt så vill jag bara snabbt säga att jag inte på några som helst sätt vill väga mina enkla tankar mot de filosofiska grunder på vilket Masanobu Fukuoka vilade sina teorier kring ”Natural Farming” och ”Do-Nothing odling på”. För mej och säkert dom flesta som rör sig kring begreppet Permaculture så är säkert namnet bekant, men jag har aldrig riktigt förens nu satt mig in i vem denna man var och vad han egentligen gjorde. Därför kan jag nu, vid 42 års ålder, endast böja mitt huvud och ödmjukt finna mig i att kompostfilosofi fans långt, långt, långt innan jag ens var född. Boken ”The One- straw revolution” är Fukuokas tankar, idéer och filosofi i ett litet format men med tungt vägande innehåll. Jag har läst den och mycket har fallit på plats. ”There is nowhere better than this world. Years ago I realized that we human beings are good just as we are and I set out to enjoy my life. I took a carefree road back to nature, free from human knowledge and effort. Since then fifty years of my life have flown away. I have had some successes, but also failures. Many of my youthful dreams remain unfulfilled. I know my time here on earth is limited.” Masanobu Fukuoka, 1913-2008 Fukuoka´s tankar kring odling grundar sig i att se på naturen och inte göra mer än nödvändigt. Det finns inte längre tid för en bonde att skriva poesi i det moderna jordbruket! Hans metoder har kallats ”Do nothing Farming” och han menar att man inom jordbruket har tankar på förbättring genom att fundera på ”Vad händer om jag gör så?” eller om ”jag provar det?” . Istället bör man enligt Fukuoka tänka tvärtom. ”Vad händer om jag inte gör så?” eller om ”Jag inte gör det?”. Hans egna slutsatser av det var att det inte behövdes någon plog, inga bekämpningsmedel, inga gödningsmedel, ingen anledning att göra någon speciell kompost, ingen anledning att använda insektsmedel. Det var egentligen inte mycket i det jordbruk som han såg omkring sej som man egentligen behövde! Anledning till det var/är att den naturliga balansen blivit så rubbad av moderna metoder och teknik att jordbruket gjort sig beroende av just dom teknikerna och metoderna. När han i sin ungdom återvände hem till sin hemby och sin faders jordburk efter andra världskriget, så började han använda sig av sina egna idéer. För att förstå Mr Fukuokas metoder så bör man först ha lite insikt i det traditionella Japanska jordbruket. Själva risfältet förbereddes med kompost och gödsel innan man släppte på vatten och lät det översvämmas. Därefter plöjde man så konsistensen blev som en tjock soppa. I särskilda plant bäddar hade man drivit upp risplantor på ca 20cm, som man för hand planterade ut på risfälten. Därefter fortsatte jobbet med varsamt luckrande av jorden och rensande av ogräs. Under tremånader låter man fältet vara vattenfyllt, bla för att inte låta ogräs komma upp. Skörden är sedan gjord för hand och riset buntas och hängs på tork. På detta sätt gick man över fälten med handverktyg ca fyra gånger mellan sådd och skörd. Efter skörden så plogades fälten och upphöjda plogfåror formades så att man sedan kunde så korn eller råg. Detta betyder att dom Japanska bönderna fick en skörd av ris och ytterligare en vinterskörd av annan säd varje år genom att tillföra organiskt material och ta väl hand om jorden. Enligt Mr Fukuokas tankar och principer för ”Do Nothing Farming” (vilket inte alls betyder att man inte behöver göra något alls!) så innebär detta att man gör flera helt onödiga moment. Vad som måste göras på en farm måste göras, när en bonde(odlare) har bestämt sig för att bruka en liten bit av vår jord så måste han (eller hon) också ta ansvar för att göra detta på ett ansvarsfullt sätt och ge jorden dom bästa förutsättningarna. Allt annat är skadligt och oansvarigt! På hösten sår Mr Fukuoka sitt ris, vintersäden och vit klöver på samma gång, han täcker det sedan med årets risstrån (som halm eller hö ungefär antar jag?). Klöver och vintersäden (korn/råg) skjuter skott på en gång medan riset är vilande fram till våren. Medan vintersäden växer så är citrus trädgårdarna i fokus. Fukuokas farm producerade ris/säd citrus från dom stora fruktträdgårdarna samt grönsaker. Citrusen skördas fram till april och sedan är det dags för att skörda vintersäden i maj. Efter att säden tröskas så samlas återförs all halm på åkern igen, stråna läggs ut för hand huller om buller på samma sätt som naturen själv skulle ha spridit den. Sedan får fältet stå under vatten en kortare period under monsunregnen i juni för att försvåra för ogräsen att skjuta upp och få fäste. Riset får nu lättare att gro och skjuta sina skott. När fältet sedan torrläggs igen så kommer klövern återhämta sig och börja sprida sig mellan risplantorna. Riset skördas sedan i oktober och tröskas och halmen återförs som täckning. Så har ett år gått och vintersäden sås in igen. Mr Fukuoka får på detta vis lika bra skördar som dom bästa av dom jordbruk som använde kemiska medel och metoder och liksom dom traditionella. Genom att tillföra organisk material och odla klöver som marktäckare och kvävefixerande grönmassa så förbättras hans jordar hela tiden. Och då den aldrig plogas så störs aldrig den naturliga processen med nedbrytning och skapar en tjock mullrik jord med åren. Det finns mycket att säga och skriva om den här lilla boken, och jag skulle kunna gå på tills endast dom mest hängivna bloggläsarna skulle orka hänga sig kvar. Mycket av hans verk handlar också om grönsaks odlingen efter liknande principer där olika grönsaker sås slumpvis utspridda för att själva få ta fart där dom trivs på samma sätt som naturen skulle ha sått. Hans pellets av lera med inbakade frön får utförligare beskrivningar och naturligtvis om hur han sköter sina fruktträdgårdar. Men det är också en bok om filosofi och djupa tankar och det som jag ofta slås av är aktualiteten, mycket av det han oroas över och ser i sin omvärld är sådant som händer idag, mer än trettio år efter att boken kom ut. Fukuoka har många tankar kring vår mat och flera intressanta kapitel handlar om just vår mat och kopplingen mellan, naturlig odling, naturlig mat och vår hälsa. Jag hoppas att få åter komma lite mer utförligt till just dom kapitlen så småningom (utan att lova för mycket…) Så jag föreslår att ni söker reda på boken själva (finns i nyutgåva för en struntsumma hos närmsta Internet bokhandel) och läser den. Detta är en viktig bok om jordbruk av den enkla anledningen att den inte endast handlar om jordbruk! ”The ultimate goal of farming, is not the growing of crops, but the cultivation and perfection of human beings” Fundera över en gammal bondes tankar om hur vi tar hand om vår jord, om hur vi kan låta naturen leda oss på dom rätta spåren. Som allt annat så finns det mängder med information på nätet och bland annat några youtube filmer om Fukuoka. "This straw appears small and light,and most people do not know how really weighty it is.If people knew the true value of this straw a human revolution could occur which would become powerful enough to move the country and the world." Aldrig förr har väl världen varit i så stort behov av en "One straw revolution!

