tisdag 29 september 2009

Vedspis

Det finns vissa fördelar med att bo på rimligt avstånd till en storstad faktiskt, och då tänker jag inte på shopping,nöjjen och flera biofilmer som går samtidigt som så många människor tycker är eftertraktat, Nej jag tänker snarare på utbudet av lite mindre,smalare nöjjen.Små tillställningar där man kan förkovra sig i udda intressen, som på små orter inte skulle var rimliga att genomföra för att delatagandet inte på långa vägar skulle uppväga omaket av själva anordnadet. Det är ofta sånna små möten och sammankomster jag själv gärna dras till. Till exempell,så fann jag mej själv sittandes i ett litet lokalbibliotek nånstan ute på Essingen i höstas och lyssnade till en föreläsning om Hemingways liv och öde anordnad av den lokala pensionärsföreningen. (jag sänkte medelåldern rejält på den publiken med min blotta närvaro kan jag säga). Och ikväll (måndag) så har jag haft det stora nöjjet att deltaga i en kurs i kulturvård på självaste Skansen. Jag har nämligen varit på kurs i konsten att renovera en vedspis! Nu var detta inte bara ett utfall av ett plötsligt intresse för vår kulturhistoria utan sammanföll väldigt lägligt med mitt eget spisrenoverar projekt. Har nämligen en Husquarna nr:728 som ligger i nedplockad och blästrad i väntan på hopmontering. Så förutom det sedvanliga omaket att ta sig in i stan i eftermiddags trafiken och med fotbollshuliganer skrålande på gatorna så var det en mycket givande kväll. Kanske lite ojämn nivå på kursdeltagarnas förväntningar får man väll tycka. Medan jag och några till undrade huruvida det var möjligt att svetsa bakstycken i gjutjärn utan sprickbildning så befann sig en del andra kring frågeställningar kring "vilken lucka man ska elda i..." eller om det går att laga mat på dom osv. Eftersom jag själv varit yrkesverksam inom matlagande och fortfaranade hävdar att det inte finns något bättre att laga mat på än en vedspis så tycker jag nog att det är förbryllande att höra kvinnor av några generationer äldre än mej ställa sånna frågor. Dessutom är du nu helt rätt i tiden då vi ska ställa om från ett oljeberoende samhälle till andra energikällor att ha en gammal hederligt spis i köket. http://transitionsweden.ning.com/ Nåja trevligt var det i alla fall och jag lärde mig att jag troligen inte ska försöka mej på att svetsa det spruckna bakstycket på vår spis. (vilket jag redan gjort) och att Huskvarna tillverkade ca 4000 spisar om året under glansdagarna. Så om det är nån där ute som har ett bakstycke till en Huskquarna 728 så tveka inte att ta kontakt så kanske jag kan få ihop den här metallhögen snart. Bilden visar hur den såg ut minutrarna innan jag plockade ner den i bitar.

4 kommentarer:

  1. Hej igen broder. sätt en 4mm svartplåt som bakstycke, det ska funka har jag hört.
    kollar din blogg dagligen, kolla min på lunkisblogg.se

    SvaraRadera
  2. Aha, troru? skulle tro att den rör sig lite olika än gjutjärnet? Annars så ska jag nog hitta en begagnad,ska kolla in bloggen nu.

    SvaraRadera
  3. Hmmm, att man alltid måste vara med o hålla ordning :P Mats adress är lunkis.bloggsida.se

    SvaraRadera
  4. Jojo, så är det...men jag hittade den till slut ändå.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...