Anima Mundie Movie

Ett litet filmtips så här på lördags kvällen! Ytterligare en av dessa viktiga filmer som kan folk att förstå lite bättre hur det ligger till!'

Hade det varit en vanlig Hollywood-rulle så hade man väl kunnat säga: " Oj, tusan, här har man verkligen lyckats skrapat ihop dom största namnen i en å samma rulle !"

Och lite av den känslan får man då man ser trailern till filmen" Anima Mundi"Här dyker det upp en rad viktiga namn, som för våra läsare,och dom flesta som rör sig i trakterna av permacultur,klimatförändringar,peakoil och foodproduction,m,m, torde vara välkända, som Tex Dr Vandana Shiva, David Holmgren,Mikael Reynolds och mannen bakom filmen"Collaps" Michael C Ruppert, med flera... Här har vi iallfall trailern! Premiären sägs komma nån gång under 2011 , vet inte exakt när men lär antagligen få återkomma...Egen hemsida på nätet förståss, och facebooksida som sig bör, bara att Googla upp!

Dags för vårbruk, och om hur mänskligheten stannade upp...

Vad är det som döljer sig i behovet att så ett frö? Är det mörkret i vår lilla nordliga del av världen som får oss att så här års börja bläddra bland knöliga fröpåsar och tummade kataloger? Lite långsökt kanske? För visst finns det även på sydligare breddgrader,jordiga naglar som hoppfullt petar ner små intetsägande frön i torkade, översvämmade och kanske många gånger utarmade jordar? Visst finns det bönder som fortfarande slänger säd för hand över fälten, inte bara för att mätta familjen, utan också för att kraften att se livet ta fart i säden är så stark att om han inte fick så ett år skulle han tyna bort. Kanske finns känslan kvar även hos den storindustriella producenten som tar hjälp av högteknologiska maskiner, konstbevattning, kemikalier för att kunna producera börsnoterade skördar på den globala mat-marknaden? Kanske är det just det okonstlade undret hos ett frö,som spricker upp och skjuter skott utan mer hjälp än att det får värme och vatten,som är drivkraften.Att det,än så länge är något som vi inte rår på allt för mycket. Är det att skapa liv? Kan inte tänka mig annat än att det är något ursprungligt begär hos en art som för 10 000 tusen år sedan stannade upp i sitt nomadiska samlarliv för att bruka jorden. Någon måste ha varit den förste att inse att det kunde vara lönsamt att stanna på en plats och så ett frö för nästa års matbehov. Kanske var det ett långsamt övervägande eller renat av ett impulsivt utrop till dom andra i flocken: ” Hey! Grabbar stanna! Ja fick just en ide`. Vi stannar här och så sår vi frön som vi kan baka bröd av! Och så tämjer vi några uroxar som vi kan mjölka och slakta! Men vänta då! Jag menar allvar, vi kan plantera sånna där goda lökar, å förädla lite potatisknölar. Men sluta plocka dom där bladen! Vi flyttar hit dom istället. Å sen så fyller vi kossorna med majs och soja bönor, ja sånt kan vi odla också! Åsså genmanipulerar vi säden så vi kan odla ännu mer och så bakar vi hamburgebröd och slaktar korna å gör hamburgare som vi kan sälja till dom som fortfarande absolut vill vandra, ja vi kan bygga ett stort hus med ett M på taket där man kan stanna under sina vandringar och äta potatis, säd och köttet… men stanna då…Jaha, jasså ni kommer tillbaks när jag öppnar stället…ok då, see you!”

Kanske är det så, vad vet jag? Kan det vara så att vissa av oss härstammar från den som stannade kvar? Klart är i alla fall att just nu så kluras det och funderas det i både stugor och hyddor över den kommande odlingssäsongen. Själv så försöker jag hålla mej ett tag, då jag vet(tror) att det lönar sig att skynda långsamt. Men likväl så har jag (tillsammans med min treåriga dotter) redan petat ner paprika frön i jorden, tagit sticklingar av en lånad pelargon och idag fått iväg en första beställning av fröer från Impecta. Visserligen åt jobbet, vilket betyder att det är mest blommor.Och redan börjar det kännas spirande av hopp att se det första gröna skotten veckla sig upp mot ljuset. Men snart är det tid för de första grönsaks sådderna och det är dags att bestämma vad. Purjolöken som jag sådde i början av februari förra året blev det inte mycket med, den höll ungefär samma storlek från Mars till snön la sig över den för någon månad sedan, så den vet jag inte om jag ens orkar prova igen? Sen är det väll då dags för lite rotselleri (vilket heller inte brukar ge några börsvältande skördar) och så borde jag så Chilli, om jag bara kunde komma på någon bra sort. Vad jag behöver är en sort som växer bra och ger skapligt med frukt, samt är ”lagom” het så den kan användas til så mycket som möjligt! Börjar tröttna på Sambal Oelek burkarna nu! Ge mig ett tips på lämpliga sorter och var fröna står att finna så ska jag genast ge mig i kast med vårbruket.

BP på nya upptåg!

Så nu ska BP upp till arktis och kladda!

Tydligen så har dom skrivit avtal med det ryska oljebolaget Rosneft,som i sin tur är delägt av ryska staten och med tanke på att BP är en stor leverantör till The US-army så kan man utan särkilt filosofiska grubblerier säga att det är en redig soppa som inte bara doftar skitig olja utan även säkerhetspolitik och ekonomi på hög nivå.

Och där i har vi även en del av svaret på varför vi inte hör några konkreta lösningar från maktens korridorer.

Ty de sitta alla i varandras knän! (Ja, jäklar vad bitterpolitisk jag kan låta nu då...!)

Nå egentligen så får dom väl deläga varandra hur mycket dom vill för mej. Men dealen belyser bara det faktum,som vissa av oss redan vet,att den billiga och lättillgängliga oljans tid är över och man siktar nu in sej på den svårtillgängliga!

Detta medför i sin tur att riskerna för ytterligare oljekatastrofer och utsläpp ökar. Att man ger sig på arktis och dess extremt känsliga natur med Mexico i så färsk minne visar att man skiter inte bara i "the small people" utan även i allt annat! Allt för att hålla hjulen snurrande!

Vad kan vi göra?

Göra oss mindre beroende av skiten så klart! Plantera frön och ta hand om jorden,odla mat som inte behöver fraktas med lastbil fram till tallriken!Om familjen Obama vill ta del av det ryska kultur arvet så tycker jag dom skulle satsa på en rejäl trädgårdsodling in the backyard istället för att göra sig ännu mer beroende av den där oljan.

Stefans lilla gröna

Vad vore en vinter utan litteratur,och vad vore en blogg utan bokrecensioner. Jo, tämligen fattigt får man väl säga. Denna jul fick av min hustru, just den julklapp som jag önskat,nämligen Stefan Sundströms bok "Stefan´s lilla gröna, en handbok i utanförskap".En bok titel som jag naturligtvis borde snott långt innan han hann före! Nåja,antar att min bok kommer att dröjja ett tag till, (fast om den någonsin skulle skrivas så tror jag nog vi skulle röra oss inom samma områden,). Herr Sundström som inte bara är vis/pop sångare och trubadur utan även hängiven odlare beskriver sina vedermödor och steg mot ett mer självhushållande liv (även om han inser att det inte går fullt ut). Det är drömmar om ensamma gubbar som bor i skogen och gör revolt genom att klippa av el-ledningen . Vi får lära oss hur man gör surmört,snus ,tuppsoppa och en del andra av livets nödvändigheter. Det är inte ytterligare en bok i raden om hur man går till väga för att odla växter eller hur man ska föda upp fåren, Jag skulle nog se det som en bok med tankar om en bättre värld, eller vad en bättre värld skulle kunna vara, om utanförskap,om oberoende.Eller om han själv inleder boken: "Jag känner bara ett behov av att berätta om mina projekt som jag haft genom åren för att i någon liten mån känna mej oberoende av samhället. jag vill berätta hur skönt jag tyckt det har varit att gå genom en Liedl-butik och känna ha ha,jag behöver inte era tomater,jag har egna hemma!!! Eller förbi Pressbyrån och ge snuskylen ett långfinger,med en stor fet egenproducerad snus under läppen."
Läs den helt enkelt! Eller åtminstone titta på alla sköna bilder, bara det kan inspirera! (Fast det var fan så synd att han snodde min boktitel!)
Läs mer på: gt.expressen
Så med tanke på den bok jag läser nu så hoppas jag återkomma med fler bokinlägg, i allfall ett-och det är troligen om den enda bok man behöver!

The Ark!

Såg i tidningen att någon rysk smarting tänkte sig att bygga en ark, eller rättare sagt serietillverka en hel radda med arkar, som man kunde ta i bruk då klimatförändringarna står som spön i backen.Nu tror jag kanske inte riktit att det är så enkelt att bara segla iväg från allt och tro att man ska kunna leva vidare med en ,så kallad,"nystart" av livet och för mänskligheten. Först och främst för att det helt enkelt inte finns så många ställen att segla till då vi bara har en planet! Jag tror däremot på att skapa öar i eländet.Hållbart fungerande samhällen som kan fungera som föregångare och resursbanker då den breda allmänheten så småning om börjar inse allvaret i det vi gör just nu. Små öar som kan breda ut sig och knytas samman,länkas (liksom blogginlägg i cyber rymden) mellan varandra och skapa större områden som fungerar. Då menar jag inte enbart fysiska platser utan även kontaktnät bland mäniskor som gör något och skapar hållbara lösningar inom sina områden och utifrån sina möjligheter. Så med dom orden så kan jag bara avsluta med säga till mej själv!Det var väll inte så jäkla svårt att knåpa ihop,även om det tog ett halvår!

Dig for viktory!

Hur många i vårt västerländska samhälle vet egentligen hur det dagliga brödet hamnat på vårt dignande bord? Med risk för att verka tjatig så återkommer jag återigen till ämnet.Den matproduktion vi har idag är så vansinnigt sjuk att jag inte ens orkar dra upp några exempel tror jag. Jag kan dock nöja mej med att säga att den är helt beroende av fossil energi och att den skapar sociala orättvisor,fetma,ohäsla,miljöproblem,vattenslöseri,djurplågeri och en allmän rovdrift av jordens tillgångar. Detta låter inte så himla bra och man kan då undra varför vi har det så? Jo därför att det ger oss billig och lättillgänglig mat, och med detta så verkar dom flesta vara nöjda! Problemet gott folk,är dock att detta kommer att slå tillbaks på oss vare sej vi vill eller inte. Det behöver man faktiskt inte vara vetenskapsman för att förstå, utan det räcker helt enkelt med att våga fundera en stund.Jag vet att det kan verka läskigt att vara tvungen att få insikt i det man helst inte vill veta något om, men ju tidigare man inser hur saker ligger till,desto enklare blir det den dagen då vi måste ändra livsstil, oavsett vad vi vill. Oljan kommer inte att ta slut, men efterfrågan kommer utan tvekan överstiga tillgången inom en snar framtid,vilket kommer leda till att den helt plödsligt hamnar i en helt annan prisklass och det moderna jordbruket inte längre kan producera den billiga maten längre, samt att vi inte kan skeppa den kors och tvärs över jorden mer. Så ligger det till och det är inte konstigare än så, sunt förnuft skulle jag säga. Lägg därtill på klimatförändringar och att vi har en ökning av folkmängden vilket leder till fler munnar att mätta.(som dessutom ska konkurera om den odlingsbara marken med våra bilars "fossilfria bränslen"). Sen har vi lite detaljer som utarmade jordar,multinationella företag som har total monopol på världsmarknaderna av spannmål osv,osv.. Men deppa nu inte ihop, det är bättre att se framtiden i vitögat än att stoppa huvudet i sanden och tro att allt är frid och fröjd. Det stora problemet är dock att vi människor inte har den förmågan att se faror som inte är uppenbarligen synliga framför oss. (vilket även gäller andra däggdjur ). När vi stått inför mer synliga faror i historien så har vi trots allt agerat på ett helt annat sätt. Självklart så är det lättare att inse en fara med en upprustad arme av fiende soldater vid gränsen, än en ökande (skenande) koldioxidhalt i atmosfären,eller att oljan snart tar slut i Saudi Arabien.Inte ens att Östersjön dog för några år sedan kan vi riktigt ta till oss, så länge det går att ta sitt midsommar dopp där. Men för att ingjuta lite hopp så tror jag vi får se tillbaks i äldre tider på hur vi tacklat tider av hot och kriser förut. Vi ska se en liten film om hur vi kan (om vi vill) lösa frågan om vår sjuka mat. Svaret ligger så mycket närmare än vad topppolitiker och marknad någonsin skulle sänka sig till att se. Den lokalt odlade maten är den enda lösningen på problemet. PUNKT!

Hur tolkar man detta?

Törs man ana att Mr President närmar sig en uttalad insikt om att Peakoil är på riktigt? "we must also recognize that the days of cheap and easily accessible oil are numbered and the costs and risks associated with our addiction to fossil fuels aren’t going away" NoShit! Mr President, något oroväckande är det dock att han inte gärna släpper tanken på ett fortsatt utnyttjande av jordens resurser. "we can rebuild our economy on a new foundation and make it more competitive in the 21st century, creating entire new industries and millions of new clean energy jobs all across the country." Om han med "Clean Energi jobs" menar att ytterligare jordbruksmark och regnskog ska odlas upp med genmanipulerad majs och soja för att möta en större efterfrågan på biobränslen så vet inte jag om jag köper den lösningen. Att hålla igång den amerikanska (och vår,för den delen)livsstilen till varje pris leder endast till ytterligare klimatproblem och orättvisa. Att västvärldens bilpark ska konkurera om samma råvaror och odlingsmark som en ständigt växande världsbefolkning låter iallfall i mina öron som en vansinnig lösning, men vad vet jag? Jag är ju bara en gammal kock med jord under naglarna som tror att enda sättet till en bättre värld går genom småskaliga och lokala lösningar där vi kan bruka och förvalta jordens resurser utan att förbruka möjligheterna för våra barn och barnbarns existens. Men som sagt,vad vet jag?

Uppstånden...

Oj då vad var det som hände? Man kan undra? Var tog han vägen? Kan hända skribenten själv tog sej på allvar och slängde sej själv i komposten? Två månader sedan det senaste inlägget! Nog måste väl ändå något ha hänt? Men se här! här finns det liv? Ty än äro icke uppståndelsens tidevarv kommen till sitt slut. Låt mej istället säga så här; jag gick ut i grönsakslanden för att påta lite och nu kom jag in igen. Därute har jag sått,planterat,klurat och till sist fått till något som kan liknas en liten köksträdgård. Skall försöka mej på att ta lite bilder med hustruns kamera någon dag så jag kan tillföra bildbevis på min frånvaro. Så vad hände mer då jag varit borta? Nja inte mycket va? BP stack hål i jorden och lät oljan flöda fritt uti havet, och tog därmet fokus från det Isländska askmolnet. President Obama tog BP i örat och undlät sig att nämna ordet omställning och att det kanske vore bra om USA minskade sitt oljeberoende. Nähä? Menar du det? Så var det bröllop med pompa och ståt i helgen och även BP föll i mediaskugga. Nu råder en skön avslagen "dagenefterfestenstämningochsnartärdetsemester" känsla över riket. (hur var det nu egentligen fick han halva kungariket också eller..?) Hur som helst så är jag nu vaken igen och ber att få återkomma med mergenomtänkta inlägg...

är det någon som försöker säga något?

Eyjafjallajökuls kratrar fotograferade från ovan! Haiti,Chile,Kina och Island, man behöver inte vara särskilt naturromantisk filosof för att slås av tanken att någon blivit rejält uppretad efter det misslyckade mötet i Köpenhamn? Då moder jord visar vem som bestämmer så inser vi fort att det inte betyder mycket med högteknologi och bruttonationalprodukter. Just nu sitter en massa stackare runt om i världen och kan inte ta dom flyg som dom planerat, och det är naturligtvis tråkigt. Det possitiva i kråksången är ändå att kanske, och bara kanske, så börjar allt fler inse vår litenhet på den här jorden då stora naturförändringar ( eller katastrofer,om man ser det ur mänsklighetens synvinkel) sker. Och kanske bör vi vara lite försiktiga då vi laborerar med dom stora sakerna som klimatet och hur vi använder dom resurser vi har på den här planeten.

minnesnoteringar från trädgårdsveckan...

Att använda bloggandet som en personlig trädgårdsdagbok för notera sådder,planteringar och andra små händelser som skulle kunna var minnesvärda, verkar inte gå så himla bra måste jag säga. Hela vintern så har man mest snöat in på andra värdsliga ämnen och mest förberett sig på att föra nogranna anteckningar från sin täppa så snart våren skulle komma, men nu rullar det på för fort! Det växer och spirar,planteras och sås om vart annat och jag hinner knappt med själv att se vad som händer. Den senaste veckan började med besök på trädgårdsmässan i Älvsjö, vilket i sig borde kunna fylla ett blogginlägg med reflektioner men jag får så här i efterhand sammanfatta det med att det är mycket pelargonsticklingar och prylar. Jag köpte sättpotatis och sättlök,några fröpåsar med sommarblommor till jobbet. Lyssnade på givande föredrag med Ulf Nordenfjäll och Bosse Rappne. Köpte lite gammla nummer av tidningen Odlaren (den överlägset mest läsvärda tidningen på området! ) Sedan har jag under veckan byggt en rejäl barnkammare åt perennsådder och andra odlingar på jobbet. Mest för att skapa en trygg uppväxt miljö för de små (kommande?) liven, perennsådderna lyser ännu med sin frånvaro av livstecken). Fasantuppar och en rejält matcho råbock ses regelbundet i området och det kändes en aning osäkert att ha frölådor och små krukor stående i princip på backen. (kan eventuellt tänka mej att återkomma kring denna konsturktion och ev bild). Nå, förövrigt så har sått en massa olika blommfröer som ska användas på mitt jobb, så många att jag inte riktigt vet vadr jag ska göra av allt då det börjar komma upp? Hemma i köksträdgården bygger jag nya odlingslådor och sår allt eftersom dom blir klara. Dom fyra rektangulär odlingsbäddarna från förra året ska nu istället bli 8 smalare varianter (120cm x 200cm )plus ett par stycken ytterligare. Problemet är att eftersom odlingsbäddarna är byggda ovanpå hård lerbacke och all jord måste tillföras är ett stadigt behov av ytterligare jord! Har iallfall fått så pass färdigt att jag kunnat så palsternacka,morötter,spenat och satt röd och gul sättlök. I en av odlingsbäddarna har jag sått en väldigt lite blomster äng av alla möjliga "leftovers" blomfröer blandat med vete,bovete och en himla massa annat. (bla lite vad som jag hittade i skafferiet!) I går sådde jag även lite i kryddlandet, bronsfänkål,kummin,vit gurkört,piplök och ruccola och så var dte nått mer. Så då har jag gjort en snabb samanställning till minnesanteckningarna och säkert missat något?

Dagens vise män visar sig allt oftare vara kvinnor...

Som vanligt kloka ord om "organic farming" och maten,jorden m.m från Vandana Shiva.

Att odla ketchup...

Då är det första momentet i att göra sin egen ketchup avklarat! Årets tomatfröer är nämligen sådda, ett par dagar för tidigt enligt min egen( inte helt slaviskt följda) plan. Fyra olika sorter: ” Roma” som är en så kallad ”pastatomat” vilket betyder att det är en sort som främst används till såser och i matlagning. Detta är den sort som vi i fortsättningen refererar till i Ketchup receptet nedan. ”Sub-Arctic Plenty” En tidig busktomat från Kanada som jag främst föll för namnet (tänkte helt logiskt att om ordet ARCTIC dyker upp så borde det röra sig om något som tål lite kyla) ”Striped Stuffler” är en sort som av namnet att döma ska bli ”randig” och är lämplig för att ”Stuffas” dvs fyllas med allehanda typer av fyllningar? Denna sort sådde jag ganska många frön av med tanke på att en viss del av plantorna så småning om kommer att skänkas till välgörande ändamål (vår-loppis på dotterns dagis). och ”Nyagoes” som är ett provfrö från Runåbergs fröer och ger mörkt brunröda frukter. Av denna sort såddes 10st fröer (eftersom det rör sig om en provodling som jag tar på blodigaste allvar, så kommer denna sort att dokumenteras ytterst vetenskapligt.) Totalt sett så har jag med all sannolikhet sått fler fröer än vad som kommer att behövas för egen del, men det får väl ändå anses som ett ”Lyxusproblem” som lätt åtgärdas med lite givmildhet. Eftersom det i dagsläget inte finns något växthus så hoppas jag dessa sorter ska trivas och hinna mogna ändå. Nå för att återgå till ketchupreceptet så fortsätter det enligt följande. Då fröna har grott så ömmas det extra för de späda plantorna och så småningom så planteras de om och går en ljus tid till mötes under lysrör. Här frodas de små liven (förhoppningsvis) och växa snart ur sin lilla kruka,varpå ytterligare omplantering (ar) bliva nödvändiga. Så snart våren övergå i sommarfägring och de förädiska nätterna då frost och kyla ännu lura i nattmörkret, äro över så låter vi de, vid detta laget (förhoppningsvis) kraftiga plantorna försiktigt flytta ut i den fria luften. Nu kommer en härlig tid där sommaren återigen välkomnar oss med sol och värme. Och vi sköta nu våra plantor efter konstens alla regler vilket innebär vattning och gödsling (framförallt gräsklipp i mitt fall), att hålla efter sk ”tjyvskott” och rent allmänt göra livet trevligt för våra vänner så att dom under den senare delen av sommaren kan börja ge oss av sina frukter.

En del av förra årets skörd som inte hann mogna.

Så om vi nu kommit så här långt och lyckats producera, om också den minsta lilla skörd, så skola vi känna oss stolta och ödmjuka inför vårt handlag. Ty vi har nu odlad fram något matnyttigt utan att för den skull förgiftat, smutsat ner eller ens utnyttjat någon fattig i tredjevärlden! Och det mina vänner är inte särskilt vanligt eller självklart i dessa tider. Att jämföra med de fabriksodlade tomater som vi kan köpa i storköpen (till och med på vintern!) så har vi också odlat något som tillför oss både näring, smak,doft och som innehåller ungefär lika mycket mineraler som tiostycken av ovan nämnda surrogat. Så vi går nu vidare i vårt recept. Plocka nu ca 1,5 kilo av dina välförtjänta tomater. Skär dom i små bitar eller varför inte helt enkelt köra dom i en mixer. Passera dom genom en sil så frön och skalrester kan avlägsnas. Koka nu upp ”såsen” och tillsätt vinäger. Ca 1-2 dl och gärna lite finhackat från dom chilliplantor som du odlat på liknande sätt som ovan, och kanske lite av din goda vitlök.

Koka nu detta svag i typ 10 minuter varpå du tillsätter socker (vilket jag verkligen önskar att du också odlat själv, men det är inget krav…) Mängden socker reglerar du enkelt genom att helt enkelt smaka dej fram, men man kan väll räkna med att det går åt några deceliter...

Nå, Låt nu detta koka ihop ytterligare en stund ca 15-20 minuter. Och Smaka av med salt. Självklart kan man nu också tillsätta E-ämnen och palmolja och allt annat som ingår i en traditionell köpes-ketchup men jag skulle råda till att vara lite crasy och prova utan!

Låt det hela svalna och avnjut det hela till din hemgjorda ”Mc-donald” – burgare. Det receptet återkommer vi till en annan gång, kanske då jag skriver om hur jag ska plantera min icke genmanipulerade majs…

Slottsträdgården Ulriksdal

Vad gör man då man vaknar en gråduggande snöslaskig söndag och märker att det droppar vatten från innertaket och det mesta känns grått? Jo man tar familjen med (eller dom tar mej med?) i bilen och lämnar hemmet för en söndagsutflykt bland gröna blad och blommande pelargoner. Vi plockade upp svärmor i Vasastan och tog oss ut till trevliga Ulriksdals slottsträdgård dit jag aldrig tidigare varit men länge velat besöka. Trädgården är väl i dessa dagar känd för sin VD Bosse Rappne som figurerar i Tv med jämna mellanrum (Äntligen hemma bla). Härligt att få komma till ett genomtänkt ställe,även om jag kan tänka mej att det har bra mycket mer att erbjuda om några månader, då det blir lite mer utomhus-utbud. För den som gärna ser pelargoner i överflöd så kan jag rekomendera att åka dit den här tiden på året! För en sån wannabe-backyardfarmer som mej själv så fans det väl inte så mycket matnyttigt till köksträdgården förutom dom vanliga sättpotatissorterna och fröer. Potatisen har jag inte riktigt bestämt mej för vilken sort än så det får vänta ett tag till, och fröer...ja det har jag köpt nog för detta budget år om jag utrycker mej så.... Så en trevlig söndagsutflykt och en god lunchsoppa, dottern fick lite pärlhyasinter å påskliljor i krukor och en påsktupp i riktiga fjädrar av mormor och jag ser fram mot ytterligare ett besök lite närmare sommaren. Så nu är kvällen kommen, takdroppet har jag lyckats åtgärda åtminstonde för stunden. Tillsammans med dottern så har vi gjort en påskgrupp i en IKEA-korg med lökväxterna och tuppen och för att ingjuta vikten av att odla grönsaker hos den yngsta generationen så strödde vi några "black eyed" beans direkt från paketet ner i korgen, och kanske så får vi se några gröna skott till påsk. Besök Ulriksdals Slottsträdgård på nätet ;http://www.rappne.nu/. eller på riktigt om ni får tillfälle.

Det som göms i snö...

Att våren trots allt är på väg kan vi väll andå enas om? Och ett tydligt tecken på det är att mina perennplanteringar helt plödsligt dök upp som från ingen stanns! Här är dom ju, alla dom frön som jag bestämde mej för att glömma bort i Oktober. Då är det bara att vänta och se vad som händer här dom närmaste veckorna. Här har vi en länk till själva planteringsproceduren, (detta är mestadels blommor som jag tänkt sätta ut på jobbet)www.kompostfilosofen.blogspot.com/2009/10/perennplantering.html

Ställom seminarium

I Lördags deltog jag i det första av ett femtiotal seminarium som Transition rörelsen kommer att genomföra under det kommande året. Att jag satt på bussen i tre timmar för att komma dit var inte konstigare än att det skulle hållas i min gamla hemby och i en lokal som jag faktiskt en gång som liten skenhelig tonåring haft konfirmationsstudier i.

Självklart var jag tvungen att vara med där, även om jag numer bor på annan ort. Extra roligt är det iallfall att se att arbetet med att ställa om till en hållbarare bygd kommit så långt där,och jag skulle nog kunna drista mej till att utnämna Trönösocken i Söderhamns kommun i Hälsingland som en förebild då det gäller att hitta hållbara framtidslösningar.

Transitionrörelsen, eller Ställom sverige, som är det namn som mest används i Sverige. Handlar just om detta, att hitta hållbara framtidslösningar i en framtid där billig fosslit bränsle inte kommer att vara en självklarhet, där klimatförändringarna kan komma att ställa helt andra krav på oss alla, där den globala ekonomins luftbubbla börjar pysa.

Då det talas om (av mej till exempel) klimatförändringar,mänsklighetens framfart och ödeläggning av ekossytem och biotoper,arter osv. Peakoil, Accellererande Folkökning,sjukdommar,svält,katastrofer,vansinnig matproduktion,depretion, pest,kolera och ve å förbannelse...så kan det bli liksom lite mycket att ta in...eller hur? Och det blir liksom lite enklare att bara slå på tv:n och se att allt är som vanligt, och det där...näääh.

Men det går faktiskt att se ljusa lösningar på framtiden, även om man kommit till insikt om hur det faktist ligger till. Det går att se ett samhälle som skulle kunna fungera även om olje priset ruasr i höjden och vi är tvugna att avstå från en jäkla massa prylar och vanor för att det helt enkelt inte går längre, och det är just det som är tanken med Transition nätverket, för det är ett nätverk och inget annat egentligen. Ingen mystiskt sekt,miljörörelse,politiskt program eller ens en förening. Det är bara en rörelse, en folkröreöse som dom brukade vara förr i tiden då man lämnade stugorna och samlades i församlingshem och hembygdsgårdar för att ,man ville samma sak. Skillnaden nu är att det går fortare tack vare internett. ( ca 50 nya medlemmar i sverige per vecka! )Tanken är att skap ljusa framtidslösningar istället för att måla fan på väggen om jag utrycker mej så.

Folk från alla geografiska platser, från alla samhällsskikt och åldrar, folk som helt enkelt inser att något måste göras och det enda sättet är att göra något själv! Som jag själv ser det så står mänskligheten inför ..vad ska jag säga?...vissa hinder...som är lite för övermäktiga för våra politiker att rå på. Det behövs en hel del allt för obekväma beslut, (och sånna brukar inte direkt gynna mandatperioder).

Ja jag kan dra historien hur det började,vad som händer i världen men jag lämnar det till er själva om ni känner att det är intressant, klicka in på länken här bredvid och läs vidare om ni vill.

Det handlar om att försöka ställa om sina egna liv,städer och byar till ett hållbarare utan beroende av fossil energi. För en del kan energifrågan vara den centrala,för andra vårt framtida boende,och hos andra är lokalekonomi den stora frågan, Själv ser jag matproduktionen som den viktigaste frågan. Att vi måste äta mat som odlas lokalt i framtiden är jag övertygad om, om inte odla den själv så köpa den från någon närliggande producent. Vi har gjort det förut, Cuba blev tvugna att göra det då deras oljeimport ströps, många andra länder har tvingats göra det.Vi måste odla mer mat där vi bor helt enkelt.

Det var iallfall en givande dag,med ca 55 personer av alla slag och till kaffet så pratade jag med en gammal jordgubbsodlare som jag bodde granne med som barn, (Och som jag snott en och annat gubbe av). Han sa att Jordgubbsodlingen inte var mycket att satsa på längre, folk som bor bredvid odlingarna åker hellre till affärn å köper Kiwi till sommarbålen än plockar jordgubbarna. Hela byn är gammal jordbruksbygd med 8-900 hundra hektar åkermark,då jag växte upp var det kossor på överllat. Nu finns det en mjölkbonde kvar och all mjölk som säljs i affären kommer naturligtvis från ett större mejeri.

Nä, så kan vi inte ha det! Här måste göras något...

Bäbä vita lamm,snart lika skitigt som allt annat?

Så Svenska dagbladet har uppmärksammat den svenska uppfödningen av innomhuslamm. Och visst är det naivt att tro att lammproduktionen inte skulle gå samma väg som nöt,gris och broileruppfödningen. SNABBARE,FETARE,FORTARE OCH BILLIGARE! De ständiga ledorden för det mesta nuförtiden.

"De senaste åren har efterfrågan på lammkött fått ett rejält uppsving som ett mer djur- och miljövänligt alternativ till annat kött" står det i tidningen.

Jaha? och den efterfrågan möter man att producera Lamm på samma sätt som annat kött???

Vore det inte bättre att stenhårt profilera lammköttet ännu mer som ett bra "ekologiskt",lokalt,resurssnålt och hållbart alternativ till fabriksproducerat kött? Än att även det ska bli beroende av uppvärmda byggnader,kraftfoder som ska odlas någonstans med enorma mängder olja,bekämpningmedel och konstgödsel?

Dessutom finns det en lag som säger att lamm ska få gå ute och beta. Men det är ju inte förens den 15juni och då är innomhuslammen redan slaktade?

Logiken i den moderna matproduktioner talar för sig själv...

Visst är det så att dom flesta lamm i sverige går på bete utomhus och kommer med all säkerhet att göra så även iframtiden, men det är lite ororande utveckling attdet ändå förekommer.

(då jag läser igenom detta inlägg så inser jag att det låter som om jag vore en militant vegan som hatar allt och alla som äter kött! Så är inte fallet mina vänner, jag äter mer än gärna en köttbit eller två, men det börjar gå lite väl långt med hur vi producerar vår mat nu tycker jag...)

Köksträdgårdar på TV

Sista avsnittet av "Värdshusträdgården" sändes i fredags och med det så var ännu en serie av små ätbara trdägårdstips till ända, och inte vet jag om det var så direkt matnyttigt,men ändå ett trevligt inslag i fredagssoffan och naturligtvis inspirerande till egna stordåd och prunkande skördar. Annars så har det ju faktiskt varit en del kring ämnet på Tv den senaste tiden, och jag tänker då naturligtvis på "Trädgårdsfredag" med Mandelmann, som förgyllde fredagarna tidigare (eller oftast reprisen på söndagarna). Det vore väll en trevlig tanke om den serien återupptogs tycker jag.

Själv så tycker jag nog att den Brittsika serien "Från trädgård till Tallrik"med Monty Don var den bästa.(att skörda basilika med skottkärra har alltid tillhört en av mina hemliga drömmar.)

Här är en liten videolänk med vansinnigt kloka ord från Monty Don, som tydligen höll på att stryka med av en stroke härom året efter att han jobbat under tre år med serien"Around the World in 80 Gardens" . http://www.guardian.co.uk/environment/video/2008/aug/30/monty.don

(Jag har desperat försökt i ett dygn att få in videon direkt i länken men av nån anledning så går det inte så ni får helt enkelt göra er omaket att klicka er vidare) Så nu undrar man vad som blir nästa TV-serie för oss som gärna odlar grönsaker, filosoferar över täckodling och växelbruk. Vi som slänger ihop en omelett på det vi kan raffsa i hop i landet, Vi som gärna sitter med jeansskjorta i trädgården och talar lösningar på världsproblem och som faktiskt tror att livet blir bättre av att man har jord under naglarna?

Mer film...

Av någon anledning så har jag dom senaste månaderna sett mer biofilm än jag gjort på flera år, och nu har det alltså hänt igen. Ni som läst tidigare inlägg vet att det rörts sej kring ämnen runt jordens undergång och vår framtid med filmer som "The Road" och "2012".

(Se tidigare inlägg: http://kompostfilosofen.blogspot.com/2010/02/ett-fro-om-framtiden.html )

Och nu har det hänt igen, då min äldsta dotter kommer nedflygande från Kiruna för att fira sportlov med pappa så blir det gärna en bra film, och denna gång ingen mindre än självaste "Avatar" med tredimontionella glasögon och allt!

Säg vad ni vill om den filmen,men jag tycker den var grymt bra! och jag har lite svårt att förstå hur man kan få något så fantasifullt att bli så verkligt, att man kan göra sånna effekter att man helt och hållet befinner sig i en värld som egentligen inte finns?

Kopplingen till den vite mannens begär efter rikedommar är annars ganska klar och vi vet alla att den historien i sej inte är utan verklighetsanknytning. Och även denna film får en att tänka på vår kommande framtid och hur kampen om olja,vatten,odlingsmark m,m kommer att se ut i framtiden.

Tidigare idag hörde vi på radion om Dongria kondh-folket i Indien som slåss för sin plats på jorden.

I verkligheten heter inte bergen De dånande klipporna, som i filmen, utan Niyamgiri. Och det åtråvärda innandömet är inte unobtanium, utan bauxit. Verkligheten bjuder dessutom på en ironi som överträffar filmen: utvinningsföretaget heter Vedanta, som i hinduismen står för den gudomliga sanningen, kraften som skapade universum.

Dongria kondh-folket slåss med näbbar och klor, men utan beridna jättefåglar, mot planerna på att utvinna bauxiten, som man framför allt framställer aluminium ur. Att de ser sin mark som helig handlar lika mycket om ekonomi som om andlighet: som naturfolk är de extremt beroende av intakta ekosystem; praktiskt taget hela deras försörjning kommer från det som växer i bergen som hotas av skövling.

Som vanligt så överträffar verkligheten dikten och det mest fantasifulla är inte mer overkligt än att det händer runt omkring oss hela tiden.I kväll flyger min dotter norrut igen och lämnar ett tomrum kvar i pappa,nästa gång vi ses har snön smält,fågelholkarna kommer att vara bebodda och det kommer att spira av grönska.

Även livet följer ett storslaget manus...

Skyndar långsamt mot våren...

Det mesta i dessa tider kretsar kring vinter och snö, men för oss som ägnar tankarna åt trädgårdsbestyr så är våren redan i full gång. Det ska planeras, köpas fröer,önskas och drömmas och rent praktiskt ordna med sådder och omskolningar. Själv så har jag senaste tiden ägnat mej åt snöröjjning och öroninflamation. Men så idag tog jag i allafall tag i dom eftersatta kronärtskockorna som redan kommit en bit på vägen. 8 st plantor i egna krukor och under rejäla lysrör ska förhoppningsvis så småning om bli några ståtliga plantor. Medan jag gjorde detta så kastade jag en blick på dom halvt bortglömda dahlia och chokladblomms-knölarna som jag faktiskt redan räknat ut. Men döm om min förvåning om att jag såg några små gröna knoppar som började spicka upp på knölarna. (choklad blommorna såg dock mest hoptorkade ut och ingav inte mycket hopp om liv). Förvaringen har varit lite för varm kan jag tro, och nu tyckte nog dom små Dahliorna att det var dags att börja sträcka sig mot det bleka Marsljuset, så jag tog helt enkelt fram några krukor och planterade över dom i ny jord. Livet spritter av iver att få komma igång trots att snön fortfarnade ligger djup och i sommar hoppas jag nu få se flera av dessa små gulröda uppstickare som passar så bra i grönsakslandet...